VARDAGSFUNDROR

Ibland mår man bara så där, tråkigt. Som idag. Och jag vet inte riktigt varför. Kanske var det läsningen igår av artiklar om refuseringbrev och bloggar med misslyckade wannebe´s. Inte blev det väl bättre av att läsa i min bok hur man inte ska förvänta sig att bli rik på sitt skrivande. Om man ens blir utgiven. Det enda man kan förvänta sig är troligtvis motgångar. Nä det var bara jämmer och elände. Då kommer den där känslan över mig att jag är så himla trött på att kämpa. För det har jag, kämpat alltså, och jag gör det fortfarande. Ingen rast och ingen ro. Inte nog med det, det har hänt att folk omkring mig uttrycker någon form av avundsjuka. Vilket jag inte förstår alls. Jag kan bara tänka "varför???". Var finns det att vara avundsjuk på? Är det för att jag på något mirakulöst sätt ändå lyckas överleva. Trots allt.

 

Sen läser jag en bit till i min bok. Den där boken som ska ta mig genom skrivarprocessen, som ger mig tips och råd och roliga uppslag. Tills nu. Nu är jag nämligen i slutet och nu ska jag möta verkligheten. Då tar författaren upp det här med sin vän, hon som dog i cancer, där läkaren ger henne (författaren) ett ord på vägen och sen talar hon om för mig att jag ska leva som om jag skulle dö i morgon. 

 

"Lev som om du skulle dö i morgon". Sug på den en stund.

 

Jag vet i alla fall hur jag inte vill ha det. Så jag tar fram Bodil Malmstens bok och slår upp sidan 68 där det står "Ta ut det i förväg" - "Ta ut glädjen i förväg". Det gäller allt, inte bara skrivande. Så det tänker jag göra. Jag säger alltså inte OM, jag säger NÄR jag blir utgiven, då bjuder jag på champagne!