16 Feb

14:05

Cykelmotion

0kommentarer
Cykelmotion

En sån här bra sak har vi investerat i på Biltema. Den kostade 695kr och man kopplar sin vanliga "racer" på ställningen och sätter sig sen ner och trampar som på en motionscykel eller som om man var ute och med möjligheten att ställa in olika motstånd. Så nu ska här cyklas.... Vi ställde den med utsikt mot balkongen och kan väl bara hoppas på att den inte hoppar ur och fortsätter ut där *hi hi*.

Sambon tyckte att vi skulle ha som mål att trampa minst 60 min i veckan uppdelat på x antal tillfällen, låter kanske inte så mycket men börjar man räkna tio minuter så är det plötsligt om dagen som gäller och ... ja ni vet hur det är, man har ambitionen men det blir liksom inte alltid av. Nu har vi i alla fall satt upp våra namn på wrightboarden i arbetsrummet och där skriver vi upp varje gång vi cyklar (med start den 11/2). Sen lägger vi in det i ett exel och gör en kurva av det för att se hur vi lyckats. Blir lite tävling mot varandra alltså. Naturligtvis blev ju sambon sjuk här i veckan med feber så jag kunde lugnt trampa på några gånger så nu är jag uppe i 35 minuter. Stackars sambon försökte ta igen en del idag och har trampat på i 21 minuter (men jag ska sätta mig senare idag). Han vägde sig också efteråt och blev jublande glad när vågen visade 1 kg mindre! Wow! 1 kg på 20 min. Trampar man på i några timmar så ser man ju snart ut som ett benrangel. Fast jag försökte påpeka att det mesta nog var vätskebrist, ungefär som när man har maginfluensa och tror att man gått ner jättemycket fastän kroppen är nästan uttorkad. Men det är klart, så glad som han såg ut så får man väl inte ta ifrån honom hoppet helt.
Allmänt
Kommentera

16 Feb

09:54

...för efter julen kommer fasta.

1kommentarer
Sambon och jag har bestämt oss för en fyradagarsfasta. En vanlig fasta menar jag, inte en religiös utan av hälsosjäl. Ja, alltså, jag trodde att vi hade bestämt det tillsammans, att vi var överens, men när vi närmade oss dag 1 så förklarade sambon att det var jag som bestämt. Tänk vad annorlunda man kan uppfatta saker och ting *fniss*. Kanske var det för att få beklaga sig vid fikabordet på jobbet över sambon som satt honom på "diet", men det bjuder jag på *ha ha*. Hur som helst så har han hängt på.

Vi började igår, fredag, och det är med förvåning som jag kan konstatera att dag ett gick över förväntan lätt. Fastan för vår del går ut på enbart flytande föda. I form av soppor, smoothie och juicer. Min fantastiska råsaftcentrifug fick genast börja jobba med två kilo morötter, äpplen och lite ingefära. Till frukost blev det smoothie på jordgubbar och banan, lunch potatis och purjosoppa, mellanmål smoothie och middag blev det faktiskt ärtsoppa (det var ju nertrappningsdag).
Idag ska här göras juicer och soppa igen och framför allt drickas en massa massa vatten (varmt) med kanske lite ingefära och citron.
Allmänt
Kommentera

08 Feb

09:15

Betyg

1kommentarer
Igår fick jag äntligen ett utlåtande från Högskolan och projektledningskursen jag gått under hösten. Nu kan jag skriva in den i mitt CV för nu är jag godkänd och klar.

Fast....

Man blir ju lite kluven. Vi, min generation, som vuxit upp med föräldrar som minns det gamla betygssystemet med stora A och lilla a blir lite konfysa. Jag menar, jag fick C! och det känns ju inte alls bra fast omvandlat så är ju det ett VG vilket känns mycket bra. Dessutom tror jag inte att han (läraren alltså) delar ut högre betyg än så, inte i den här gruppen. *hmmm* Det kommer att ta tid för mig att ta till mig det här.

