Att sätta namn på saker och ting är inte alltid lätt. Men vi döper gärna det vi tycker om. Som katten till exempel. Å andra sidan så är nog katt ett dumt exempel för katter kan man inte döpa hur som helst, nä det gäller att lista ut vad de heter annars får man varken respekt eller respons. Mitt problem nu är inte nån katt utan en stuga, min stuga. Problem förresten, det är väl egentligen inte ett problem utan en ganska så angenäm uppgift. Absolut inte nödvändigt men jag är ju uppväxt med ett ställe som heter Stråltorpet och att bara kalla stugan för "stugan" eller "stugan i Roren" känns lite opersonligt.
De som haft stället innan mig har inte haft nåt namn på det. Möjligtvis trodde hon att folket runt omkring kallade det för "bagarns" efter hennes pappa som var bagare. Men det känns inte helt rätt i mun. Visst kan man väl plocka ett namn lite ur luften, bara på känn, men jag gillar det där med historia runt objektet, nåt som får folk att förstå vad man pratar om när man nämner det vid namn. Eller så ser man till att skaffa det en historia och rykte. Ett förslag jag har är faktiskt "Arvet". För det här är ju mitt arv, mitt mors-arv, pengarna jag fick efter mamma har gått till att uppfylla denna dröm. Och den jag köpte det av hade fått det i arv från sin far, så helt fel är det inte. Arvet som namn är faktiskt inte helt åt fanders. I dalarna till exempel kan man hitta ortnamn där arvet ingår så som "domnarvet" eller "björnarvet". Efterledet-arvet i ortsnamn innebär "arvegods", alltså den mark man ärvt från tidigare bosatta. Än så länge är detta det namn som känns bäst men jag kanske vill lägga till nåt framför. Björnarvet lät ju ganska lockande men jag vet inte om det är passande här. Mer i så fall "morsarvet" eller "mossarvet" för det är väldigt mycket mossa i gräsmattan. Eller så skulle man kanske kalla det för "hönsarvet" nu när Halta Lotta och hönan Agda har flyttat in. Men det, är en annan historia som jag kommer att berätta för er här så småningom.
Allt faller nog på plats så småningom.
.
