14 Nov

19:56

Längtan efter att sova

1kommentarer
Alltså, det är den där tiden på året nu, den där tiden då det bara är mörkt, ruggigt och man längtar efter att få sova. Det är som om kroppen aldrig får nog. I alla fall inte den här veckan. Så i morse slog det mig - varför...???... skyndar vi oss till jobbet när vi faktiskt kan flexa. Ända till nio om vi vill. Jo, javisst, det innebär ju att man får jobba lite längre men vad spelar det för roll, solen har ju gått ner i alla fall när vi åker hem. Nu menar inte jag att vi ska flexa till nio för då måste vi ju jobba till sex och då blir det ju sent hem = bara gå och lägga sig. Men man kan ju dra det till halv åtta.... eller åtta.

Så vid middagsbordet kom vi överens om att imorgon ska vi flexa. Vi ska ställa väckarklockan på halv sju.  Och genast, så infann sig en sån där längtan efter morgondagen - dagen då vi får ligga lite längre *mmm* vad skönt det ska bli...
Allmänt
Kommentera

14 Nov

19:38

Bröllopsbestyr i Polen - Katowice

0kommentarer
Polen - Katowice

Förra veckan fick vi inbjudan till bröllop. Jisses vad länge sen man var på nåt sånt. Efter att ha kommit en bit in i inbjudan gick det upp för mig att tillställningen ska vara i Polen. Där har jag aldrig varit men skulle vilja åka till. Nu är det en av sambons arbetskollegor som gifter sig. Han är finsk och hon är polska. Ett mycket omaka par skulle jag vilja säga, men ett par som består av två omaka människor och det är väl kanske därför det funnit varandra. Så klart gick jag genast ut på internet och letade billigt flyg. Hittade för 1800/person men tänkte att jag nog får leta vidare om det ska bli av. Och vad händer dan efter? I min inkorg på jobbet dimper plötsligt ett mail ner från sambon med beskedet att resan är bokad. Flyg från Skavsta den 25/1, hem 27/1 för 754 kr! Priset gäller för två personer till Katowice fram och tillbaka. Då kan man ju inte tacka nej. Dessutom är biljetterna ombokningsbara. Alltså, om vi ångrar oss kan man lätt ändra namn och låta någon annan gäst ta över biljetten. Festen ska vara på ett hotell där vi också får boende runt 200kr/person och natt. Det dyraste lär bli taxiresan från flygplatsen för hyrbil är både dyrt och rekommenderas inte. Deras infrastruktur är som den är och folk kör som dårar. Vänner till oss gjorde misstaget att åka motorcykel genom Polen. De beskriver det som en skräckupplevelse, speciellt när långtradare brakade förbi dem i alldeles för hög hastighet. Då ska ni veta att det här inte är några customåkare utan sporthojsfolk. Nä, taxi får det bli.

Om du tittar på bilden och letar efter Krakow så ligger Katowice snett uppåt till vänster.

Ska bli en himla kul januariutflykt!
Allmänt
Kommentera

11 Nov

21:35

Hjärteknöl

1kommentarer
Hjärteknöl

Vi köpte en 25 kilos säck med potatis. Nu, efter ganska lång tid, har vi kommit ner till botten och där låg den - hjärteknölen. Men inte är det väl alla hjärtans dag nu. Hur ska jag kunna koka den?
Allmänt
Kommentera

02 Nov

16:32

Skvallerpressen

0kommentarer
Man måste alltid när det gäller media ha ett kritiskt tänkande i bakhuvudet och ställa sig frågan - Vem tjänar på det här?

Allvarligt talat så tycker jag att det är pinsamt det som pågår nu med Schenström. Hur kan man göra så mycket nyhet av en sådan sak? Och hur kan "seriösa" program som aktuellt och rapport visa dessa bilder gång på gång och så lång tid att vi som ser nogrannt kan granska det vi ser. Det är i värsta skvallertidningsanda. Räcker det inte med att kvällstidningarna inte längre går att läsa, ska man behöva bojkotta nyheterna på teve också.

Man kan undra om en manlig politiker skulle hängas ut på samma sätt. Det tror inte jag. Är det den gamla vanliga visan - rädslan för kvinnor i hög position?