Nu är jag klar i alla fall.

Tyvärr så finns det andra på kursen som nog också är "klara" och som skriver ut det i sitt CV. I ett CV där det inte framgår att den här personen i princip bara "glidit" med, fått sitt namn inskrivet på ett arbete hon knappt deltagit i. Stackars den arbetsgivare som anställer henne. Den får ett stort bekymmer på halsen, hela hon är ett stort bekymmer. Jag hoppas att jag aldrig mer behöver träffa på denna otrevliga person.

Nu var det sagt också.

Livet går vidare!
Allmänt
Kommentera

07 Feb

11:28

Fast det verkar som om Bengt har det jobbigare än mig...

0kommentarer
Fast det verkar som om Bengt har det jobbigare än mig...

Jag har ju i alla fall inte fastnat med foten i en hink.....
Allmänt
Kommentera

07 Feb

11:24

Aaaaaatschoooooo!

0kommentarer
Lilla Anna

Alltså, man har inte en chans, när det snörvlas och nyses i rummen runt omkring mig på jobbet. För att inte tala om I mitt rum. Det är vid sådana här tillfällen som jag blir så urbota förbannad över att behöva dela ett litet trångt rum med en annan person. Jag har inte en chans att skydda mig. Riktigt dåligt humör blir jag på också, det är väl så när motståndskraften är nere *morr*.

Och inte finns det väl något annat tillfälle som man blir så frustrerad över allt man inte kan göra på grund av att man helt enkelt inte orkar. Nä, då skulle man vilja ut och gå på långpromenad, styrketräna, shoppa, städa huset, hälsa på vänner.... ja allt möjligt som man troligtvis inte alls kommer att göra sen när man är frisk. Varför är man sån?

Fy, jag har såååå tråkigt! Ska i alla fall ta bilen upp till affären och inhandla en påse citroner. Sen ska här blandas en rejäl c-vitamindrink med honung och varmt vatten. Och har jag tur så hittar jag nån rolig dvd som jag kan ägna eftermiddagen åt.

*Atschooo!*
Allmänt
Kommentera

01 Feb

19:26

Ett Risregn över brudparet

1kommentarer
Brudparet

Man brukar säga att ris i brudkronan betyder lycka i äktenskapet har jag för mig. Bussen som tog oss till kyrkan stannade vid en liten kiosk på vägen och brudens far köpte ett helt paket ris (till allas jubel!) som vi, alla gäster, gladeligen delade på och kastade på paret när de kom ut ur kyrkan
Allmänt
Kommentera

01 Feb

19:19

Dansgolv

0kommentarer
Berättade jag om dansgolvet? Tror inte det.

Det är ju inte helt ovanligt när man kommer utomlands att det inreds med en väldigt massa kakel. Antaligen för att det är lättstädat. Men ett dansgolv gjort av kakel är väl kanske inte det mest lämpliga. Till råga på allt så har sambon tagit sina boots och de är hala, han märkte det när vi var och dansade en gång här i stan. Jag har också stövlar på mig men min erfarenhet av att ha dansat med dem är mer ont i fötterna för att de var nya, inte hala. Men när vi sitter där vid bordet så känner jag på golvet. Borden där vi äter är i en stor sal där hälten är dukat för sittning och hälften för dans. Sambon sitter bredvid mig så jag böjer mig fram och säger "känn på golvet, det är halt". Jodå, vi konstatera båda två att inte bara hans stövlar är hala utan också mina. Alltså går vi väl förberedda, på att halka runt som bambi på hal is, upp på dansgolvet. Det är inte halt alls! inte det minsta......???...... Nä, tvärtom så är fastnar man nästan och att försöka bugga med lite snurrar, ja det är nästan omöjligt, man får trampa runt i snurren. På golvet har man smetat ut något för at göra det strävt och det är inte förrän klockan och dansen börjar närma sig midnatt som golvet börjar bli lite drägligt och jag, inser ganska snart att det här kommer att kännas i benen imorgon *ha ha*.

