VARDAGSFUNDROR

Idag upptäckte vi att hon har ett stort rejält sår på sidan. Jag tror inte att det är en annan katt. Katter tar inte ett bett rakt över (eller vad det nu är), de river, klöser och biter i tassar och öron, möjligtvis en rumpa, men inte sidan. Och jag tänker "nej! inte en till som ska till veterinären". Nu har hon varit pigg och igång idag så jag hoppas att hon repar sig av sig själv. Men jag tror att hon förbrukade ett av sina kattliv igår. Jag har hört att det finns grävling på andra sidan men frågan är hur och om hon hade klarat en attack av en sådan med livet i behåll.

Tilläggas kan, att hon inte gått över vägen idag.

Vi tog en tur upp till stugan, sambo, katterna och jag. Det var inte jättemycket snö men tillräckligt för att det skulle knarra under skorna och för Freja att tycka det var obehagligt. Frida däremot stormtrivs och finner sig direkt. Hon gillar framför allt att sitta under granen bredvid lekstugan. Den här gången hade vi bestämt oss för att stanna två nätter så vi hade mat och vatten med oss. Det finns ju rinnande vatten men som inte fungerar på vintern, än. Det ska förhoppningsvis åtgärdas i sommar.

Natten mot fredag gick temperaturen ner mot -10. Vi hade tydligen ställt ner elementet lite för mycket så när vi vaknade var det bara +11 inomhus. Jag tyckte väl att det bet lite i näsan och kinderna under natten. Men vi har fantastiska täcken från IKEA som värmer riktigt gott så det ska erkännas att vi sov väldigt bra även om det var svårt att ta sig upp på och ur täckena på morgonen. Men det är ingen fara, vi får fort värme i huset igen.

Med tanke på att det varit lite halvtaskigt väder de senaste gångerna vi eller jag varit där så var det helt underbart att äntligen få se Roren från sin bästa sida. Solen sken och gnistrade i snön så även om det fortfarande var -10 bestämde vi oss för en härlig promenad. Har man bara rätt kläder går det ju hur bra som helst. Det är ju alltid roligt att få upptäcka och utforska ett nytt ställe. Det finns mycket kvar, men nu har vi börjat.

Här följer lite vintriga promenadbilder:

Vi gick först vägen bort från Roren centrum och upp till vänster. Sten Anders heter vägen och längst upp hittar man tre hus varav i alla fall ett har får och från det andra tyckte vi oss höra en tupp gala. Längst med vägen såg vi kalhygget som kom till ganska nyligen. Har lite blandade känslor till det för skogen var ganska mysig där och det är strax bako min stuga. Å andra sidan så har det blivit ljusare och det ska erkännas att utsikten bort mot bergen och ljusnan är ganska så fin. Den syns inte annars.

Sol och snö i kombination ger ett underbart härligt ljus som man bara måste bli glad av.

Han har flera lager flieströjor så här biter inga minusgrader.

Vägen nedan är den som går mot sjön Bjärken. Vi följde vägen men valde så småningom att svänga vänster

Till och med soptunnorna njöt i solen ...

Vi tog som sagt vägen till vänster och kom upp mot några hus som nog bara används som fritidshus men just nu var det ingen där. I stället för att vända tillbaka gick vi längst en gammal väg som förvandlats till en stig.

En rikigt magiskt stig genom skogen

En magiskt solig dag med snö och en magisk stig genom skogen. Helt underbart att gå igenom.

Solen lyste mot de vackra gnistrande björkarna

Men så här års går solen ner ganska tidigt så vi valde att bege oss hemåt stugan igen.

Väl tillbaka plockade vi fram lunch.

Men, man kan ju undra om det var någon mer som trodde att hon skulle få dela laxen med oss.

När ska vi äta?

De som haft stället innan mig har inte haft nåt namn på det. Möjligtvis trodde hon att folket runt omkring kallade det för "bagarns" efter hennes pappa som var bagare. Men det känns inte helt rätt i mun. Visst kan man väl plocka ett namn lite ur luften, bara på känn, men jag gillar det där med historia runt objektet, nåt som får folk att förstå vad man pratar om när man nämner det vid namn. Eller så ser man till att skaffa det en historia och rykte. Ett förslag jag har är faktiskt "Arvet". För det här är ju mitt arv, mitt mors-arv, pengarna jag fick efter mamma har gått till att uppfylla denna dröm. Och den jag köpte det av hade fått det i arv från sin far, så helt fel är det inte. Arvet som namn är faktiskt inte helt åt fanders. I dalarna till exempel kan man hitta ortnamn där arvet ingår så som "domnarvet" eller "björnarvet". Efterledet-arvet i ortsnamn innebär "arvegods", alltså den mark man ärvt från tidigare bosatta. Än så länge är detta det namn som känns bäst men jag kanske vill lägga till nåt framför. Björnarvet lät ju ganska lockande men jag vet inte om det är passande här. Mer i så fall "morsarvet" eller "mossarvet" för det är väldigt mycket mossa i gräsmattan. Eller så skulle man kanske kalla det för "hönsarvet" nu när Halta Lotta och hönan Agda har flyttat in. Men det, är en annan historia som jag kommer att berätta för er här så småningom.