18 Jul

09:13

Händelser i natten

0kommentarer
Klockan 03:18
Vaknar, är kissenödig. Funderar en stund på om jag verkligen ska gå upp ur sängen men inser att om jag inte gör det så kommer jag snart vakna igen. Går upp.
.
Klockan 03:20
Lägger ner huvudet på kudden. Katten Frida har rest sig ur fotöljen hon legat i och gått in i matrummet. Något händer under matbordet. Dunkar från tassar i golvet och så ... ett ljud som från en pipleksak. Jag sätter mig upp. Vi har inga pipleksaker. Katten jagar runt under bordet. Jag letar fram ficklampan som ligger på bordet vid soffan. I rummet är det mörkt, endast konturer av möbler syns. På transportburen vid soffan ligger katten Freja med huvudet högt. Jag tänder ficklampan, lyser bort mot matbordet, soffkuddarna ligger på golvet och symaskinen står bredvid, vi ser ingenting. Freja och jag spanar bort i ficklampans sken. Frida dyker upp, kollar att inget kommer fram vid kuddarna, går bakom, kommer fram, går bakom, kommer fram. Hon är superskärpt. Hela hennes kropp är fokuserad, hon hör och hon har koll. Jag sitter upp i bäddsoffan. Freja och jag följer skådespelet och tankarna går genom mitt huvud. Ska jag gå upp, ska jag lyfta på kuddarna, ska jag hämta en spade, ska jag ... Ser framför mig hur jag och två katter (nja, okej, Freja ligger nog kvar och bara tittar på) springer runt i stugan mitt i natten och jagar en mus. Tanken att sätta ner mina nakna fötter på golvet är verkligen inte lockande. Jag är trött, vill sova.
Under bordet är det tyst. Frida är också stilla. Jag släcker ficklampan. Sitter och lyssnar ut i mörkret. Lägger ner huvudet på kudden. Tänker att jag har världens bästa jagare med mig i stugan. Tänker att jag alltid ska ta med mig katterna när jag åker hit. Bestämmer mig för att försöka sova och hoppas på att ingen mus kommer springandes över min säng under morgontimmarna. Hoppas ännu mer att ingen katt kommer upp i sängen för att visa upp en trofé. Bara tanken på att vakna av att en stolt kattmadam sjunger vid min sida och stolt lägger fram sitt byte gör mig orolig. Men jag tar chansen. Under matbordet morrar Frida.
.
Klockan 06:30
Freja petar på mig med tassen och undrar om jag är vaken. Jag viftar bort henne.
.
Klockan 07:30
Vaknar. Det är tyst i stugan. Frida som brukar väcka mig med ett jam om att hon vill ut har inte sagt ett pip. Ingenting annat säger pip heller. Reser mig sakta upp och spanar runt i stugan. Frida hoppar ner från fönstret och hälsar på mig. Jag tittar försiktigt genom en glipa mellan soffkuddar och matbord, ner på mattan. Där ligger en död liten mus. Glädjen av att hitta en död liten mus under bordet kan inte beskrivas. Katt får beröm fastän hon inte riktigt förstår varför matte är så glad och uppmuntrande just nu (det där fixade ju hon för länge sen) men stolt är hon oavsett vad det nu är som hon kan ha gjort. Mest lycklig är hon över att ytterdörren öppnas. Ut far en pigg katt.
.
Klockan 08:20
Kaffebryggaren puttrar i köket. Jag sitter i sängen och skriver. Utanför hörs ett välbekant kattmjau, ett sånt där djupt ljud som bara kommer fram när man fångat ett byte. För att vara säker på att bytet inte tas in i stugan går jag ut och tittar. På gräsmattan möter jag storjagaren Frida med en minimus i munnen. Hon lägger ner den och jag ser hur den springer runt, försöker gömma sig i det oklippta gräset. Den här gången är det en näbbmus. Näbbmöss är betydligt bättre möss att ha att göra med, de kan till och med äta både andra möss och ormar, men Frida ser inte skillnad på dem. Enligt kinesisk skrock betyder tydligen en näbbmus i huset att ägaren får nya ekonomiska tillgångar. Nu var det inte en näbbmus inne i huset, men jag har tydligen många utanför (Frida lägger dem på hög under hängmattan) så det kanske räkns ändå.
.
Klockan 08:59
Dricker kaffe, hör fågelkvitter där ute, morgonluften letar sig in genom dörren och till skillnad från diverse katter och möss så känner jag mig en aning trött ....
.
Idag får jag nog leta efter hål där en mus kan ta sig in.
Stendöd! Braaaaa! Frida
Pepparkakshuset i Roren
Kommentera