En annan fråga man kan ställa sig är varför det skrivs i princip enbart negativt om den sittande regeringen. Det var nåt häromdagen angående jobb. Det man glömde säga var hur mycket den nya regeringen faktiskt lyckats med när det gäller jobben. Istället plockar man fram en negativ sak och gör det så otroligt stor. När det finns flera positiva saker man kunde belyst.

Sen vad som hänt när det gäller Schenström och hur det hela skötts av regeringen - det är en helt annan fråga.

Tragiskt!

Den sittande regeringen skulle behöva antälla en ny mediarådgivare för den de förlitar sig på nu sköter inte sitt jobb speciellt bra. Det är DEN personen som borde få sparken.
Allmänt
Kommentera

02 Nov

16:18

Vill du har rätt eller vill du vara lycklig?

0kommentarer
Har för mig att det var Woody Allen som myntade de orden. En klok man... ibland. Kanske var det nåt han kom fram till i samband med alla sina analyser och relationer han gått igenom.

Vågen hemma hos oss gav upp förra helgen. Ja, alltså, först visade den siffror som talade om att jag hade under helgen lagt på mig 6 kilo. Ni kan nog själva förstå min reaktion. Sambon, han som vet allting, trodde naturligtvis inte på mig men var klok nog att inte säga nåt. Istället ställde han sig själv på vågen och muttrade nåt om att "nej, det där stämmer inte". Dan efter var jag ju tvungen att testa igen och då fick jag beskedet "LO". Med andra ord så var batterierna slut. Svårare än så var det alltså inte..... inte? Batterier i moderna apparaturer sitter inte alltid helt lätt tillgängligt, får man väl upp luckan sitter det två små platta saker som dessutom sitter fast. Efter en del fipplande fick så loss dem och läste på vilken sort. Alltså, jag bara undrar, hur ofta köper man batterier av denna sort? Inte ofta. Hur kan man då få för sig att man ska komma ihåg vilket nummer det stod på när man kommer till affären. Självklart så stod jag då där på Clas Ohlsson i tisdags med två förpackningar modell platta batterier. Till att börja med ganska säker på sorten. Till att börja med. Sen kommer förstås tvivlen. *hmm* var det verkligen 2430? eller var det 2432? Smart kvinna som jag är går jag iväg till hyllan för digitala vågar och läser på de tre sorterna de har vilket batteri som hör till. Svar: 2032. Går tillbaka till hyllan nöjd med mig själv och byter till en förpackning med denna sort. Kommer hem glad i hågen och upptäcker att jag köpt fel - fasiken! Sambon som ska jobba i stan på torsdagen vägrar byta dessa åt mig. Säkert inte för att vara otrevlig på nåt sätt utan nog snarare dess syfte - att det ska gå till vågen *ler*. För att vara säker på att jag köper rätt nästa gång stoppar jag en av de gamla i jackfickan.

Idag kom jag äntligen förbi Clas Ohlsson igen. Eftersom det är en varm och behaglig dag har jag naturligvis bytt jacka. Inget batteri med. Det är när vi står i kassan (för det är klart att han är med*hrmfp*) som det börjar, sambon frågar om jag är SÄKER på att det är rätt sort. Ni vet vad som händer då va? Han sår ett frö av osäkerhet. Och då hjälper det inte att jag självsäkert säger att "det här är rätt!". I bilen tar han upp ämnet igen och slänger ur sig div. siffror som han tror att det ska stå på det nedrans batteriet. Det är då jag säger "vill du ha rätt eller vara lycklig?". Förstås med vetskapen om att det kan vara jag som har fel....

Och vet ni vad?... fy fasiken vad skönt det var att ha rätt! *ha ha*
Allmänt
Kommentera

30 Oct

08:06

Ja jösses...

0kommentarer
Igår satte jag mig igen på en sån där spinningcykel. Borde väl varit avskräckt efter förra veckan tycker man men nejdå, där satt jag. Sambon bangade. Det var nåt om för mjuk sadel och ont i hälsenan tror jag. Ja ja, jag får väl vara nöjd över att han tog sig dit en gång i alla fall. Det lät ett tag som om han tänkte ta gymmet istället men det slutade med övertidsjobb.