Morgonen efter, när vi ska packa tittar vi under sulorna. Det ser ut som svarta hål men istället är det någon mysko massa som klumpat ihop sig under. Intressant.... jag undrar vad det var för nåt? Men det var nog bra att man var förutseende, även om jag tycker att de kunde snålat in liiite på det.
Allmänt
Kommentera

30 Jan

21:16

Ett inte helt "traditionellt" polskt bröllop

1kommentarer
Nu har vi varit iväg. I helgen gifte våra vänner sig i Polen. Vi flög från Skavsta och kom fram i mörker och åkte hem i dimma.

Fredag kom vi alltså iväg - mot Katowice. Med på samma plan var ytterligare två bekanta från jobbet så vi skulle bli fyra som delade taxi. Inga problem att hitta en taxi och åka de fem milen till hotellet. Vi hade blivit rekommenderade att antingen ta taxi eller hyra bil. Varför förstod vi när vi kom fram. Våra planer att springa ner på stan efter frukost grusades genast, vi befann oss ute i "noware" med lite skog och vatten omkring oss. Installation på rummen och sen en öl i baren. Belysningen var väldigt knapp, man sparade nog in på de flesta lamporna. Att man sparade in märkte vi också på rummet för det var genomkylt eftersom elemetet var avstängt. Det slog vi på och lyssnade hela natten till brummandet då det slog på och av, på och av.

Frukost, en lite promenad i omgivningen, klädbyte och sen iväg i buss mot kyrkan som låg i Glowice, 3 mil därifrån. Nu såg vi i alla fall en del av landet. I bussen var det vi, våra vänner och en salig blandning av finnar och polacker. Eftersom brudgummen inte är katolik fick det bli en protestantisk kyrka. I sten. Den var iskall. Mina fötter försvann någonstans där under akten. En akt främsta på polska med inblandning av finska och engelska. .... ja jösses....

Så iväg till festen. In kommer brudparet och hurrar gör vi. Sätter oss till bords och börjar med soppa. Alla är nog lite hungriga vid det här laget för klockan är fyra och vi har inte ätit sen frukost. Vid den här tiden vet vi fortfarande inte att det är en fördel att inte ha ätit sen frukost.
Efter soppa kommer fat på fat på fat med potatis, kroketter, surkål, rödkål, sallad, gnochi, ett val på tre olika köttbitar, sås och säkert en hel del mer som jag bara inte kommer ihåg.
Mitt i maten! Börjar dansbandet (två män och en kvinna i rosa skjortor) höja rösten och nu är det dags för brudvals. Vi ser ner på våra tallrikar och tänker att "ja, man får väl äta kall mat sen då" för det är ju ofint att inte gå ut på dansgolvet. När brudparet svängt runt är det fri dans. *hmmm*

Tillbaka vid matbordet ser vi att tallrikarna är borttagna och med dem all maten *öh???*. Ja ja, okej tänker man, lite snopet men vi har väl ätit tillräckligt så när kakfat med olika "bakelser" kommer in tar vi en sån och kaffe.

Sen är det dans igen! När bandet spelat några låtar spelas en trudilutt som jag så småningom förstår har en text som antagligen säger "nu går vi till bords igen"... eller nåt. För vid bordet sitter vi nu åter. Då kommer det in kallskuret! Kött, fisk och div annat.

Dans! "Lekar" - t.ex alla tjejer i en ring och alla män i en utanför. Eller alla tjejer dansar i ring runt brudgum och "slåss" om att få dansa med honom, samma sak med bruden och männen.

Bröllopstårta!

Dans! Fjantiga lekar igen!

Mer mat! den här gången kött som brinner på tallriken som kommer in. Och nu är klockan väldigt nära midnatt. Under hela den här tiden har vi druckit vin och just nu står ytterligare en iskall flaska vodka på bordet Fram kommer också en ölpump och kvar på sidobordet står fyra champagneglas för den som vill dricka ur dem. Brudgummens finska far och hans gudmor håller tal. Polacker gör inte sånt, de leker tokiga lekar istället och serveringspersonalen uppfattar inte ens att det är någon som talar.