20 Jun

09:08

Onsdag morgon i ett Pepparkakshus

0kommentarer

Ett sus går genom träden. Katten håller vakt på flugsnapparens bo. Den kvittrar upprört, hoppar från gren till stuprör, från stuprör till gren. Blixt stilla sitter katten under hålet och bevakar, redo att gå till attack när den gör sitt försök att ta sig in. Solen letar sig fram genom träden och hittar ett hörn av trädgården där den långsamt värmer upp marken efter nattens kyla. Gräset är högt. Det måste klippas men gräsklipparen står fortfarande utanför förrådet, ostartad. På avstånd hörs en tupp gala och ljudet från bäckens eviga brusande på andra sidan vägen letar sig fram genom morgonsorlet.  I luften yr vilsna frön med vita fallskärmar omkring. Letar efter sin plats i tillvaron. Långsamt långsamt värmer dagen upp sig. Den sträcker på sig som en nyvaken katt. Sträcker först på framtassarna, skjuter sen upp rumpan och gör sig lång. Svansen står rakt upp i vädret. Björkarnas löv prasslar i vinden. Det finns inget kvar av nattens tystnad när dagen gör sig redo för sin symfoni.  Med en kopp kaffe i handen betraktar jag skådespelet i väntan på att sambon ska vakna. Dagen får aldrig ta slut.

Pepparkakshuset i Roren
Kommentera

19 May

22:44

Kattäventyr i Roren

0kommentarer
Som alltid när vi kommer till stugan så drar Frida iväg ut i skogen eller upp i lekstugan och Freja håller sig runt oss. Så även denna gång. Sen, när kvällen kom, så ser jag en madam som traskar iväg med bestämda steg. Eftersom katter är som de är och inte lyssnar på vad deras matte säger så drog hon rakt över gatan. Första Freja och sen Frida. Utan att ens vända sig om en enda gång. Jag gillar det inte.
Trötta efter dagen ville vi gå och lägga oss tidigt så jag gick ut på verandan och ropade. Ingen katt. Gick ut igen och ropade. Då kommer Frida springandes och jag undrar var Freja är. På verandan står både Frida och jag och ropar på Freja. Frida ser på mig, ser bort över vägen och morrar. "Vad är det där?" frågar jag henne. Hon vänder sig mot vägen igen och morrar, tar ett varv runt där hon står men går sen med på att komma in. Jag inser att det är något där borta men tänker att det nog är grannens katt.
Går in och läser min bok, väntar på att Freja ska komma hem så att jag också kan sova. Sambon har redan börjat snarka bredvid mig. Ut och ropar, in igen, ut och ropar och den här gången sätter jag mig på verandan och väntar. Hon kommer till slut. När jag väl övertalat henne att följa med in kan jag så äntligen somna. Noterade något rufs på sidan, vid magen, men hade så fullt upp med att få in henne att jag glömde bort att titta närmare.
Idag upptäckte vi att hon har ett stort rejält sår på sidan. Jag tror inte att det är en annan katt. Katter tar inte ett bett rakt över (eller vad det nu är), de river, klöser och biter i tassar och öron, möjligtvis en rumpa, men inte sidan. Och jag tänker "nej! inte en till som ska till veterinären". Nu har hon varit pigg och igång idag så jag hoppas att hon repar sig av sig själv. Men jag tror att hon förbrukade ett av sina kattliv igår. Jag har hört att det finns grävling på andra sidan men frågan är hur och om hon hade klarat en attack av en sådan med livet i behåll.
Tilläggas kan, att hon inte gått över vägen idag.
Pepparkakshuset i Roren
Kommentera

