Ja jag vet, stegräknare är väl inte den mest nyaste och hippaste elektronikprylen just nu. Men jag är överlycklig för jag har äntligen hittat en som uppfyller de krav jag ställer och den ska bli min följeslagare under År 2009. Jag tänker nämligen utmana mig själv och se hur många steg jag tar, hur långt jag kommer, under året. Därför har jag investerat i en ny kompis. Sen tidigare i min samling har jag väl en si så där tre stycken. En som funkar och registerar bra men som man väldigt lätt nollställer (*morr*), en som man måste stampa hårt i marken med för att den överhuvudtaget ska registrera och en som gör glädjeskutt bara man sätter sig ner på en stol (jihaaa! 17.000 steg på en dag bara så där). Skillnaden med den här är att den registrerar rätt, går inte att nollställa (det gör den själv vid midnatt), man kan gå tillbaka 7 dagar i tiden och den visar dessutom hur många av dagens steg som gick fortare, i det här fallet kallat aerobics (tjohooo!). Det är helt fantastiskt. I stället för att sitta med dåligt samvete för att jag inte kom iväg på gympapasset så kan jag se att en rask promenad ner på stan faktiskt kan visa sig vara ett aerobicspass på 17 minuter. Snacka om att det känns inspirerande att öka på takten förutom att man vill öka på stegen. Nä, måste säga att det här var en av de bättre julklapparna till mig själv och inför det nya året 2009 vars tema ska bli - utmaning. Året då jag utmanar mig själv.

Är du nyfiken på min investering? Kolla då in här...
I natt brann bocken. Man skulle väl nästan kunna säga att det var väntat. Och då tänker jag inte på traditioner eller nåt liknande utan snarare medias provocerande. För det säger väl sig självt att om tidningarna går ut och skriver om att bocken klarade sig i år och att det är "tradition" att den ska brinna till julafton, att det då också triggar igång någon av alla deras läsare. Det finns ingen sådan tradition, alltså att den ska brinna till julafton. Sen gör en del det till en tradition att den ska brinna. I år har jag varit extra skeptisk till marknadsföringen av denna bock eftersom man gick ut redan INNAN den sattes upp med att den i år hade minimalt med bevakning och inte var flamskyddad. Man måste ställa sig frågan - vem tjänar på det? Med tanke på förra årets kritiska röster om denna bocks existens, att man är ganska less på den, borde lägga pengarna på annat osv. så kanske man ska fråga sig själv om inte allt är ett försök att göra den populär igen, den är ju enligt en del orsaken till att Gävle fått ett namn på kartan. Jisses! som om det är en merit att vara känd för en julbock....
Vill jag bara önska en himla härlig, god och trevlig JUL!

Ät och njut av den goda maten!

Kramar
Anna


Nej, det är inte den senaste tidens heta debatt om kolhydrater och fett som påverkat mig. Men ja, visst blir jag påverkad. Det borde man bli för det är viktiga saker som kommer fram. Debatten har fått många att börja tänka om och tänka till när de handlar. I alla fall mig. Nej för min del så tog jag redan i augusti beslutet att dra ner på kolhydrater, för hälsan, välmåendet och för att bli av med sötsuget. Och det funkar. Jag mår bättre och jag känner inget sockersug. Sen är det ju så att man får ta en del kommentarer. Som en väninna som pekade på huvudet och sa att man måste ha kolhydrater annars funkar inte hjärnan. Men hallå! Nu är det ju så att utan kolhydrater är jag inte, det finns ju i det mesta vi äter, jag har bara dragit ner på och undviker det som innehåller mycket så som t.ex potatis, ris, pasta och bröd. Det behöver inte vara så speciellt svårt. Idag äter vi så mycket mer kolhydrater än vi behöver. Många gånger i våra försök att vara nyttiga. Ta till exempel lightprodukter där man måste tillsätta mindre bra ingredienser, t.ex socker, för att produkten ska smaka bra. Ett bra exempel är minimat som innehåller 7gr kolhydrater per 100 gr. Riktig grädde däremot innehåller bara 3 gr. Det säger sig självt vilken produkt som är bäst, faktiskt. Vill jag ha en light-variant så skapar jag den enkelt genom att ta riktig grädde och vatten. Det här gäller så mycket lightprodukter att jag nu slutat helt att köpa dessa.