Hur som helst så satt jag där på min cykel. Jag för min del tycker att sadeln är alldeles för hård. Det är det första man känner, och inser, att imorgon kommer jag ha ont i rumpan, så där som man brukar ha när man börjat cykla. Sen sätter vi igång och trampar och trampar och.... trampar. Till musik, i olika takt, med olika motstånd. Uppförsbackar och nedförsbackar. Står upp, sitter ner, står, lutar framåt stående, sitter. Till min förvåning så känns det riktigt okej, alltså, jag orkar. Tittar på klockan och konstaterar att det mesta av passet är klart, baaara tio minuter kvar. Det är då hon sätter in en låt där vi ska stå genom hela låten - med rejält motstånd! Och jag bara tänker - jösses! vad håller jag på med? Stå på en jäkla fjantig cykel och motionera *ugh!*. Då vill man bara gå hem.

Mina kläder är plastblöta när passet äntligen är klart. Det är som om jag ställt mig i duschen med dem på. Fast det förstås, den där känslan som kommer efteråt, när man vet att det är över, den är himla skön. Nu kan man bara pallra sig hem och slappa resten av kvällen.

*hmmm* Få se, på onsdag, om jag sätter mig på den där larviga cykeln igen .....
Allmänt
Kommentera

27 Oct

15:13

Mörkret

1kommentarer
Den här veckan har det varit mörkt. Av soluppgången har vi inte sett någonting och i fredags när bussen körde in vid jobbet så var det fortfarande mörkt. Känns lite konstigt för när vi åkt hem har det också varit mörkt. Ja, inte för att det är mörkt vid fyra när vi slutar utan för att vi ägnat tiden direkt efter jobbet till spinning och boxercise eller hämtning av bil på verkstan. Då, i bästa fall, kommer man ut precis när solen dimper i backen.

Men i natt byter vi tid - härligt! Måndag morgon kommer att kännas underbar. Sen är det väl slut *ha ha*. Det är ju som när man får löneförhöjning, den märks bara första månaden, sen räcker lönen likt förbaskat inte till längre. Fast fördelen med att flytta tiden är ju att man kanske får åka mot soluppgången några dagar till.

Idag förresten, så är det två månader sen jag började jobba. Och jag har redan kommit in i den där längtan efter sovmorgon, helg och ... ja snart är det väl semester?
Allmänt
Kommentera

21 Oct

17:35

Jag gör så gott jag kan

0kommentarer
Nu har SAS gått ut med att deras beräkningar inte stämmer. Folk idag väger 3 kilo mer än vad man räknat med. I princip kan det innebära bortåt ett ton mer i vikt för ett normalt passagerarplan vilket i sin tur innebär att start och landningsbanan inte räcker till.

3 kg.....det är ungefär vad jag lagt på mig de senaste månaderna. Samvete! *suck* Men jag jobbar på det, det gör jag och gör så gott jag kan för att lyckas bli av med det.
Allmänt
Kommentera

20 Oct

22:55

Den som väntar får se

0kommentarer
I min gamla plånbok ligger det en sån där lapp som man behöver läsa ibland. Det står "ett ögonblicks tålamod kan ge en stor seger". Ja, nu ligger den i min gamla plånbok men jag har läst den så många gånger att jag tror mig ändå komma ihåg det. Ibland.

Mina jobbnycklar försvann. Mitt sista minne var förra fredan då jag fem i fyra låste upp chefens rum för att lägga dit månadsrapporten och sen åka hem. Eller rättare sagt så minns jag att jag tappade dem på golvet i mitt rum men att jag sen tog upp dem efter att ha plockat ihop mina saker. Det låter kanske lite rörigt, å det var det också. Där är i alla fall mitt minne slut. Måndag på jobbet så finns det inga nycklar. Vad gör man? Inte nog med att man tappat bort nycklarna, man är ju ny på jobbet också. Fasiken, då kommer ju tankar om pinsamt. Jag som aldrig tappat bort nycklar! Nä inte jag, däremot mina äldre syskon med följden lillasyster/bror-syndromet ni vet -  "du får ingen nyckel för de ANDRA tappade bort sina". Alla dessa år som jag fick gå till vårt gömställe för att hämta nyckeln så att jag kunde gå in i huset (troligtvis visste väl hela kvarteret + alla kompisar var vi hade vår nyckel). Till slut fick jag faktiskt en... som min kompis tappade bort när hon skulle vara fågelvakt... Men JAG har aldrig tappat bort min nyckel.
Jag har letat och letat. Vänt upp och ner på jackor och väskor. Letat i och på alla tänkbara och otänkbara ställen. Med ficklampa i bilen och till och med i frysen tror jag. Ingen nyckel men väl en väldigt massa frustration. Det var då som jag kom ihåg de där orden som stod på lappen. Så jag bestämde mig för att vänta. Förr eller senare så kanske den helt enkelt dyker upp, eller så kommer jag på vilket otroligt smart och bra ställe jag lagt den på. Kanske.

