Ja, det fanns faktiskt några dagar som var riktigt heta den här sommaren. Det vet jag, för det var just då som jag bestämde mig för att ta hojen ner till Stockholm. Sitter man i en bil finns alltid möjligheten att veva ner rutan, sätta på AC (om man har det), dricka vatten, ha kortbyxor och linne, men inte på en motorcykel. Jag tullar inte på säkerheten, aldrig, skinnstället ska vara på, riktiga skor också och det där ryggskyddet som känns som om man har en ryggsäck klistrad på kroppen. Sen att man kanske inte har mer än linne å string under *fniss* det är en helt annan sak. Och det spelar ingen roll, för varm blir man ändå. När jag kört 10 mil fullständigt kokar hjärnan i hjälmen, jag bara måste stanna och ta fram vattenflaskan. Stanna ja.... alltså, det gäller ju att hitta ett bra ställe. Busshållplatser är inte alltid bra ställen för man måste ju få av sig först handskarna, sen hjälmen och kommer bussen kan det vara nödvändigt att flytta på sig vilket man då inte kan göra så där jättesnabbt *ler*. Man kan inte heller stanna vid vägkanten bara så där, dels för att vägkanten är ett riskområde när bilisterna inte SER att man står där, dels för att om man har otur och ska sätta ner högerfoten så är det ingen rolig upplevelse att upptäcka att det inte finns någon kant eller att den är för mjuk. Jag vill inte ligga i ett dike och sprattla med hojen över mig *ha ha* snacka om pinsam situation (jag har hört om folk som detta har hänt!). Min räddning blir Max i stan jag passerar där jag klämmer i mig en hamburgare, dricker både kallt och varmt och sen avslutar med toa. För det är också ett lustigt fenomen som inträffar när man åker hoj - man blir alltid kissenödig. Och det spelar ingen roll om det är kallt eller varmt även om det tidigare gör att det känns av tidigare på turen. Har väl med att göra att man sitter mot tanken som är kall och på det vibrationerna. Men som sagt, det inträffar när det är varmt också, vibrationerna finns ju alltid där. Det är då man kunde önska att man var kille, alltså när man ska på toa. Det blev ju "enklare" när jag skaffade delat skinnställ, men inte enkelt. Nog om det.
En annan sak som inträffar när man (i det här fallet jag) börjar köra hoj är att köra vilse. Självklart kan man ju välja de där stora vanliga vägarna, men hur kul är det? Inte mycket. Stora vägar som E4:an är till för att komma fram fort, från A till B. Åker man hoj vill man också njuta av lite kurvor och vacker natur. Så jag tar vägar jag aldrig åker annars - med den följden att jag kör fel, missar att ta av, inte en gång utan tre. Jo jag har karta, men alla vägar syns inte ordentligt på den. Vägbeskrivningen jag tryckt ut från Eniro är inte heller anpassad efter hojåkare. Alla vägar har inte heller speciellt bra skyltning märker jag, i bästa fall har de ett vägnummer som stämmer överens med kartan och, delar inte på sig. Men vem har bråttom? Inte jag i alla fall, och fram kom jag, nöjd över att ha tillryggalagt 20 mil (med omvägar/vilsevägar). Hem kom jag också men en dag senare än planerat för det var så varmt att jag nog hade svimmat på vägen om jag åkt då. Istället lyckades jag komma iväg i bra tid på morgonen, brummade hemåt med 10 min paus och landade en timme innan ovädret bröt ut *nöjd*.