Dans! osv osv. Brudparet ser väldigt trötta och bleka ut. Vi är också ganska trötta (och mätta!) men ingen vet om det är okej att gå före brudparet eller inte. Till slut smiter vi iväg. Då är klockan halv ett.

Frukost nästa morgon möter vi ett brudpar som är nöjt men inte har så mycket kvar att säga, tröttheten hänger kvar förstås för att inte tala om vodkan *ha ha*. Bruden säger matt att när klockan var två gick de och la sig fastän det var några gäster kvar för då höll de på att kollapsa. Då inser jag att här går inte brudparet först, här går de sist. Vårt dåliga samvete kan vi lägga bort, vi gjorde dem en tjänst som gick när vi gjorde.

Någon större frukost blir det inte och jag kommenterar all denna mat vi ätit och får ett förvånat svar "tycker du att det var mycket? det var ju mindre än vad man brukar ha på ett polskat bröllop".

Alltså kortfattad sammanfattning: på ett polska bröllop äter man, dricker och dansar, allt i en salig röra.
Allmänt
Kommentera

20 Jan

19:05

En vårlig dag

1kommentarer
Visserligen har termometern inte visat så mycket mer än +2 men solen har gassat, katten kollat efter om kattmyntan tagit sig än och skatorna kuttrat i träden. Det har känts som en riktigt härlig vårdag. Man blir liksom så där uppåt i humöret och planerar en massa för sitt "nya" eller snarare "kommande" liv. Såna här dagar får jag nästan panik om jag inte får komma ut och få lite sol på näsan. Förstår mig inte riktigt på katten som sitter på trappen och ylar men jag misstänker att det snarare är sällskapssjuka än för att hon tycker det är otrevligt.

Och så går man in på DN's väder bara för att läsa att veckan ska bjuda på snö! Jag som trodde vi hade lagt ner det där med vinter.
Allmänt
Kommentera

09 Jan

21:59

Kändisar, män och tuttar...

1kommentarer
Sitter på fikarast. Vi sitter där, tre tjejer och tre...män. I varsin del av bordet. Vi brukar inte sitta åtskilda, faktiskt, eller uppdelade kanske man skulle säga, men just idag råkar vi göra det. Vi tjejer kommer in på det där tv programmet "kändisar på slottet", eller vad det nu heter, och diskussionen går runt högljudda Arja och Britt Ekland som någon tycker ser så... förstörd ut. Ja hon har ju lite ålder att referera till men ganska snart kommer ju någon in på det här med att lyfta sig, än hit och än dit och är det verkligen riktigt vettigt? Någon säger att "hennes läppar ser så där konstgjorda ut och är det botex man har i läppar?" "Men är inte det ett cellgift som förlamar nerver? det har man väl i pannan" osv. osv. Vad männen pratar om har jag ingen aning. De är fullt upptagna i sin egen diskussion. Och så börjar jag prata om det här med tuttar, alltså, hur ser man ut när man blir äldre? Då är det ju bara ett par tuttar kvar medans resten av kroppen förfaller. Det är när jag nämner tuttar för andra gången som samtalet borta i den andra änden av bordet totalt avstannar. Tre män har plötsligt tystnat.