10 May

09:38

Våren är på väg

0kommentarer
Nu är det klart att vintern är över i pepparkakshuset men ibland blir man lite tveksam. April skapade ju verkligen förvirring då man ena dagen tog av sig jackan och svettades och andra dagen letade fram vinterskorna och vantarna igen.
Jag har i alla fall varit uppe i stugan några gånger. Vid ett tillfälle hade jag med mig skilla och rabarber som åkte ner i jorden. En kryddhörna är också påbörjad. Jag älskar ju kryddor så detta är ett måste. Hittade en gammal planka också som jag satt dit för stunder då man vill sitta och njuta.
Frida gillar verkligen plankan
Vi åkte upp till Valborg också och då blev det dags att provflyga draken. Sonen och jag gav oss ut på fältet och sprang. Till slut fick vi upp den i luften minsann.
Lite pyssel har jag ägnat mig åt också medan jag var där. Jag har tagit ett gammalt cykelhjul som jag målade med vit metallfärg. Lidade sedan lite belysning runt. Hade en från i julas som inköptes på Rusta och som är vit. Har också köpt upphäng av vita kedjor. Den kostade väl inte mer än 15 kr tror jag på Dollarstore eller vad det nu var. Hade lite plastblommor som jag fick dit och till slut hängde jag lite vackra tunna band som hänger ner. Är faktiskt väldigt nöjd med resultatet. Sånt här får mig att må bra.
Jag har inte sett den lysa på kvällen än men den är inställd på timer så nästa gång vi åker upp får jag väl ta en titt. Den gav mig en känsla av midsommar. Så vit i allt det bruna och mossiga. Hade tänkt hänga upp den i ett träd men jag verkar ha lite ont om lämpliga grenar. Hade ont om tid också så nu hamnade den upphängd vid huset. Planen är nog att hänga upp den någonstans bakom huset, i skogen, men det kommer senare. När vi röjt lite där tänkte jag mig lite ställen man kan "vara på" där också. Grillplats (sån där man hade med scouterna) till exempel.
Pepparkakshuset i Roren
Kommentera