I morse var det min tur att fixa frukost. Någon gång där, mitt emellan kaffebryggaren och hämtningen av tidningen får jag syn på kattens "väska". Ja hon har en sån där väsk-bur som jag köpt eftersom hon avskyr den i plast. Den här har hon accepterat och ibland när hon går ut ställer vi den på trappen så att hon har någonstans att krypa in om det känns kallt. Det har ju hänt att det regnar också så jag har tagit en stor svart plastsäck som jag ställer in den i med öppning åt ena hållet. Då blir det både varmt och torrt. I måndags gick hon ut men kom inte in när vi skulle åka så då ställde jag ut den. I morse såg jag att den stod där i hallen, fortfarande med plastkassen runt. Då, när jag skakar ur väskan klirrar det till - mina nycklar! Va?! Antaligen var jag så stressad i måndags att jag aldrig märkte när nycklarna ramlade av mitt kortband som hängde runt halsen. Jösses, där har de sen legat, väl förvarade, ute en hel dag och sen inne resten av veckan.

Ja, ibland lönar det sig att stanna upp ett ögonblick och bara låta saker ha sin gång.
Allmänt
Kommentera

18 Oct

21:39

Soluppgångar och stjärnhimlar

0kommentarer
Vi går upp tidigt, sambon och jag. Kvart i sex ringer klockan och tio över är vi nyduschade och klara för avfärd. In i bilen packar vi oss tillsammans med varsin macka och termosmugg med te. Resan tar en timme. Den börjar i mörker men ungefär lagom till att vi kommit halvvägs och landskapet öppnar sig så ser vi solen börja sin vandring uppåt. Den annars så tråkigt raka vägen blir nu så mycket vackrare. På ängens gräs ligger daggen kvar i topparna och ibland ser vi rådjuren stå där och beta. Sista biten innan vi är framme är bäst. Det finns ett ställe där vägen är fantastiskt rak men med några kullar, där längst fram, strax innan vägen kröker sig, där skiftar det på mornarna i färgen orange eller ibland är det täckt av ett dismoln. Och varje gång bannar jag att jag inte har kameran med mig. Jag ska försöka komma ihåg och klättra upp i takluckan så att ni får se den fantastiska morgonen som jag får se. Sen när vi passerar bruket speglar dammens vatten omgivningen i ett härligt ljus.

En dag i veckan jobbar sambon i stan. Då får jag gå upp och ta bussen 5.20. Ja, det är okristligt tidigt, jag vet. Men, lugnet som ligger över kvarteret, tystnaden innan dagen kommer igång och den nu så  fantastiska stjärnhimlen på min väg till busshållplatsen, det gör faktiskt att det känns värt att gå upp tidigt en morgon i veckan. Sen somnar jag på bussen och vaknar lagom tills vi svänger in vid jobbet, i soluppgången.
Allmänt
Kommentera

09 Oct

19:50

Att se saker från ett annat håll

0kommentarer
Ibland, de dagar då sambon jobbar här i stan, tar jag bussen till jobbet. Den går alldeles förfärligt tidigt, närmare bestämt 5.20. Vid den tiden är man intresserad av varenda sparad minut som man kan få ligga kvar i sängen. När man går till bussen så finns det två vägar. Ja, egentligen skulle man väl kunna säga en men det står ett hus i vägen som man antingen måste gå till vänster om eller höger. Oftast går jag till vänster. Inte för att den på nåt sätt är kortare utan för att det "känns" som om jag är närmare hållplatsen. För när jag kommer fram på gångvägen så ser jag hållplatsen där på andra sidan staketet. Ja, för det är ett staket i vägen, så jag måste gå lite "tillbaka" för att komma till övergångsstället, men jag ser om bussen kommer och jag kan vinka hejvilt så att han ser mig OM han nu skulle komma. Hittills har det inte hänt men man vet ju aldrig. Så här har jag alltså gjort på mornarna och varje gång irriterar jag mig lite för att det är ett hinder i vägen och för att jag måste gå "tillbaka".