Vad är det för nåt med tuttar? som kan få män att tystna och som kan få kvinnor att betala flera tusen för nåt som kommer att se så väldigt onaturligt ut när man kommer upp i åldern och som inte ens ruttnar efter döden. Då, efter ett antal år, ligger det bara ett par tuttar kvar där i kistan. Nä, jag tror jag gör nåt roligare för mina pengar. Mäns uppmärksamhet, den kan man få oavsett om de är riktiga eller konstgjorda tuttar *fniss*, det räcker att bara prata om dem.
Allmänt
Kommentera

06 Jan

21:59

En vecka in på det nya året

0kommentarer
I morgon börjar jobbveckorna igen. Lustigt va, det där att man längtat så efter att få jobba och ändå verkligen behövde ett avbrott med julledighet. Visserligen jobbade jag två dagar i veckan som var men det var liksom inte "allvar". Nä då kunde man gå runt där och bara få ta det lugnt ett tag, mysa lite i tomma korridorer, bara jag också några få till. Det känns verkligen som lugnet före stormen *ha ha*. Fast jag jobbar bara halvdag imorgon, ska till högskolan. Kursen jag läser tar slut nästa måndag, den 14:de, sen blir det helveckor på jobbet. På sätt och vis så är det ju skönt att kursen tar slut för det innebär att jag inte behöver jobba in någon tid utan kan åka hem när alla andra gör det. Ja, jag kan till och med jobba över någon dag och gå tidigare på t.ex fredagar. Eller... *hmmm*... nu har jag ju märkt ett visst mönster hos en del av de "herrar" jag jobbar för. Fredagar kan vara den mest hektiska dagen på hela veckan för då får de plötsligt för sig att nu ska de avsluta en massa saker som ligger. Fullt förståeligt, så vill jag också göra. Men påföljden blir den att när de betar av sitt så kommer de till det stadium då jobbet lämnas vidare till mig och inte sällan är klockan då ... eftermiddag. De kan alltså åka hem, nöjda med sig själva, medans jag plötsligt sitter med en massa jobb. Jag säger bara det "varför göra det nu när du kan göra det i sista minuten?". Fast... ärligt talat, så är vi kanske lite så till mans allihop, drar på saker istället för att ta itu med.

Apropå att ta itu med - vi har ett nytt år att ta itu med. Ett nytt härligt oskrivet blad. Själv ska jag börja det med att skriva ett mål för hur jag vill att året ska bli och ha med sig. Jag gör en tankekarta som sen får ligga på lämplig plats, för att tas fram som en påminnelse om man vill eller för en utvärdering när året är slut. Men jag börjar med att ge året en "titel". Förra året sa jag att "år 2007 är det år då jag ska få ett riktigt jobb". Med riktigt så menade jag ett jobb som inte var som vikarie när alla andra har semester. Det tog ett tag, nåt var på gång men föll och så plötsligt i augusti rullade stenen in och jag fick heltidsjobb. Visserligen ett långtidsuppdrag, alltså tidsbestämt men som jag kan räkna med de närmaste 5 åren och det duger gott. Men det var år 2007.

"År 2008 är året då det vänder" - på flera plan.
  • Ekonomin - som raserats totalt under min arbetslöshet ska komma på fötter.
  • Arbetet - är bra men jag vill gå vidare och få möjlighet att använda mig av min kompetens. Dags att visa framfötterna.
  • Hälsa - jag ska komma igång igen med motion och det allmänna hälsotillståndet som varit lite vacklande tycker jag det senaste halvåret. Dans, spinning, promenader mm står på schemat
  • Resa - med eller utan motorcykel. Kort eller långt. Första resan går till Polen och bröllop i januari.
  • Vänner - gamla och nya vänner ska letas upp igen. Mitt sociala liv har vacklat en del tror jag visst, har varit alldeles för trött, nu vänder vi på det.
Det räcker så, så länge. Viktigaste att komma ihåg är "året då det vänder!"
Allmänt
Kommentera

04 Jan

11:47

Hej!

1kommentarer
Under hösten har jag läst en kurs på högskolan i projektledning vilket utmynnat i en "fikablogg" - http://fikarast.blogg.se

Idén kom till då jag började på nytt jobb där man har en mycket starkt fikakultur. Nyingar förväntas bjuda på "inkilningsfika" och naturligtvis skulle jag ställa upp på det. Men eftersom jag gärna förespråkar de lite mindre onyttiga alternativen så fick jag problem - vad sjutton ska man bjuda på? Jag ville ju inte bli betraktad som en sån där "hälsoguru" redan från start, det var ju ändå inkilning som gällde. Så jag började leta efter vad det finns för alternativ. Nu är de väldigt tacksamt att bjuda på fika på mitt jobb, allt tas emot med förtjusning, men det är klart, tårta jublas det extra mycket åt.