06 Jan

15:30

Vinter i pepparkakshuset

1kommentarer

Vi tog en tur upp till stugan, sambo, katterna och jag. Det var inte jättemycket snö men tillräckligt för att det skulle knarra under skorna och för Freja att tycka det var obehagligt. Frida däremot stormtrivs och finner sig direkt. Hon gillar framför allt att sitta under granen bredvid lekstugan. Den här gången hade vi bestämt oss för att stanna två nätter så vi hade mat och vatten med oss. Det finns ju rinnande vatten men som inte fungerar på vintern, än. Det ska förhoppningsvis åtgärdas i sommar.
Natten mot fredag gick temperaturen ner mot -10. Vi hade tydligen ställt ner elementet lite för mycket så när vi vaknade var det bara +11 inomhus. Jag tyckte väl att det bet lite i näsan och kinderna under natten. Men vi har fantastiska täcken från IKEA som värmer riktigt gott så det ska erkännas att vi sov väldigt bra även om det var svårt att ta sig upp på och ur täckena på morgonen. Men det är ingen fara, vi får fort värme i huset igen.
Med tanke på att det varit lite halvtaskigt väder de senaste gångerna vi eller jag varit där så var det helt underbart att äntligen få se Roren från sin bästa sida. Solen sken och gnistrade i snön så även om det fortfarande var -10 bestämde vi oss för en härlig promenad. Har man bara rätt kläder går det ju hur bra som helst. Det är ju alltid roligt att få upptäcka och utforska ett nytt ställe. Det finns mycket kvar, men nu har vi börjat.
Här följer lite vintriga promenadbilder:
Vi gick först vägen bort från Roren centrum och upp till vänster. Sten Anders heter vägen och längst upp hittar man tre hus varav i alla fall ett har får och från det andra tyckte vi oss höra en tupp gala. Längst med vägen såg vi kalhygget som kom till ganska nyligen. Har lite blandade känslor till det för skogen var ganska mysig där och det är strax bako min stuga. Å andra sidan så har det blivit ljusare och det ska erkännas att utsikten bort mot bergen och ljusnan är ganska så fin. Den syns inte annars.
Sol och snö i kombination ger ett underbart härligt ljus som man bara måste bli glad av.
Han har flera lager flieströjor så här biter inga minusgrader.
Vägen nedan är den som går mot sjön Bjärken. Vi följde vägen men valde så småningom att svänga vänster
Till och med soptunnorna njöt i solen ...
Vi tog som sagt vägen till vänster och kom upp mot några hus som nog bara används som fritidshus men just nu var det ingen där. I stället för att vända tillbaka gick vi längst en gammal väg som förvandlats till en stig.
En rikigt magiskt stig genom skogen
En magiskt solig dag med snö och en magisk stig genom skogen. Helt underbart att gå igenom.
Solen lyste mot de vackra gnistrande björkarna
Men så här års går solen ner ganska tidigt så vi valde att bege oss hemåt stugan igen.
Väl tillbaka plockade vi fram lunch.
Men, man kan ju undra om det var någon mer som trodde att hon skulle få dela laxen med oss.
När ska vi äta?
Pepparkakshuset i Roren
Kommentera

28 Oct

08:43

To name a cat ... cottage

1kommentarer
Att sätta namn på saker och ting är inte alltid lätt. Men vi döper gärna det vi tycker om. Som katten till exempel. Å andra sidan så är nog katt ett dumt exempel för katter kan man inte döpa hur som helst, nä det gäller att lista ut vad de heter annars får man varken respekt eller respons. Mitt problem nu är inte nån katt utan en stuga, min stuga. Problem förresten, det är väl egentligen inte ett problem utan en ganska så angenäm uppgift. Absolut inte nödvändigt men jag är ju uppväxt med ett ställe som heter Stråltorpet och att bara kalla stugan för "stugan" eller "stugan i Roren" känns lite opersonligt.

De som haft stället innan mig har inte haft nåt namn på det. Möjligtvis trodde hon att folket runt omkring kallade det för "bagarns" efter hennes pappa som var bagare. Men det känns inte helt rätt i mun. Visst kan man väl plocka ett namn lite ur luften, bara på känn, men jag gillar det där med historia runt objektet, nåt som får folk att förstå vad man pratar om när man nämner det vid namn. Eller så ser man till att skaffa det en historia och rykte. Ett förslag jag har är faktiskt "Arvet". För det här är ju mitt arv, mitt mors-arv, pengarna jag fick efter mamma har gått till att uppfylla denna dröm. Och den jag köpte det av hade fått det i arv från sin far, så helt fel är det inte. Arvet som namn är faktiskt inte helt åt fanders. I dalarna till exempel kan man hitta ortnamn där arvet ingår så som "domnarvet" eller "björnarvet". Efterledet-arvet i ortsnamn innebär "arvegods", alltså den mark man ärvt från tidigare bosatta. Än så länge är detta det namn som känns bäst men jag kanske vill lägga till nåt framför. Björnarvet lät ju ganska lockande men jag vet inte om det är passande här. Mer i så fall "morsarvet" eller "mossarvet" för det är väldigt mycket mossa i gräsmattan. Eller så skulle man kanske kalla det för "hönsarvet" nu när Halta Lotta och hönan Agda har flyttat in. Men det, är en annan historia som jag kommer att berätta för er här så småningom.

