VARDAGSFUNDROR

Gårdagen (20/2) avslutades med en kall promenad upp mot Potsdamer platz. Med isande vindar bitandes i kinderna kom vi halvvägs när vi hittade en fantastiskt fin grekisk restaurang och med skylten vinotek, perfekt för kvällmiddan. Med god mat och gott vin hade vi hopp om att överleva natten i vårt kalla rum. Det fanns inte så mycket annat att göra än att krypa ner under täcket. Uppfinningsrik sambo tog hårfönen och värme upp under täcket. 

Jodå, vi överlevde, men sängarna var inte speciellt sköna, vaknade man till under natten satt den inpyrda röklukten i näsan *urk*. In i duschen måste man ju gå även om det inte gör så stor skillnad, alla kläder har ju redan tagit åt sig av rumslukten. Men, frukosten var klart bättre än hotellet. Såg förresten att hotellet har en väldigt fin hemsidan som ger sken av ett helt annat hotell än det vi bott på. Undrar var de där rummen är? Innan vi går ner för att checka ut gör jag ett nytt försök att ringa hotellweb.se eller rättare sagt sunhotels som det tydligen är bokat genom (via hotellweb). Det är ju måndag morgon så chansen att någon svarar är väl lite bättre och jodå, den här gången får jag svar. Men blir inte speciellt väl bemött. Som jag skrivit tidigare, det var sista gången jag använde mig av hotellwebb.se. Det löste sig i alla fall så när vi checkar ut blir hotellet så billigt som det är och skulle vara. Bara tanken att det sämsta hotellet kunde ha blivit det dyraste hade ju verkligen inte känts okej. Men nu löste det sig och egentligen är det inte nåt som förstör vårt humör, det har vi inte tid med.

Eftersom klockan inte är mer än halv tio tar vi oss till tunnelbanan för att åka upp mot Alexanderplatz. Vid ingången till plattformen finns det biljettautomater, det är enda sättet att betala biljetten på. Det tar en liten stund men vi lyckas lista ut hur man gör. Innerstan är zon A men flygplatsen är zon B och biljetten gäller i 2 timmar så vi köper en zon B biljett redan nu. Den kostar 2,3 euro. Viktigt dock, man får inte glömma att stämpla biljetten i automaten vid ingången för det finns inget datum eller nåt klockslag på den man köper så det kan bli dyrt. Berlins tunnelbana består av ett antal fler linjer än Stockholms, alla i olika färger men ändå välidigt lika. Vi lärde oss redan i Tjeckien att se på ändhållplatserna och här är det inte bara ett namn på hållplatsen utan vi ser även att linjen har ett nr. Den vi börjar åka med heter U1 och vi ska sen byta mot U2.

Igår var det 93% luftfuktighet i Krakow. - 5 känns verkligen kallt. Idag har det återigen snöat och vi fnissar lite smått när vi ser att man plogar på parkvägen. Alltså, det ligger lite vitt på marken, knappt värt att kalla för snö.
Men innan vi checkat ut från hotellet tar vi oss upp till 7:e våningen där hotellets gäster bjuds på kaffe. Jag pekar på bilden och säger att jag vill ha en sån där vacker med ett hjärta och servitören flinar lite och lovar att försöka.

Efter hotellfrukosten går vi mot Wavel som vi ser från vårt hotell. Idag är det lördag och trots att det inte är turistsäsong så är det redan en del folk i farten, mycket polacker. I backen upp blir vi tillfrågade om vi vill ha en guide. Kvinnan som stoppar oss har en lapp runt halsen som visar att hon är guide och erbjuder att visa oss det mest viktigaste av den polska historien som finns här inne. Det kostar 60 zloty per person och efter en del dividerande säger vi okej. Hon köper biljetten åt oss (antagligen för att vi inte ska ändra oss när vi ser att inträdet bara är 10 -12 zloty) men ganska snart så inser vi att det inte alls är fel att ha en guide.