Ett annat problem som uppstod var våra arbetstider och mattider. Vi börjar redan 7.15, äter lunch 11 och slutar 15.45. Speciellt såna som Jag som har långt att resa (ca 1 tim) får ett mycket långt uppehåll mellan lunch och middag och då är det viktigare än någonsin att man äter nåt vid 14-fikat för att hålla blodsockret på rätt nivå. Ja, då kanske inte kakor är bästa alternativet (men de slukas ju tacksamt av den som är hungrig).

Jag upptäckte ganska snart att det finns många websidor med recept men att hitta enbart fika-/mellanmålsrecept var inte lika lätt därför har jag samlat recept och tips på alternativ (även bull- och kakrecept) som du kan göra till dig själv eller bjuda på. Bloggen http://fikarast.blogg.se har kommit igång och uppdateras ständigt. Vill du bidra med nåt är du välkommen. Men, tanken är gott fika som alla kan äta - alltså, mindre socker och fett.

Nu behöver jag DIN HJÄLP att marknadsföra bloggen. Så sprid den vidare till dina vänner, arbetskamrater, släkt eller den du tycker kan vara intresserad.

Nu tar vi fikarast!
/Anna
Allmänt
Kommentera

30 Dec

17:17

Kallt i huset?

1kommentarer
Det finns några sätt att hålla sig varm i det här huset. De bästa har med gäster att göra.

  1. Bjud in gäster till fest t.ex nyårsafton
  2. Spring runt en hel dag i huset och städa inför gästernas ankomst
Nu är det så att väldigt väldigt ofta när vi ska ha gäster så kommer de långväga ifrån vilket innebär att de kommer att sova över. Man kan alltså inte stänga av nåt rum eller två, nä det ska ligga folk och slagga överallt. Med andra ord så har vi aldrig fest bara en kväll. Nädå, här kan man snacka om att festa i flera dagar *ha ha*. Fast den här gången så tror jag att gästerna ger sig av på nyårsdagen. Tror. Vi vet inte heller när de kommer men vi "tror" att de dyker upp någon gång efter.... fem? Ja, fast en kommer redan idag. Han ringde från Norrland och sa att han var på väg så nu har här röjts och fejats på alla de sätt. Bäddat sängar har jag också gjort även om jag försökt att mer gå över till att låta gästerna bädda själva. Nu är det gjort i alla fall. Däremot så har vi infört nåt nytt detta nyår. Vi har nämligen skickat ut order om att alla ska ha med sig nåt ätbart och temat är Vilt - fri tolkning! Allt som kommer från skog, hav och prärien är väl vilt? Eller så får man väl vara lite extra vild när man lagar till det *he he*.
Allmänt
Kommentera

29 Dec

13:58

Nu är det mörkt

0kommentarer
.. på många sätt. Frosten som låg över landskapet strax innan jul lyste upp så fint. Ja, i avsaknad av snö så var det en bra ersättare. Men frosten försvann och mörkret kom tillbaka.

Vår julafton spenderades i lugn och ro på hemmaplan. För första gången utan mina barn. Sambon skötte sig bra och umgicks med mig hela dagen *ha ha*. Till råga på allt så hade han köpt en present till mig (vi som inte ska ge några presenter). Han hade köpte ett pc-spel - desperata husfruar eller desprate housewifes som serien heter. För övrigt en av mina favoriter och ett måste på tisdagarna. Nu har serien uppehåll och sambon kanske vill ha sällskap där vid datorn så... *ler*.

