Vardagsfundror

Att sätta namn på saker och ting är inte alltid lätt. Men vi döper gärna det vi tycker om. Som katten till exempel. Å andra sidan så är nog katt ett dumt exempel för katter kan man inte döpa hur som helst, nä det gäller att lista ut vad de heter annars får man varken respekt eller respons. Mitt problem nu är inte nån katt utan en stuga, min stuga. Problem förresten, det är väl egentligen inte ett problem utan en ganska så angenäm uppgift. Absolut inte nödvändigt men jag är ju uppväxt med ett ställe som heter Stråltorpet och att bara kalla stugan för "stugan" eller "stugan i Roren" känns lite opersonligt.

Till slut kom lådan med korrespondensen fram. Lite för sent egentligen eftersom jag snart åker hem men nu är den inne i huset (den stod i källaren) och påbörjad. Lådan innehåller diverse korrespondens från 1945 och framåt. Breven handlar om fastrar, mormor, resor, kärlek, skiljsmässa och mer ny kärlek. Otroligt mycket brev och man inser vad vi missar mycket idag, och vad lite som finns kvar, dokumenterat för våran eftervärld. Jag läser om mammas och pappas kärlek och jag letar efter mig själv i breven. Ibland finns jag, ibland nämns jag inte ens, fastän brevet är daterat 6 dagar efter min födsel. Mormor skriver "du verkade så trött" till min mor. Tacka sjutton för det hon har ju just fött barn och är mitt uppe i en skiljsmässa. Men det är 1963 så vi backar tiden lite och gör ett nedslag i högen för 1959.

Till slut hittar jag min favorit, det brevet som jag bara sett lite av tidigare men som funnits i mina tankar i ett år. Det börjar så här:

Nu är det dags att börja samla ihop tankarna och tänka ut vad som kan behöva packas. I morgon börjar jag min resa ner mot Småland, jag och missarna. Det jag har att förvänta mig är ett hus som stått tomt och kallt sen i september. Antagligen både rått och fuktigt. El och vatten ska slås på vilket jag inte tidigare gjort. Jo, alltså elen, den har jag slagit på och den är ju knappast komplicerad men vattnet blir premiär. Det finns en instruktion så jag är inte orolig. Med tanke på att resan tar mig 7 timmar och man helst kommer fram tidigt så att det finns tid för att tända brasa, vädra ut och allt det där andra så tar jag resan i två delar och åker först bara ner till Linköping där jag slaggar hos sonen. Ska försöka komma ihåg att ha en dunk med mig och fylla med vatten för dricksvatten har vi inte, bara sjövatten, ofiltrerat.

Idag skulle min lilla mamma fyllt 81 år. Jag säger lilla för med åren krympte hon och blev betydligt kortare än hon varit tidigare. Det gjorde henne dock inte mindre envis och bestämd.

Och stora stygga vargen blåste och blåste....

Vaknade med "träningsvärk" i benen. Inte på grund av att jag tränat eller så, det är svårt när man sitter i bil. Nä, det blir så när sängarna är för hårda. Jag får ont i hela kroppen men mest i benen. En god natts sömn har det alltså tyvärr inte varit för min del, även om jag inte skulle vilja klaga på hotellet i sig, det är helt okej ... förutom hårda sängar då da...

Hotellfrukost! Me like. Den hade allt man behövde och det bästa - möjligheten att ta med sig en kaffe! Klart vi gjorde, jag hade ju termosmuggen med mig. För ett år sen var vi i Stockholm på 30 + 60-årsfest och bodde på Welcome hotell. Helt okej men vi upptäckte vid frukosten att det inte var så smart att äta sen frukost (9:30) som vi gärna gör för det var vi och ett gäng hockeykillar i 11-12-årsåldern. Vi kände igen deras pappor, de var de som satt i baren när vi kom på natten efter festen. Nu var de väl inte nyktra nog att köra till Malmö alltför tidigt därav den sena tiden. Grabbar i den åldern och i den mängden visar inte mycket hänsyn och den där lugna frukosten som vi sett fram emot höll sig borta. Igår kväll när vi skulle ner i baren och ta lite lätt att äta och dricka snubblade vi åter över ett nyanlänt hockeylag á la 12-åringar. Vis av erfarenheten satte vi klockan på tidig frukost. Ja, de vill säga, jag satte den på 7:30 och Kenneth på 8. Det blev det senare, jag orkade inte ta mig upp. Vi hade tur och frukosten blev precis så där lagom lugn och fridfull utan hockeykillar som vi ville - skönt.