Allt faller nog på plats så småningom.
.
Pepparkakshuset i Roren
Kommentera

28 Oct

07:55

Aj mitt lillfinger!

0kommentarer
Jag är skadad. Ja, inte så väldigt allvarligt men det begränsar mig och varken sambo eller blivande doktor Dolk tycker särskilt synd om mig så därför skriver jag här. För att få sympati.
Saken är den att gummistövlar i en svårframkomlig skog kan göra att man halkar, och det gjorde jag. Såg när jag tog emot mig med handen att lillfingret liksom inte hamnade där resten av handen hamnade. Det kunde gått riktigt illa, jag kunde ha brutit det så jag får väl vara glad för det. Men det gör riktigt ont och det är svullet, för att inte tala om hur begränsad jag blir. Svårt att skriva (jag som har uppgifter till måndag!), svårt att lyfta, svårt att växla när jag kör osv osv. Dessutom är det höger hand så hälsa på nån den närmsta tiden kan jag nog inte. Jag är skadad. Ja, inte så väldigt allvarligt men det begränsar mig och varken sambo eller blivande doktor Dolk tycker särskilt synd om mig så därför skriver jag här. För att få sympati.
Saken är den att gummistövlar i en svårframkomlig skog kan göra att man halkar, och det gjorde jag. Såg när jag tog emot mig med handen att lillfingret liksom inte hamnade där resten av handen hamnade. Det kunde gått riktigt illa, jag kunde ha brutit det så jag får väl vara glad för det. Men det gör riktigt ont och det är svullet, för att inte tala om hur begränsad jag blir. Svårt att skriva (jag som har uppgifter till måndag!), svårt att lyfta, svårt att växla när jag kör osv osv. Dessutom är det höger hand så hälsa på nån den närmsta tiden kan jag nog inte.
Jag är skadad. Ja, inte så väldigt allvarligt men det begränsar mig och varken sambo eller blivande doktor Dolk tycker särskilt synd om mig så därför skriver jag här. För att få sympati.
Saken är den att gummistövlar i en svårframkomlig skog kan göra att man halkar, och det gjorde jag. Såg när jag tog emot mig med handen att lillfingret liksom inte hamnade där resten av handen hamnade. Det kunde gått riktigt illa, jag kunde ha brutit det så jag får väl vara glad för att det inte gick fullt så illa. Hade just sett snyggt ut, första dan i stugan och jag bryter lillfingret. Men det gör riktigt ont och det är svullet, för att inte tala om hur begränsad jag blir. Svårt att skriva (jag som har uppgifter till måndag!), svårt att lyfta, svårt att växla när jag kör osv osv. Dessutom är det höger hand så hälsa på nån den närmsta tiden kan jag nog inte. Om jag försöker klämma ihop lillfingret mot handen och skriver långsamt på tangentbordet går det någorlunda bra. Det gäller att inte bli för exalterad bara för då far fingret iväg och petar ut som om man var en fin dam med tekoppen i handen. Och det gör ont.
Ikväll ska det packas in prylar i stora bilen. Jag funderar redan nu på hur jag ska kunna bära, hur jag ska greppa med den andra handen och undvika att använda den högra. Har ni tänkt på hur mycket mer man faktiskt använder höger hand? Ni som är högerhänta alltså. Sen var det ju det där med IKEA. Tänkte att jag skulle åka dit och köpa två madrasser om det nu går. De kan väl inte vara så tunga ... och ska jag verkligen köpa dem nu? Å andra sidan så ska vi ju ta den stora bilen upp och det vore väl synd om den går tom.
Tänk vad ett lite finger ändå är viktigt. Man tror att det bara hänger med där utan någon som helst viktig funktion. Tills man skadar den, då är det den där lilla lilla saken som begränsar. Småsaker.
Pepparkakshuset i Roren
Kommentera