Av någon konstig anledning så står det att boarding till vårt plan börjar redan 8:05 fastän planet inte går förrän 8:50. Ja nu är vi ju så tidigt på plats så för oss spelar det ju ingen roll. Terminalen är inte så stor och vi hittar gate 39 som är vår. Vid gate 38, som i princip behandlas från samma disk, står det att deras plan ska gå 8:55. Gate 40 och 41 som också ligger "vägg i vägg" har plan som ska gå 8:50 samt 8:55. Jag kan inte låta bli att undra varför man väljer att lägga fyra plan som ska gå nästan samtidigt bredvid varandra. Och mycket riktigt, mina farhågor för att det ska bli lite rörigt faller ju förstås in. Vi kommer knappt fram till vår gate eftersom det har bildats en kö till gate 40 och den går precis utanför vår gate. Någon i kön släpper fram folk och får ganska snart panik och blir rädd för att mista sin plats så han går fram ett steg och ställer sig ivägen. Gate 40 har inte ens börjat släppa på än så jag undrar hur han tänker. Vi kommer i alla fall igenom och utanför väntar en buss som sen tar oss på en rundtur runt flygplatsen. Eller en ganska lång rundtur och jag börjar förstå varför vi skulle ha så tidig boarding. Vi skrattar lite och undrar om det kommer att sluta med att de släpper av oss där vi började. Men efter en stund stannar vi framför ett väldigt litet propellerplan. Vi är en buss, inte ens full, och den fyller planet. Vi sitter på plats 18 som är näst sist i planet. Vi har platserna 18A och C men det visar sig att B inte finns och på andra sidan finns bara F och D. Mysko.

Upp och ner, så hamnade vi i Berlin och på flygplatsen Tegel. Hotellet ligger ju i närheten av flygplatsen och vi som gärna promenerar tänkte att det kan vi väl göra.

hmmm... det låg ju inte riktigt nästgårds, flygplatsen sträcker sig tydligen ganska långt, så det blev en rejäl promenad på ca 5-6 km. Men efter att ha rest och suttit still (förutom de raska stegen till terminal 2) så var det riktigt skönt. Sen att vi troligtvis gick liiiite längre sträcka än man hade behövt eftersom vi gick åt fel håll först, ja, det gör inte så mycket.

Checkade in på ett helt okej hotell. Beställde frukost eftersom det inte ingick. Frukosten var jättefin men så här i efterhand så har vi kommit fram till att vi lika gärna kunde tagit frukosten på flygplatsen. Mest för att vi inte hann njuta av den ordentligt. Men om man har Arlanda i bakhuvudet så är inte det första alternative, då tänker man dyrt och lite trist, men så var det inte. Bra att veta till en annan gång.

Naturligtvis gick det en buss till flygplatsen inte långt från hotellet så den bestämde vi oss för att ta när det skulle bli dags för det. Hittade ett stort Kopfland som vi intog och ganska raskt bestämde vi oss för att gå lös på nåt vin, nån öl och en massa goda tyska korvar plus ost istället för att ge oss ut på restaurant. Vi var ju faktiskt lite trötta. Vet ni att man kan köpa färdigkokta ägg i tyskkland?! Inte nog med det, de är vackert färgare i rött, orange, blått och grönt och dessutom kanongoda. Tänk om det hade funnits i sverige - vilken hit!

Efter en av de segaste bussresor jag varit med om på länge hamnade vi på Arlanda. Inte nog med att vi blivit försenade och hamnat på en buss, vi blir avsläppta vid terminal 5. Vårt flyg går från terminal 2. För den som inte vet så kan jag berätta att terminal 5 ligger i den ena änden av flygplatsen och terminal 2 i den andra. Att gå mellan dessa handlar snarare om kilometer än meter. Det ska finnas gratisbussar som tar dig mellan terminalerna men vi ser inga sådana och har helt enkelt inte tid att ta reda på om de finns utan sätter av i ganska så snabb takt mot vår terminal.

.

Till slut hamnar vi där vi ska vara och sällar oss till kön för incheckning. I vissa fall finns det egna incheckningsdiskar där du själv fixar allt men inte här med Air Berlin. Naturligtvis hamnar vi vid en disk med en tjej som är under upplärning. Men just nu spelar det ingen roll, vi är ju här, på plats. Den incheckning vi gjort hemma och utskrift av boardingcards är värdelös förutom att vi vet vilka platser vi ska sitta på. Utskrifterna kan vi slänga för vi får nya. Men som sagt, vi är på plats och vi hinner med planet.

.

Det här med resnerver. Nä jag är inte nervös. Lite förvånad är jag nog egentligen men när man inte kan göra nåt då är det ju bara att gilla läget. Sambon gillar inte riktigt läget på samma sätt, men han erkänner det inte. Det bara märks. Jag inser när vi sitter där på bussen hur han funderar på att klämma in alla kläder som ligger i resväskan i våra ryggsäckar och slänga väskan. Det går ju fortare om vi bara har handbagage. Men nej, det går jag inte med på. Och när vi väl är på plats så visar det sig ju att det inte gör så stor skillnad för vi måste i vilket fall som helst stå i kö till incheckningen, trots att vi checkat in hemma och har boardingkorten utskrivna. Vi fixar så att väskan skickas direkt till Krakow, utan att vi hämtar ut den i Berlin. I vårt inre ser vi syner med en blå väska som snurrar runt runt bagagebandet utan att någon hämtar ut den. I ryggsäckarna har vi lite ombyte och förstås det viktigaste, pengar, pass och utskrifterna på hotellbokningarna.

