30 Nov

19:56

Jaha så nu är han här...

1kommentarer
Han den där som är älskad, hatad, ignorerad, diskuterad och nästan jämngammal med mig. Ja Gävles egen bock. I veckan har det varit snöoväder men idag är allt borta och kvar återstår endast regn. Med lite kritiskt tänkande måste man fråga sig vad anledningen må vara till att man i år gått ut redan innan bocken stod på plats och talade om att den i år inte är flamsäker. Den har ju inte brunnit på några år och de senaste åren har man använt flamsäkert medel för att göra den omöjlig att bränna ner. Men hallå, det säger sig självt att med det så försvann spänningen och spekulationerna. Istället har diskussionerna om bockens vara eller icke vara kommit upp. Tidigare har man satt vad ändå bort i London på när bocken ska brinna. Plötsligt så försvann intresset och med det även intresse och publiciteten för Gävle. *hmm* inte bra med tanke på att man i år vill ha extra mycket publicitet då staden ansöker om att bli kulturhuvudstad.

Ja så kan det gå när man pekar med moralfingret och säger ajabaja, man kan förlora mer än vad som var nödvändigt.
Allmänt
Kommentera

23 Nov

19:59

Som en enda stor tårta...

0kommentarer
Jisses! Klockan fyra är det redan mörkt. Ska man hinna ut gäller det att inte ta för lång sovmorgon. Det har snöat, och det snöar fortfarande. Som ett enda stort kristyrtäcke lägger snön sig över trädgården och kolonilotterna nedanför oss. Ljudet av snöplogens skrapande hörs från gatan. Bara solen lyser så är det som ljusterapi där ute, man bara måste ta sig ut och lapa energi. Det räcker med en stros runt kvarteret så känns skillnaden från förra veckan grådaskiga dagar. Konstigt det där vad lite ljusare färger kan göra. En tystnad sprider sig i kvarteret, snö är så ljuddämpande. Och grannen har pyntat en julbock som de ställt ut i trädgården. Modigt modigt måste man säga med tanke på att vi bor i Gävle. Bockar brukar inte få vara i fred om man säger så, inte ens de som bara kommer fram på sommaren. Bockarna vandaliseras och slängs i ån.

I Göteborg har det varit kändisbröllop med 300 gäster. Och stolt moster vet att hennes systerson varit där som kändisfotograf. Själva har vi varit på vår egen kändisfest - "firmafest" - med ca 500 pers eller mer. Tre gånger fick bussen som skulle ta oss dit stanna för kisspaus. Någon hade inte tänkt till när de beställde buss utan toa. Tre eller fyra gånger försvann strömmen mitt i middag, uppträdande och dans. Till gästernas jubel ska sägas. Kan det vara Vattenfall som levererar? Första gången det hände trodde jag faktiskt att det var planerat för på borden låg ljusstavar att knäcka så att de lyste upp tillvaron. Men någon hävdade att så var det inte, de tillhörde showen. Aldrig förut har jag upplevt att det varit så svårt att hitta den man letar efter (det var väldigt mycket gäster), och aldrig förut har jag fått så mycket hjärtligt goa kramar. Från folk jag minst anat. Jag sitter fortfarande förundrad. Sånt värmer verkligen. Timmarna flög bort på nåt konstigt sätt och plötsligt var det dags för hemfärd. Denna gång kom vi hem med både heder och klackar i behåll så imorgon kan man åka till jobbet som vanligt :-)

Man borde njuta av småglädjorna lite oftare.





Allmänt
Kommentera

17 Nov

21:58

På resande fot...

0kommentarer
Jag har spenderat en helg i Linköping. Hos sonen. I hans studentrum och betraktat förödelsen i köket som delas av ytterligare 7 personer. Är det nåt typiskt studenbeteende att ställa disken och sen inte diska på väldigt lång tid, fastän man delar med andra och låter dem bli lidandes? Sonen tillhörde i alla fall inte den här helgen dessa latmaskar. Okej, vi diskade inte våra tallrikar på en gång men hur kul är det när man måste röja väg för att komma fram till diskhon. Ja ja, det är väl kanske en fas och del av livets erfarenheter...