Så iväg till bilen. Inget SMS betyder att bron är okej så vi drar iväg. Det blåser på bron men man får fortfarande köra i 110 så vi kommer smidigt över. En halvtimme senare kommer ett SMS med varning om kraftiga vindar och rekommendation att vindkänsliga bilar inte ska åka. Hastigheten är då sänkt till 70. Vår färd går vidare mot Köpenhamn. Att ha GPS i mobilen är ju helt fantastiskt bra och vi kör bara lite lite fel men som visar sig vara rätt för där hittar vi gratis parkering i 2 timmar. Butiken Juules lokaliseras och där står några representater för Mackmyra redo att ta emot oss. Många lådor med Mackmyra finns det men bara en som är från 02, den är Kenneths. Lånar pirra till bilen och när vi lämnar tillbaka den fastnar vi förstås i deras otroliga whiskysortiment (bild kommer). Jag kan bara inte låta bli att plocka ner en Ardbeg 11 år (!) och lova den att få följa med oss hem. I källaren finns ett mycket spännande sortiment av vin och provning. Ni får spotta här säger försäljaren och pekar på en spotthink. Hmmm... attans att man ska köra bil... Två spännande whiskysorter får vi också smutta på men tyvärr så fanns inte just den som jag hade kunnat tänka mig, inte i den årgången och sambon fastnade för några andra så det blev till att begränsa sig. Ja ja, vi kan hitta dit igen :)

Vi har blivit rekommenderade ett shoppingcenter på vägen tillbaka där det ska finnas bra pris på bland annat Amarone. Och det gör det. Efter att ha ätit varsin biff ger vi oss in på Bilka, Danmarks motsvarighet till Citti, där allt allt finns. Attans vad svårt vi får att bestämma oss, det finns ju så mycket att välja på. Bara det där att kunna köpa 6-pack Ripassa.... Öl som sambon hade tänk blir det inte alls. Däremot blir det köp av öl men inte till oss utan till syster och hennes man. Men utbudet av öl var ju inte lika spännande som vinet ... *he he* .... och jag föredrar ju faktiskt vin så jag är glad. När klockan närmar sig 15 är vi klara för avfärd tillbaka till Sverige. Då kommer ett SMS om att bron är avstängd mot Danmark. Snabbt iväg för att komma över innan vår väg också stängs. Det blåser väldigt mycket men allt går smidigt över. Det visar sig att bron varit avstängd på grund av frigolit som hamnat på vägbanan så den sidan är också öppnad igen. Blåsten följer oss hela vägen upp mot Varberg där det äntligen är lite lugnare. Vi är liiiite trötta på blåsten nu faktiskt.

Ett kort stopp på vägen för att lämna en första whiskyflaska till en av Kenneths vänner. Han är tyvärr inte hemma men förhoppningsvis blir han glad när han väl är det. Snart är vi framme i Göteborg. Där väntar en räkkväll med svågern. Självklart måste vi nog smaka av nåt ur vår last. Syster och systerdotter kommer lite senare för de är på disko (mer räkor till oss!!). Imorgon ska vi hem och fira Jessica och Fredrik som fyllt respektive fyller år. Bord är bokat till 19:00 så det blir tidig avfärd från Götet.

Japp, nu är vi på resande fot igen. Eller fot förresten, vi åker bil den här gången så det blir inte så mycket fotarbete mer än på gasen. Den här gången har vi siktet iställt på Köpenhamn. Det är nämligen dags att hämta hem sambons lilla guldklimp, hans egen Mackmyrawhisky. Nu är det ju visserligen så att Mackmyra ligger ca 1 mil från vårt hem och Köpenhamn ligger 85 mil bort, då kan man nästan fråga sig varför denna resa? Ja, det är som det många gånger är, billigare att skicka iväg och få saker paketerade "utomlands" än på hemmaplan. Inte helt ovanligt tyvärr inom livsmedelsbranschen. Så, vi åker på en liten minisemester.

