Fnitteranfall
0kommentarer
Sambon står i köket och bakar. Han började redan igår och jag är klart imponerad. Det är fantastiska kakor med choklad och nötter. *hmm* fast just igår så gav jag ju löfte om att INTE äta "sådant där". Egentligen är väl varken sambon eller jag i behov av "sådant där". Alltså bestämmer han sig för att göra kakorna Richardvänliga dvs glutenfria. Gluten är alla produkter gjorda av vete, korn, råg och havre. Havre går bra om det är s.k ren havre (svindyrt!) men någon sådan har vi inte hemma just nu. Det vi däremot har hemma är ersättningar för vetemjöl så som bovetemjöl (det är en ört), rismjöl, majsmjöl, sojamjöl, potatismjöl och en glutenfri mjölmix som jag köpt speciellt. Efter att ha läst lite här och där på internet om det här med glutenfritt så har jag förstått att det är väldigt vanligt att man misslyckas med sina bak de första gångerna. Gör man bröd t.ex så ska degen i princip nästan vara rinnande. Men nåt av det här tänker inte jag på igår och ännu mindre förmedlar till min bakande sambo.
Till middag äter vi ugnsbakad lax, potatis och spenat. För att fira sonens första dugga, mitt nya jobb och säkert nåt mer dricker vi bubbel till fisken. Sonen berättar om gasken i fredags och den härliga maten men framför allt chokladmousen till efterrätt. Med trånande blickar ser vi mot kakan sambon tagit ut och ställt för att svalna av på bänken. Han skär upp varsin fin lite bit, lägger på en tallrik och.... det går inte att beskriva på nåt annat sätt än att det är den dammigaste kaka jag någonsin ätit och jag bubblar ut i ett fnitteranfall. Både son och sambo tittar på mig och undrar hur mycket bubbel som påverkat mig. Det går bara inte att hejda. Kakan är fullständigt oätlig, den är som finaste champagne som bara försvinner i munnen i ett dammoln. Jösses!
Idag bakar han nästa experiment som ska vara Richardvänlig. Den här gången med frukt och likörblandning. Kakan från igår har han lagt upp-å-ner och försöker dränka in med saft. Ja, vi får väl se hur det blir med den och hur det blir med nästa omgång....
Men visst är det härligt att få bubbla ut i ett ohejdat fnitter....
Till middag äter vi ugnsbakad lax, potatis och spenat. För att fira sonens första dugga, mitt nya jobb och säkert nåt mer dricker vi bubbel till fisken. Sonen berättar om gasken i fredags och den härliga maten men framför allt chokladmousen till efterrätt. Med trånande blickar ser vi mot kakan sambon tagit ut och ställt för att svalna av på bänken. Han skär upp varsin fin lite bit, lägger på en tallrik och.... det går inte att beskriva på nåt annat sätt än att det är den dammigaste kaka jag någonsin ätit och jag bubblar ut i ett fnitteranfall. Både son och sambo tittar på mig och undrar hur mycket bubbel som påverkat mig. Det går bara inte att hejda. Kakan är fullständigt oätlig, den är som finaste champagne som bara försvinner i munnen i ett dammoln. Jösses!
Idag bakar han nästa experiment som ska vara Richardvänlig. Den här gången med frukt och likörblandning. Kakan från igår har han lagt upp-å-ner och försöker dränka in med saft. Ja, vi får väl se hur det blir med den och hur det blir med nästa omgång....
Men visst är det härligt att få bubbla ut i ett ohejdat fnitter....
Kommentera