Dottern och pojkvännen ringde på julafton, glada i hatten och nöjda med dagen. Inte lika glada blev de på juldagen då pojkvännens syster plötsligt föll ihop och fördes till sjukhus där hon senare avled. Tragiskt. Hon var alldeles för ung. Själv får man en påminnelse om sin egen dödlighet och att det inte finns garantier för någonting.

Ta till vara på dagen, den kommer inte igen.
Allmänt
Kommentera

25 Dec

14:30

Vallgraven

0kommentarer
Vallgraven

Ska bli mycket!!! intressant och se hur lång tid det tar innan vallgraven fylls igen. Garanterat lär man nog vänta till snön kommer i alla fall.
Allmänt
Kommentera

25 Dec

14:27

Man kanske skulle bygga en sån där fällbro....

0kommentarer
Man kanske skulle bygga en sån där fällbro....

För lite spännande skulle det ju ändå få vara *ha ha* Då kunde vi sitta här inne och bestämma vem som ska få komma in i vårt slott.
Allmänt
Kommentera

22 Dec

10:35

Utsikt över grannskapet

1kommentarer
Självklart så står tomten och tittar utåt (mot nya grannen dessutom). Men jag tror inte att bilden hade blivit lika trevlig om vi bara sett ryggen av honom, därför var jag ju tvungen att vända honom om. Dessutom har han planer på att flytta ner en trappa och välkomna eventuella gäster vid ingången. Men först måste hyresvärden (och värdinnan) röja plats och sedan måste kontakten bytas ut för den är så omordern att den bara går in i antika uttag (och ett såndant hittades bara uppe i biblioteket).

Det tar tid och är omständigt att att flytta in. Inte bara för tomtar. Vår nya granne har upplevt en vecka med full förståelse för hur barnen på frostmofjället hade det. De flyttade in utan att ha någon riktig uppvärmning i huset. Och huset är stort. Fjärrvärmen skulle dras in men sånt går ju inte i den takt man själv kunde önska. Till råga på allt så valde de just de dagarna då termometern faktiskt visade på minus. Jag misstänker att det gått åt en hel del levande ljus för att desperat försöka värma lite när de traskar runt iklädda dunsockor och sovsäckar (eller hur de nu gjort).

För vår del så har det inneburit att vi förvånat insåg en torsdag att utanför vår infart hade man grävt en lång grop. Inte en chans att komma ut med bilen och ingen som helst förvarning. Turligt nog hade sambon semester och jag åkte buss och till dan efter hade de lyckats plocka fram nåt att lägga över så att det går (med en viss nervös känsla) att komma ut med bilen. Lustigt, man kan ju fråga sig om de inte såg att det stod ett hus där, med en utfart och med en bil (som dessutom stod hemma). Först vid 11-tiden ringde de på och frågade ursäktande om det var så att vi behövde komma ut. *hmmm* hur tänkte de då? Nu får vi leva med vallgraven, antagligen till efter nyår för inte tror jag att de kommer hit i mellandagarna och fyller igen.

Man kanske kunde bygga en sån där fällbro med kedjor, som på riktiga slott *fniss*
Allmänt
Kommentera

16 Dec

19:18

Tomten har flyttat in

3kommentarer
image10

Den här fina tomten har fått flytta in hos oss. Se så nöjd han är. Jag tror att han kommer att trivas alldeles utmärkt. Konkurensen från andra tomtar är inte så stor. Det är inte det att vi inte orkar plocka fram (nja, okej lite då) utan snarare så att det kan ta upp till ett halvår innan vi fått undan det. Det har hänt att man stått där mitt i sommaren och strukit en tröja eller nåt och så upptäcker man en bortglömd tomte i hörnet av rummet. Så är det med ett stort hus. Fast, lite tomtar på loftet ska man väl ha *flin*. Så nu tar vi fram adventsljusstakar och ställer i fönstrena men i övrigt så har det inte blivit så mycket mer. De, adventsljusstakarna, tar vi bort när grannen ringer in och klagar *he he*. Jag och sambon är av den åsikten att man inte ska ha för bråttom, det blir ju så mörkt då. Å andra sidan så var det nog lite ork som saknades sist. Ork att plocka bort alltså. Men vi släckte dem i alla fall.

