Vill du har rätt eller vill du vara lycklig?
0kommentarer
Har för mig att det var Woody Allen som myntade de orden. En klok man... ibland. Kanske var det nåt han kom fram till i samband med alla sina analyser och relationer han gått igenom.
Vågen hemma hos oss gav upp förra helgen. Ja, alltså, först visade den siffror som talade om att jag hade under helgen lagt på mig 6 kilo. Ni kan nog själva förstå min reaktion. Sambon, han som vet allting, trodde naturligtvis inte på mig men var klok nog att inte säga nåt. Istället ställde han sig själv på vågen och muttrade nåt om att "nej, det där stämmer inte". Dan efter var jag ju tvungen att testa igen och då fick jag beskedet "LO". Med andra ord så var batterierna slut. Svårare än så var det alltså inte..... inte? Batterier i moderna apparaturer sitter inte alltid helt lätt tillgängligt, får man väl upp luckan sitter det två små platta saker som dessutom sitter fast. Efter en del fipplande fick så loss dem och läste på vilken sort. Alltså, jag bara undrar, hur ofta köper man batterier av denna sort? Inte ofta. Hur kan man då få för sig att man ska komma ihåg vilket nummer det stod på när man kommer till affären. Självklart så stod jag då där på Clas Ohlsson i tisdags med två förpackningar modell platta batterier. Till att börja med ganska säker på sorten. Till att börja med. Sen kommer förstås tvivlen. *hmm* var det verkligen 2430? eller var det 2432? Smart kvinna som jag är går jag iväg till hyllan för digitala vågar och läser på de tre sorterna de har vilket batteri som hör till. Svar: 2032. Går tillbaka till hyllan nöjd med mig själv och byter till en förpackning med denna sort. Kommer hem glad i hågen och upptäcker att jag köpt fel - fasiken! Sambon som ska jobba i stan på torsdagen vägrar byta dessa åt mig. Säkert inte för att vara otrevlig på nåt sätt utan nog snarare dess syfte - att det ska gå till vågen *ler*. För att vara säker på att jag köper rätt nästa gång stoppar jag en av de gamla i jackfickan.
Idag kom jag äntligen förbi Clas Ohlsson igen. Eftersom det är en varm och behaglig dag har jag naturligvis bytt jacka. Inget batteri med. Det är när vi står i kassan (för det är klart att han är med*hrmfp*) som det börjar, sambon frågar om jag är SÄKER på att det är rätt sort. Ni vet vad som händer då va? Han sår ett frö av osäkerhet. Och då hjälper det inte att jag självsäkert säger att "det här är rätt!". I bilen tar han upp ämnet igen och slänger ur sig div. siffror som han tror att det ska stå på det nedrans batteriet. Det är då jag säger "vill du ha rätt eller vara lycklig?". Förstås med vetskapen om att det kan vara jag som har fel....
Och vet ni vad?... fy fasiken vad skönt det var att ha rätt! *ha ha*
Vågen hemma hos oss gav upp förra helgen. Ja, alltså, först visade den siffror som talade om att jag hade under helgen lagt på mig 6 kilo. Ni kan nog själva förstå min reaktion. Sambon, han som vet allting, trodde naturligtvis inte på mig men var klok nog att inte säga nåt. Istället ställde han sig själv på vågen och muttrade nåt om att "nej, det där stämmer inte". Dan efter var jag ju tvungen att testa igen och då fick jag beskedet "LO". Med andra ord så var batterierna slut. Svårare än så var det alltså inte..... inte? Batterier i moderna apparaturer sitter inte alltid helt lätt tillgängligt, får man väl upp luckan sitter det två små platta saker som dessutom sitter fast. Efter en del fipplande fick så loss dem och läste på vilken sort. Alltså, jag bara undrar, hur ofta köper man batterier av denna sort? Inte ofta. Hur kan man då få för sig att man ska komma ihåg vilket nummer det stod på när man kommer till affären. Självklart så stod jag då där på Clas Ohlsson i tisdags med två förpackningar modell platta batterier. Till att börja med ganska säker på sorten. Till att börja med. Sen kommer förstås tvivlen. *hmm* var det verkligen 2430? eller var det 2432? Smart kvinna som jag är går jag iväg till hyllan för digitala vågar och läser på de tre sorterna de har vilket batteri som hör till. Svar: 2032. Går tillbaka till hyllan nöjd med mig själv och byter till en förpackning med denna sort. Kommer hem glad i hågen och upptäcker att jag köpt fel - fasiken! Sambon som ska jobba i stan på torsdagen vägrar byta dessa åt mig. Säkert inte för att vara otrevlig på nåt sätt utan nog snarare dess syfte - att det ska gå till vågen *ler*. För att vara säker på att jag köper rätt nästa gång stoppar jag en av de gamla i jackfickan.
Idag kom jag äntligen förbi Clas Ohlsson igen. Eftersom det är en varm och behaglig dag har jag naturligvis bytt jacka. Inget batteri med. Det är när vi står i kassan (för det är klart att han är med*hrmfp*) som det börjar, sambon frågar om jag är SÄKER på att det är rätt sort. Ni vet vad som händer då va? Han sår ett frö av osäkerhet. Och då hjälper det inte att jag självsäkert säger att "det här är rätt!". I bilen tar han upp ämnet igen och slänger ur sig div. siffror som han tror att det ska stå på det nedrans batteriet. Det är då jag säger "vill du ha rätt eller vara lycklig?". Förstås med vetskapen om att det kan vara jag som har fel....
Och vet ni vad?... fy fasiken vad skönt det var att ha rätt! *ha ha*
Kommentera