Tills jag en dag ska åka med en kollega för vi ska på konferens. Jag har bett honom att hämta upp mig vid hållplatsen. Klockan är 06.00 och jag är på väg då han ringer. Småspringer sista biten och ser hans bil på andra sidan, ännu längre bort är hållplatsen, till vänster, men jag måste först gå till höger och mot övergångsstället. Ni vet hur det är, man kommer fram med andan i halsen och dåligt samvete för att någon behövt vänta, dimper ner i sätet och.... Det är då jag tittar rakt fram och upptäcker att det där staketet som jag irriterat mig på ett antal gånger nu...*öh!*... det tar slut bara ca en meter från gångvägen och det ställe där jag kom fram. I bilen har alltså min kollega suttit och tittat på medans jag sprungit runt när jag istället kunde gått rakt över. Jisses!

Vad jag vill säga är, att ibland kan det vara bra att ta ett steg åt sidan och ta sig tid att se saker från ett annat håll. Det kan man tjäna mycket energi på.
Allmänt
Kommentera

03 Oct

19:16

Näe...det är... *he he* ... verligen inte roligt (*fniss*)

0kommentarer
image6

Förlåt...*mmrrf*... jag ska försöka kommentera det här.... *skrattar*...snart.... *asg*...måste bara försöka skratta klart först.

*muahaahaa*

Underbart kreativt!!!
Allmänt
Kommentera

03 Oct

19:08

Dyslexi är ett dolt handikapp som ibland ändå avslöjar sig ...

0kommentarer
image5

*hmmm* man kanske borde ha bett någon om hjälp här....
Allmänt
Kommentera

01 Oct

21:16

Älgjakt

1kommentarer
Förra veckan, i torsdags, var det ett skiftlag som hade oturen att köra på en älg inte så långt från jobbet. Alla fem passagerarna klarade sig men älgen dog. Tur i oturen ska man kanske säga. Spekulationerna och kommentarerna är många. Körde de för fort? Troligtvis med tanke på skadorna. Någon man känner? Eller känner någon som känner. MInnen och historier från tidigare år berättas. Och, vilken sida av diken hamnade älgen på? Ja, alltså vems var älgen? Ja, för älgjakten börjar ju nästa vecka och det här innebar ju en mindre för det jaktlaget. Sånt där är viktiga saker. Fast det är klart, viktigast är ju att personerna i bilen klarade sig och jag tror att den närmaste tiden så är det åtminstone 5 personer som kör lite lite långsammare på vägen ner.

Inte nog med det, när vi svängde in sista biten mot arbetsplatsen i morse så klev två stolta älgar i gungande mak över vägen. Varför går de nästan alltid från vänster till höger förresten? Kvar på vänster sida står en lite kalv och funderar på vad han ska ta sig till. Framför oss kör en bil väldigt långsamt, bakom oss kommer ett antal bilar. Det är ett hundratal personer som kommer till jobbet vid den här tiden. Vi slår på varningsblinkersen för att varna bakomvarande att ta det lugnt och se upp. Är man lite rutinerad så gör man likadant och låter det fortplanta sig bakåt.... eller? Till vår förvåning så ser vi att de inte hänger på *suck*. Tänker man då bara på sig själv?

Hur det gick vet jag inte men naturligtvis så sprang väl kalven efter sin mamma när hon ropade och förhoppningsvis gick det bra.

Lustigt det där med älgar... Det är lite som kräfterna nere i Småland, man ser dem knappt på hela sommaren och så plötsligt när kräftfiskesäsongen startar så dräller de av dem. Men det är klart, en lite kräfta som nyps i tån är ingenting jämfört med att få en älg på motorhuven *huuva*
Allmänt
Kommentera

24 Sep

17:59

Sockerblues

0kommentarer
Jag har avprogrammerat min kropp från socker. Det tog ett år. Ett år med okontrollerat sug, återfall, konstiga reaktioner och slutligen frihet. Helt fantastiskt skönt. En konstig reaktion jag fick var vid ett tillfälle då det bjöds på middag och kladdkaka till efterrätt. Ibland är det ju så himla svårt att tacka nej, speciellt när någon fyller år. Men jag valde att bara ta en liten bit och var väldigt nöjd med det. Inte på en gång men efter ett tag fick jag en obehaglig känsla och illamående, det var som om jag hade ätit rent socker *urk* en smak som låg kvar i hela munnen. Kändes inte alls bra. Och just nu har jag nåt konstigt mående som jag inte riktigt kan förklara - är det nåt virus som härjar i kroppen eller är det förra veckans kakor och tårtor på jobbet. Det var ju inte en dag utan 3 dagar! Och jag mår tjuyvtjockt, har gjort det enda sen i fredags.