Sen har vi nästa sak i det här - margarin och smör. Med den kunskap jag har nu så är margarinet bannlyst. Det är smör som gäller. Inte heller några av det där läbbiga smörgåsmargarinerna kommer in i vårt kylskåp, varken lätta, becel eller liknande. Nä, så naturliga produkter som möjligt och är det inte smör så får det i så fall bli bregott som är det närmast rena. Minimjölk är ett skämt men mellanmjölk kan få vara okej.

Jag har dessutom börjat läsa ingredienserna på alla förpackningar jag köper. Kan jag undvika glutamat, alltså smakförstärkare så gör jag det absolut. Och jag ser till att det är hög procent av kött i korv mm. Om man nu ska köpa produkter som inte är helt rena.

Man kan ha åsikter om LCHF och GI-noll och allt vad man nu vill kalla det, men ingen kan väl säga annat än att det är ett vettigt tänk att satsa på hel-produkter och rena produkter. Det säger väl sig självt att kroppen mår bäst av detta.

Efter 4 månader med den här livsstilen så kan jag bara säga att jag mår väldigt bra. Min hjärna har inte slutat fungera, jag har inte fått dåligt minne, min ork är densamma och kroppen håller inte på att falla ihop på något sätt. Jag saknar inte potatisen och jag njuter av kött, fisk, grönsaker, gräddsåser, ja god mat helt enkelt. Inte saknar jag godis, kakor, bullar och tårtor heller. Kommentarer som menar att det på nåt sätt skulle vara synd om min som inte äter sånt är ju rena skämtet. Det var väl snarare så att det tidigare var synd om min kropp (mig) när den fick allt det där skräpet.

Och nu är det jul - nästan bara sån mat som passar min livsstil, härligt. Här är det en till som ändrat livsstil och som mår bra. Bloggen förresten är väl värd att läsa, kostdoktorn som firar ett år.



..bocken alltså.
Men så klart finns det en sida för den som själv vill titta eller läsa hans blogg - här är han, bocken.

Tro nu inte att det är vacker snö du ser, nejdå, det är snarare en glittrande isbana. Plogbilarna är suveränt duktiga här i stan på att ploga isbanor nämligen. Jag misstänker att de till vardags jobbar i ishallen eller när på en hemlig dröm om att bli upptäckta. Jag för min del avskyr isbanor och staplar som en gammal pensionär när jag tar mig fram. Och varje år är det samma sak. Sambon ger mig en lektion i HUR man ska gå med mjuka ben osv osv. Själv går han i samma raska takt som förut och jag stapplar argsint efter. Men vafasiken! man får väl anpassa hastigheten efter väglaget, säger jag. Inte nog med det, när man kommer hem får man stretcha för att slippa vakna med värkande ben på natten. Men jo jo, jag har ett par broddar och jag tar dem på mig, när jag går på promenad. Inte när jag går till bussen på morgonen eller ska ner till stan och handla.

*suck*

En sak är skön i alla fall och det är att åka expressbussen på morgonen och slippa köra själv i det här vädret. Nä istället sitter jag där och slumrar till en stund innan jobbet börjar. Föresten, det där med jobbet... nu blir jag tvungen att byta arbetsuppgifter igen. Ja jag säger tvungen för det är inte självvalt, snarare har jag sagt klart och tydligt att jag inte vill. Men men, frågan som ställdes var väl mer för sakens skull och inte för att jag hade nåt val. Så vad ska jag göra nu då? *viskar*Kan inte säga *tyst* det är suuuuperhemligt. Företagets högst prioriterade projekt just nu som sitter bakom låsta dörrar och har största sekretess. Och nej, jag tycker inte det ska bli ett dugg spännande. Så var det med det.

Mer spännande är det om jag lyckas nästla mig ur och kan få ett annat betydligt roligare jobb. Vi får väl se vad våren ger....