VARDAGSFUNDROR

Tittar ut och ser det fina vädret. Går ut och upptäcker att jag klätt på mig alldeles för lite, och jag fryser. Då är det svårt att tro att våren är här. Men, det är när katten insisterar på att gå ut, kvällstid, som jag blir fundersam. Hon sitter på muren ner mot kolonin och tycks följa nåt spännande. Jag tror det spritter lite här och där i buskarna. När jag ropar på henne för att komma in ser jag hur hon tvekar, ska jag ska jag inte komma. Så tar hon sats och skuttar över gräsmattan, springer som en pil mot dörren och.... stannar tvärt nedanför trappan. Och där står jag och lockar, tjatar och vädjar på alla sätt och vis - "men kom in nu då!". Att försöka gå ner och hämta henne resulterar garanterat i att hon springer åt ett annat håll. Till slut om jag har tur känner hon sig tillräckligt lockad att komma in, när det passar henne alltså. Det tär på en mattes tålamod men en katt är en katt och den har en viss värdighet, den gör som den vill. Lite som matte ... när jag tänker efter. Men med tanke på att denna lilla kattfröken legat mot ett element hela vintern och vägrat gå ut, så är det här definitivt ett vårtecken.