Ja tiden får väl utvisa det antar jag....
Allmänt
Kommentera

21 Sep

21:57

Fredagsfundra

1kommentarer
Det här blev min fjärde vecka på mitt nya jobb. Fredagar kan det i och för sig vara färre folk där och det är många som väljer att gå tidigare. Tyst och lugnt kan man tro *ha ha* För min del behöver det inte alls innebära lugn, nädå, är chefen där så kan det vara ett himlans liv. Ryktet säger också att det helt plötsligt just på fredagar kan dyka upp alldeles förfärligt viktiga brev eller rapporter som bara måste ut. Hur kan det komma sig??? Men inte idag. Förra fredan var en sån där livlig fredag men idag har han varit borta, chefen. Inte bara han förresten utan alla de andra som brukar låta och synas också.

Idag var också sista dagen för en av våra projektledare. Hon tar sitt pick och pack och drar ner till Helsingborg. Utan att känna en kotte. Häftigt och modigt tycker jag. Och fastän jag bara känt henne i tre veckor (hon hade semester min första) så var det verkligen ledsamt, för hon är en sån härlig och go tjej. En som jag verkligen hade velat lära känna mer. Två härliga kramar fick hon (eller jag) innan hon drog iväg. En härlig ärtig skrattande intelligent vacker ryska. Lustigt va, hur det kan kännas, men hon saknas mig........
Allmänt
Kommentera

18 Sep

09:40

Aaaah tisdag!

0kommentarer
Ljuva tisdag. Det är nog bästa dagen på hela veckan. Det är nämligen den dan då jag får sovmorgon och får ligga kvar i sängen när sambon går upp *mmmm*. Har aldrig uppskattat det riktigt på det här sättet förut, det blir liksom inte så när man inte har jobb. Men nu har jag det. Tisdagar är den dag som jag går till högskolan på föörmaiddan och läser projektledning. Visserligen kommer jag att få jobba sent ikväll för jag måste ju ändå få ihop mina timmar, men det är okej. Framför allt så är det himla lugnt och skönt. Ja riktigt behagligt att få fixa sina saker när lugnet ligger över arbetsplatsen. Den här gången sover inte bara jag kvar utan även min sambo. Det finns ju liksom inte så mycket att göra där i baracken mer än att sova, eller kanske läsa lite i en bok. Då är det trevligt med lite sällskap.

På fredag tar sambon revanch, då jobbar han i stan och jag får ta 5.20-bussen *ler*. Fast då kan man väl förvänta sig att middan står på bordet när man kommer hem va?

Nä, högskolan var det - iväg!
Allmänt
Kommentera

16 Sep

17:34

Innekatt!

1kommentarer
Innekatt!

Mätt och belåten tror jag att jag stannar inne hädanefter. Fast matte tror att det beror på att jag tömt musboet nu. För säkerhets skull öppnade hon en hel burk tonfisk *smask*... så nu finns det ingen anledning att ge sig ut än på ett tag.
Allmänt
Kommentera

16 Sep

13:29

Fnitteranfall

0kommentarer
Sambon står i köket och bakar. Han började redan igår och jag är klart imponerad. Det är fantastiska kakor med choklad och nötter. *hmm* fast just igår så gav jag ju löfte om att INTE äta "sådant där". Egentligen är väl varken sambon eller jag i behov av "sådant där". Alltså bestämmer han sig för att göra kakorna Richardvänliga dvs glutenfria. Gluten är alla produkter gjorda av vete, korn, råg och havre. Havre går bra om det är s.k ren havre (svindyrt!) men någon sådan har vi inte hemma just nu. Det vi däremot har hemma är ersättningar för vetemjöl så som bovetemjöl (det är en ört), rismjöl, majsmjöl, sojamjöl, potatismjöl och en glutenfri mjölmix som jag köpt speciellt. Efter att ha läst lite här och där på internet om det här med glutenfritt så har jag förstått att det är väldigt vanligt att man misslyckas med sina bak de första gångerna. Gör man bröd t.ex så ska degen i princip nästan vara rinnande. Men nåt av det här tänker inte jag på igår och ännu mindre förmedlar till min bakande sambo.