.

Vi tar oss genom säkerhetskontrollen och in i den otroligt tråkiga hallen där det inte finns så mycket mer än väntan på att flyget ska gå. Ja, lite lunch får vi i oss också. Dyrt men faktiskt riktigt gott så okej, helt fel var det inte, även om vi kunde ha väntat med att gå in och ätit utanför där det finns lite mer att välja på.

Till slut är det dags att gå på flyget och för första gången, tror jag, hör jag kaptenen tacka passagerarna för att vara i tid. Han skulle bara veta ....

Ingen panik alla på en gång! När ersättningsbussen äntligen kommer, femton minuter efter utlovad tid och en halvtimme efter att vi skulle gått av på Arlanda. Problemet är väl bara att vi fortfarande är i Skutskär.

Vad är det som gör att framför allt "tanter" (fast jag kallar dem i det här läget för kärringar) får en sån panik och bara måste klämma sig fram, stå i vägen eller gnälla högt. Lokalbussen har oturen att komma först och genast är en "tant" framme och gastar om att hon ska till Arlanda, alla som står här ska till Arlanda, hävdar hon. Hon går på bussen och vägrar gå av, trots att bussföraren förklarar att det här är en lokalbuss som går till Gävle. Dessutom står hon i vägen för förarbyte. Suck. Till slut när lokalbussen ska gå får hon valet att åka med eller kliva av, då, gör hon det. Men så kommer "vår" buss och en av SJs personal försöker styra upp och prioriterar de som ska till Arlanda. Då står nästa "tant" vid ingången till bussen och hävdar sin plats eftersom de även kommer att släppa på folk till Stockholm om platser finns kvar. Men men ... alltså, hon står ju ivägen, och vi som faktiskt är prioriterade får kämpa för att komma på. Suck. Snacka om tidstjuvar och bromsklossar.

Väl på bussen, ska en annan "tant" välja plats, det tar tid innan hon bestämt sig och innan hon fått in arslet (ursäkta) på ett säte. I ögonvrån noterar jag att "tanten" som stått på lokalbussen och gastat hittat en plats men i ren panik över att inte komma med tagit med sig alla sina väskor och nu upptar två platser. Hon blir tvungen att flytta på dessa så småningom, någon måtta får det vara.

Nä, hörrni, "tant" det vill jag aldrig bli, det är verkligen inte nåt att sträva efter.



Nu är vi på väg i alla fall. Hoppas vi hinner äta nåt på innan boarding på planet.

Jag är nog mer stressad över att dottern ska glömma bort att ge katterna mat eller byta deras låda.

Nu är vi på väg i alla fall mot Arlanda. Tåget har tagit oss till Skutskär och där står vi med lokfel. Tjohooo! Vi kom ca 2 mil. Beräknad ankomst Arlanda var 11:09 men ska vi hålla den tiden får nog lokföraren överskrida hastigheten ganska rejält. Som tur är så går inte vårt flyg förrän 15:00. Senaste information från tågpersonalen är: vi undersöker felet och återkommer om vi kan fortsätta med detta tåg eller annat alternativ. Nu är det ju så att vi reser lätt, dvs vi har inte så mycket packning så skulle vi bli satta på buss (dessa går ju i alla fall) så är det inte hela världen.



På tåg X2000 på väg mot Arlanda, än så länge. Få se om det blir buss eller vad de nu hittar på

En del tror att jag fått träningsnoja. Men så är det inte. Däremot så har det varit härligt soliga dagar och då kan man ju bara inte sitta inne, man måste ut och få lite sol på näsan. Så jag har gått. Och jag har gått. Ja nu börjar jag nästan längta efter mina promenader, tror jag ligger precis på gränsen till att det ska bli ett måste. Ett hälsosamt beroende alltså. Och när man kommit till ett sådant läge då börjar också frustrationen visa sig när man inte kommer ut eller som idag när solen skiner men det är snorhalt. Desperat letar man efter lite barmark och inser att även om det ligger grus eller sand på isen så är det halt. Nä, fy, idag var det inte roligt och någon sol tror jag inte att jag såg för mina ögon var i backen hela tiden. Nu sitter jag inne och är frustrerad över att solen lyser där ute och jag kan inte ge mig ut.