Onsdag morgon i ett Pepparkakshus
0kommentarer
Ett sus går genom träden. Katten håller vakt på flugsnapparens bo. Den kvittrar upprört, hoppar från gren till stuprör, från stuprör till gren. Blixt stilla sitter katten under hålet och bevakar, redo att gå till attack när den gör sitt försök att ta sig in. Solen letar sig fram genom träden och hittar ett hörn av trädgården där den långsamt värmer upp marken efter nattens kyla. Gräset är högt. Det måste klippas men gräsklipparen står fortfarande utanför förrådet, ostartad. På avstånd hörs en tupp gala och ljudet från bäckens eviga brusande på andra sidan vägen letar sig fram genom morgonsorlet. I luften yr vilsna frön med vita fallskärmar omkring. Letar efter sin plats i tillvaron. Långsamt långsamt värmer dagen upp sig. Den sträcker på sig som en nyvaken katt. Sträcker först på framtassarna, skjuter sen upp rumpan och gör sig lång. Svansen står rakt upp i vädret. Björkarnas löv prasslar i vinden. Det finns inget kvar av nattens tystnad när dagen gör sig redo för sin symfoni. Med en kopp kaffe i handen betraktar jag skådespelet i väntan på att sambon ska vakna. Dagen får aldrig ta slut.
Kommentera