En annan fråga man kan ställa sig är varför vädrets makter bestämt sig för att blåsa extra hårt just idag. Redan från början när vi tar oss ut på E4 märker vi att diverse främmande föremål flyger i luften och på vägen. Allt från plastpåsar, plåtbitar, grenar, burkar till täckmatta. Lite obehagligt faktiskt. Ser en och annan motorcyklist och tycker faktiskt synd om dem, det kan inte vara någon trevlig upplevelse och man kan undra om de hade valt att åka ut om de vetat. Nu blåser det ju extremt mycket men jag har nog aldrig varit med om så mycket skräp på vägen. Ett och annat roadkill också, mest kaniner och nån räv. Hittills bara en grävling.
Men åter till blåsten. Vår plan är att ta oss över Öresundsbron imorgon bitti så i natt blir det hotell i Malmö, det hade bäst priser. Frågan är väl bara om bron är öppen för blåsten verkar ta samma väg som vi - från norrland ner mot skåne. Och när man är som mest undrande så tar man tekniken till hjälp och vad hittar jag då? Jo, en funktion där jag kan få ett SMS när och om bron stänger, öppnar eller vinden är väldigt kraftig. Helt otroligt! Sånt gillar jag. Så nu är det bara att sätta sig ner och invänta besked eller icke besked för att avgöra om vi kan använda oss av det nyinköpta bropasset. Det visade sig nämligen att på första resan gick det på ett ut så vill vi åka nåt mer i år börjar vi tjäna in på det :)

Nu har vi mellanlandat hos sonen i Linköping och fått lite lunch. Letat upp ett nyöppnat glutenfritt bageri och blivit besvikna för att man ändrat öppettiderna men inte skrivit ut det på hemsidan. Suck! Men nu vet vi i alla fall var det ligger.

Ut i blåsten och på vägen igen och till slut landar vi i Malmö på hotell Ibis. Inget värstinghotell men det är helt okej för en natts sömn. Förvånandsvärt att man kan bli så trött av att sitta i en bil en hel dag. Det blev hotellbaren, ett glas rött till mig, en öl till sambon å så en gulaschsoppa. Det satt bra. Nu ska här sovas, imorgon väntar äventyret med att hitta till rätt adress i Köpenhamn, få in alla flaskor i bilen och sen komma överens om hur resten av dagen ska se ut.

Fyller snart på med resebeskrivning här

Genom den svenska historien har det funnits personer som varit tokiga i semlor. En av dem sägs vara kung Adolf Fredrik. Hans passion ledde emellertid enligt traditionen till fördärvet, då han dog på fettisdagskvällen den 12 februari 1771 efter att ha avslutat en präktig middag med semlor. 

Sanningen är att det varken var semlan eller dödssynden frosseri som orsakade hans död. Han dog av en betydligt mindre glamorös anledning; slaganfall. Skalden Johan Gabriel Oxenstierna lade dock skulden på bakverket och menade att fettisdagen borde förbjudas och ”hetvägg drivas i landsflykt ur Sverige, sedan den begått ett kungamord.”

Hämtat från Skratt.se

Hundens dagbok:
07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

Kattens dagbok:
783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.
Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av.
Lade den huvudlösa kroppen viddörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.
Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som “allergi”.
Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt.
Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör.
Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…

Var bara tvungen att dela med mig av denna nu när jag hittat den /Crazy Cat Woman

Det är internationell kattutställning i Gävle och vi tog en lång promenad dit i blåsten. Som tur var så är det plusgrader, men tyvärr så kändes inte promenaden så skön som man hade velat. När det blåser kan man inte prata med varandra och isen ligger fortfarande kvar bitvis på gångvägen så det blev broddar på, broddar av, broddar på, broddar av ...

Jag har kompletterat bloggen med bilder och några justeringar i texten från vår resa till Krakow/Berlin.