Till slut kom lådan med korrespondensen fram. Lite för sent egentligen eftersom jag snart åker hem men nu är den inne i huset (den stod i källaren) och påbörjad. Lådan innehåller diverse korrespondens från 1945 och framåt. Breven handlar om fastrar, mormor, resor, kärlek, skiljsmässa och mer ny kärlek. Otroligt mycket brev och man inser vad vi missar mycket idag, och vad lite som finns kvar, dokumenterat för våran eftervärld. Jag läser om mammas och pappas kärlek och jag letar efter mig själv i breven. Ibland finns jag, ibland nämns jag inte ens, fastän brevet är daterat 6 dagar efter min födsel. Mormor skriver "du verkade så trött" till min mor. Tacka sjutton för det hon har ju just fött barn och är mitt uppe i en skiljsmässa. Men det är 1963 så vi backar tiden lite och gör ett nedslag i högen för 1959.
Till slut hittar jag min favorit, det brevet som jag bara sett lite av tidigare men som funnits i mina tankar i ett år. Det börjar så här:
Till slut hittar jag min favorit, det brevet som jag bara sett lite av tidigare men som funnits i mina tankar i ett år. Det börjar så här:
Bologna 25/7-59 (lördag kväll)
Älskling!
Skall det här månne bli det sista brevet till dig från den här resan? Allt beror på det besked jag får från dig i övermorgon i Mantna eller ett par dagar senare i Milano.
.............. När du kommer till Italien så tänk på att alla de vitklädda poliserna är otroligt vänliga och hjälpsamma, det gäller f.ö nästan all uniformerad personal. Låt däremot bli att fråga eller ta emot hjälp från diverse typer som hänger på stationerna och lite varstans. Deras hjälpsamhet är alltför ofta en form av bondfångeri. Var oändligt rädd om pass och portmonä.! Glöm inte att ge dricks! Prata tyska, engelska - och svenska - och gestikulera med händer och fötter så blir du förstådd! Håll utkik efter din make på staionen i verona! Välkommen älskling! ........ längtar efter dig.
Men bäst är ju den medföljade lappen som avslutas med en instruktion längst ner om att den (lappen) ska läggas i passet eller någon annan stans där Du har den lätt åtkomlig.
På lappen står det:
Älskling!
Om vi missar varann i Verona (såndan kan lätt inträffa) så gör så här:
a) Sök upp huvudpostkontoret (som ligger nära Piazza dei Signori) och fråga efter brev på poste restante (det heter FERMO POSTA). Du måste visa upp passet. Visa gubben vilket namn som är ditt efternamn - allra bäst är att textra efternamnet på en lapp och lämna samtidigt. Lämna ett brev till mig.
.
b) Ligger där inget brev så vänta mig vid järnvägsstationens huvudingång samma dag klockan 18:00
.
c) Om klockan redan är över 18 eller vi inte heller denna gång har mötts så tag in på ett hotell (enkelrum) och meddela Din adress i ett brev till mig Premo posta, VERONA. (Texta efternamnet!)
.
d) Sök upp post restante allt emellanåt till dess vi träffats. Jag kan ju ha blivit stående med motorfel och då är det svårt att nå Dig på annat sätt.
BLI INTE OROLIG !
Det där sista får mig att verkligen skratta. Jag undrar vem som är orolig, inte kan det vara vår mor, hon som tog motorcykeln och körde med packning och väninna bakpå till Hamburg. Nä, jag tror nog det mer var vår far som var orolig för att hon skulle hitta på nåt för sig själv så att han inte hittade henne.
Älskling!
Skall det här månne bli det sista brevet till dig från den här resan? Allt beror på det besked jag får från dig i övermorgon i Mantna eller ett par dagar senare i Milano.
.............. När du kommer till Italien så tänk på att alla de vitklädda poliserna är otroligt vänliga och hjälpsamma, det gäller f.ö nästan all uniformerad personal. Låt däremot bli att fråga eller ta emot hjälp från diverse typer som hänger på stationerna och lite varstans. Deras hjälpsamhet är alltför ofta en form av bondfångeri. Var oändligt rädd om pass och portmonä.! Glöm inte att ge dricks! Prata tyska, engelska - och svenska - och gestikulera med händer och fötter så blir du förstådd! Håll utkik efter din make på staionen i verona! Välkommen älskling! ........ längtar efter dig.
Men bäst är ju den medföljade lappen som avslutas med en instruktion längst ner om att den (lappen) ska läggas i passet eller någon annan stans där Du har den lätt åtkomlig.
På lappen står det:
Älskling!
Om vi missar varann i Verona (såndan kan lätt inträffa) så gör så här:
a) Sök upp huvudpostkontoret (som ligger nära Piazza dei Signori) och fråga efter brev på poste restante (det heter FERMO POSTA). Du måste visa upp passet. Visa gubben vilket namn som är ditt efternamn - allra bäst är att textra efternamnet på en lapp och lämna samtidigt. Lämna ett brev till mig.
.
b) Ligger där inget brev så vänta mig vid järnvägsstationens huvudingång samma dag klockan 18:00
.
c) Om klockan redan är över 18 eller vi inte heller denna gång har mötts så tag in på ett hotell (enkelrum) och meddela Din adress i ett brev till mig Premo posta, VERONA. (Texta efternamnet!)
.
d) Sök upp post restante allt emellanåt till dess vi träffats. Jag kan ju ha blivit stående med motorfel och då är det svårt att nå Dig på annat sätt.
BLI INTE OROLIG !
Det där sista får mig att verkligen skratta. Jag undrar vem som är orolig, inte kan det vara vår mor, hon som tog motorcykeln och körde med packning och väninna bakpå till Hamburg. Nä, jag tror nog det mer var vår far som var orolig för att hon skulle hitta på nåt för sig själv så att han inte hittade henne.