Hem skulle jag ta tåget. Ja, det gjorde jag också men blev djupt besviken när tåget visade sig vara av modell början av 70-talet eller nåt. Ni vet, det där gamla, gnisslande, dunkande, utan eluttag och med skitiga säten. Jo, sätena är skitiga. När man kommer hem är det bara att stoppa byxorna i tvätten tyvärr. Speciellt lugnt blir det inte heller i en sån vagn. Jag hade släpat med mig datorn för att jobba under de 4 timmar som resan skulle ta. Utan el så räcker batteriet inte mer än i bästa fall 2½ timme. Så var det med det. Försökte läsa min bok men med ett gäng ungdomar som var på någon konfirmationresa eller nåt så insåg jag efter att ha läst samma meningar 5 gånger om och fortfarande undrade vad det stod, att det inte var så stor idé. Inte just då i alla fall. Gänget gick av i Stockholm. Där kom istället nästa gäng, bestående av vuxna lärare. Tro inte att de var så mycket tystare (varför tror du att jag vet att de var lärare?).

Hur som helst, det var så himla mysigt att få umgås med sin son. Man vet att de (barnen) klarar sig så bra men Jisses vad jag kan sakna honom. Det blir liksom så mycket mer påtagligt då, när man ses. Men det är väl så det ska vara antar jag.

Snart är det jul - då kommer de, mina älskade ungar (och med en tillhörande sambo också förstås). Men först innan dess ska jag ner till Stockholm och ha lite kul med "valfri" sambo, dotter och svärson.
Allmänt
Kommentera

02 Nov

21:04

När ödet spelar med....

3kommentarer
I flera år så har jag sagt att i november skulle jag vilja ta semester och resa iväg någonstans. Då, när det är som mörkast och svårast att ta sig upp ur sängen. Men inte har jag kommit iväg inte. Nä, istället har jag än en gång konstaterat att jag verkligen skulle behöva den där resan. Så i år när sommarsemester led mot sitt slut sa jag till sambon att NU, i år, ska vi väl åka iväg? Snabbt som attan såg jag till att våra kalendrar på jobbet blev bokade som lediga vecka 45. Och jodå, han var med på noterna, men så där som det kan bli ibland så blev det ingen riktig diskussion om vart. Inte mer än att han ville åka till ett varmt ställe och jag egentligen tyckte att det inte spelade så stor roll, bara vi kom bort och fick ledigt. Jag började i alla fall att titta runt lite och var inne på Sterlings hemsida eftersom vi åkt billigt med dem till bl.a Tjeckien förut. Åh... en resa till Rom, dit som jag alltid velat åka, den skulle inte kosta mer än 1500kr/person. Mitt i allt detta funderandet och planerandet (som var lite halvhjärtat faktiskt) så fick jag nya arbetsuppgifter på jobbet. Jättekul! Fast, det innebar ju att den där veckan som jag hade bokat som ledig i outlooken, den var ganska snart fullbokad av kurser och möten, fastän jag hade lagt in "frånvarande". Så jag flyttade ledigheten en vecka... å sen en vecka till .... Ganska snart så insåg jag att den där ledigheten, den funkar inte riktigt i år, det är alldeles för mycket som händer och jag behöver vara på plats på jobbet. Alltså bokade jag av i kalendern och flyttade tanken till "kanske januari?".

Och så ser jag rubrikerna i veckan - Sterling i konkurs! Va!? Just precis den här veckan då vi hade tänkt att åka. Det måste vara ödet som haft ett finger med i spelet för ingen kan bli gladare än jag nu när ledigheten blivit uppskjuten tills vidare. Det kunde ju lika gärna varit vi som stod där med obrukbara biljetter och en längtan efter semester. Nä, det var nog inte meningen att vi skulle resa i år.... tack och lov....men nästa år, då ska jag resa en vecka i november.
Allmänt
Kommentera