Till middag äter vi ugnsbakad lax, potatis och spenat. För att fira sonens första dugga, mitt nya jobb och säkert nåt mer dricker vi bubbel till fisken. Sonen berättar om gasken i fredags och den härliga maten men framför allt chokladmousen till efterrätt. Med trånande blickar ser vi mot kakan sambon tagit ut och ställt för att svalna av på bänken. Han skär upp varsin fin lite bit, lägger på en tallrik och.... det går inte att beskriva på nåt annat sätt än att det är den dammigaste kaka jag någonsin ätit och jag bubblar ut i ett fnitteranfall. Både son och sambo tittar på mig och undrar hur mycket bubbel som påverkat mig. Det går bara inte att hejda. Kakan är fullständigt oätlig, den är som finaste champagne som bara försvinner i munnen i ett dammoln. Jösses!

Idag bakar han nästa experiment som ska vara Richardvänlig. Den här gången med frukt och likörblandning. Kakan från igår har han lagt upp-å-ner och försöker dränka in med saft. Ja, vi får väl se hur det blir med den och hur det blir med nästa omgång....

Men visst är det härligt att få bubbla ut i ett ohejdat fnitter....
Allmänt
Kommentera

15 Sep

10:33

Traumatisk natt

1kommentarer
Det är lustigt hur fort en liten katta kan vänja sig vid nya rutiner. Ja, faktiskt mycket fortare än hennes matte. För de senaste tre veckorna så har ju ytterdörren öppnats vid sex på morgonen för utgång och sen har det inte funnits möjlighet att komma in igen förrän framåt fem halvsex på kvällen. Till vår förvåning så har vi sett den där lilla damen vaken så där okristligt tidigt OCH hon har gått ut. Visserligen så ylade hon när vi kom hem och demonstrativt visade sitt missnöje genom att utföra något som mest liknade ett försök att gräva sig in genom ytterdörren innan vi lyckats få fram nycklar och öppna. Men det beteendet avtog och förbyttes till att hon gick in, åt lite mat och sen gick ut igen. Men va...???... Alltså, vår förvåning beror ju på att denna lilla madam inte alls är någon inbiten utekatt. Hennes utevistelse brukar bestå i att ligga på taket på den gamla folkan alternativt i buskarna stirrandes på ytterdörren för att se om inte den öppnas snart. Hon är alltså ingen vidare aktiv katt. Ja... tills hon hittade det där musboet, för det är nog ett bo hon hittat. Hennes entusiasm kan mest liknas vid en ettårings glädje när man sätter fram en hel gräddtårta inom räckhåll. Efter min, i hennes uppfattning, otacksamma reaktion när hon tog in musen i huset så har hon nu valt att tugga i sig dessa.... äckliga.... småkryp ute på gräsmattan. Jag har öppnat ytterdörren för att ropa in henne och synen jag mötts av...*urk*... är en högt smaskande katta med små ben och svans stickandes ut ur munnen. Tålmodigt har jag stängt dörren igen och väntat tills denna ..... festmåltid avslutats och släppt in henne. Gos kan jag tillägga, är inget man känner sig sugen på just då även om damen i fråga inte förstår varför.

Så i onsdags upprepades denna prosedur. Hon smaskade högljutt och jag väntade... och väntade... och väntade...jösses, hur lång tid ska det egentligen behöva ta innan man fått i sig den där? När jag sista gången öppnar dörren så finns det ingen katt där *öh!?* Ropar, ropar igen, och igen lite senare, men ingen katt. Till slut måste jag ge upp, jag kan ju inte hålla mig vaken och vara helt slut morgonen efter på grund av en musjagande katta. Det är dessutom en av de varmare nätterna och hon har ju faktiskt hundkojan som hon kan gå in i. Går alltså och lägger mig med dåligt samvete.

Morgonen efter kommer hon farandes som ett pistolskott - svisch! Och sen dess så har hon i princip varit inne. På sin höjd gått ut på trappen, ett steg ner på gräsmattan och sen in igen. *ha ha* Ja det måste ha varit en traumatisk upplevelse den där natten, alldeles ensam, i kalla natten, i hundkojan och inte en enda gång så öppnades dörren, inte förrän sex morgonen efter.

Eller så är hon mätt nu......
Allmänt
Kommentera