GOD JUL i stugan!
Allmänt
Kommentera

16 Dec

18:30

Aktiv inaktivitet

0kommentarer
Att jag inte är så aktiv här beror inte på att jag ligger på sofflocket. Nä, snarare tvärtom, jag har svårt att få tiden att räcka till.

Idag är det riktigt kallt ute. Ja okej, tittar man på termometern så visar den -7 och det är väl inte så farligt, men det känns riktigt ruggigt. Sån där kyla, ni vet, som går rakt in i benmärgen. Så jag bad sambon att göra en chilli och den är just klar. Är övertygad om att den är riktigt "hot" (tror han var på det humöret idag) så det kommer lösa alla frusna leder innan läggdags *ha ha*.

Igår var vi på 50-årsfest i Stockholm. Är väl bara att inse, att det kommer fler inbjudningar till sådana fester än till 25-års *ler*. Födelsdagsbarnet sprang omkring och hävdade att hon "inte alls" kände sig som 50. Frågan är väl bara "hur" det ska kännas att vara 50, kan det vara så mycket annorlunda mot det hon är? För det är väl snarare den där föreställningen vi har innan vi kommer dit om hur vi tror att livet då ska vara. Som när man var 15 och tyckte en 30-åring närmast var en pensionär, ja inte sjutton stämde väl den föreställningen?

Fast det är klart, det finns ju 25-åringar som ser ut som gamla "kärringar" och det finns de som passerat 50 och även 60 som du inte kan gissa rätt ålder på för de ser så unga ut. Å andra sidan, hur man ser ut har ju inte med att göra hur man känner sig eller beter sig. Som någon sa - "jag tror det handlar om den egna inställningen". Och så är det nog. Var ålder har sin charm och är nog den allra bästa.

Stolt var jag ändå för att jag tog mig i kragen och höll ett litet oförberett tal. Det måste man väl nästan göra när man kännt henne halva hennes liv - i hela 25 år - jösses! hur gick det till?
Allmänt
Kommentera

20 Nov

15:24

Så föll man då till sist

2kommentarer
I veckan blir det tre månader på nya jobbet. Ny miljö och mycket folk runt omkring en dagligen brukar innebära att man ganska snart deckar i nån elak för kroppen okänd baskilusk. Men jag har hållt ut. Ja, det ska erkännas att jag haft dagar då jag proppat i mig ibumetin, faktiskt, jag är inte den typen som gärna lägger mig hemma. De senaste två veckorna har det härjat kräkarsjuka i korridoren och även förskylningar. Själv har jag härdat ut. Jag har oturen att behöva dela rum och "rumskompisen" har både beklagat sig över att hon känner sig krasslig plus suttit på sin plats med tappad röst. Men jag har härdat ut. Tills igår. Eller, egentligen tror jag att det började för nån vecka sen. Den där känslan av att man har nåt elakt i kroppen har infunnit sig. Samtidigt så har jag haft för mycket som "ska bara..." göras, för att inte tala om personalfesten i lördags. Tur, ska man kanske säga att man inte höll sig hemma igår när det var måndag, vem vet hur sånt kan tas....

Igår hade alltså min kropp fått nog. Ett inre skakande, illamående och yrsel fick mig att ta till febertermometern när jag landat på hemmaplan - jahapp! Feber! Natten har jag legat utan täcke för det var för varmt och då ska ni veta att vi inte har mer än 17-18 grader där inne.

Tjejen i rummet bredvid mig låg förra veckan i 39 grader så håller man sig under det ska man väl anse sig lyckligt lottat antar jag. Ja, de fick mig på fall till slut.... och sambon stackarn fick ta bussen i morse till jobbet....

Det är synd om människan - i det här fallet ynkliga lilla mig...
Allmänt
Kommentera