Att jag inte är så aktiv här beror inte på att jag ligger på sofflocket. Nä, snarare tvärtom, jag har svårt att få tiden att räcka till.
Idag är det riktigt kallt ute. Ja okej, tittar man på termometern så visar den -7 och det är väl inte så farligt, men det känns riktigt ruggigt. Sån där kyla, ni vet, som går rakt in i benmärgen. Så jag bad sambon att göra en chilli och den är just klar. Är övertygad om att den är riktigt "hot" (tror han var på det humöret idag) så det kommer lösa alla frusna leder innan läggdags *ha ha*.
Igår var vi på 50-årsfest i Stockholm. Är väl bara att inse, att det kommer fler inbjudningar till sådana fester än till 25-års *ler*. Födelsdagsbarnet sprang omkring och hävdade att hon "inte alls" kände sig som 50. Frågan är väl bara "hur" det ska kännas att vara 50, kan det vara så mycket annorlunda mot det hon är? För det är väl snarare den där föreställningen vi har innan vi kommer dit om hur vi tror att livet då ska vara. Som när man var 15 och tyckte en 30-åring närmast var en pensionär, ja inte sjutton stämde väl den föreställningen?
Fast det är klart, det finns ju 25-åringar som ser ut som gamla "kärringar" och det finns de som passerat 50 och även 60 som du inte kan gissa rätt ålder på för de ser så unga ut. Å andra sidan, hur man ser ut har ju inte med att göra hur man känner sig eller beter sig. Som någon sa - "jag tror det handlar om den egna inställningen". Och så är det nog. Var ålder har sin charm och är nog den allra bästa.
Stolt var jag ändå för att jag tog mig i kragen och höll ett litet oförberett tal. Det måste man väl nästan göra när man kännt henne halva hennes liv - i hela 25 år - jösses! hur gick det till?
