VARDAGSFUNDROR

Vaknade bryskt upp ur min törnrosasömn med känslan av att det nog var lite för ljust i sovrummet. Och mycket riktigt. Mobiltelefonen som skulle väcka mig med vacker sång av Bofink tycks ha satt sig i vinterläge. Det vill säga, är helt tyst. Trots att jag vet att det där tåget som går om en halvtimme kommer jag inte att hinna med, trots detta, rusar jag upp. Med den följden att kroppen skakar så där som den gör när den inte fått sträcka på sig i lugn och ro. In i duschen och ner i köket. Där man inser att det nu finns tid att för en gångs skull äta frukost hemma. Fast det är klart, termosmuggen med kaffe är ändå ett måste på tåget. Så är det.

 

Att det var - 12 grader kändes sådär. Jag liksom börjar känna ett behov av att vägra vinter, är trött på jackan, skorna börjar bli dammiga och överdragsbyxor orkar jag inte längre dra på. Dessutom så vet man ju att det bara är på morgonen det behövs och på eftermiddan ska de knölas ner i en väska. Så jag fryser på väg till tåget och bannar isen som vägrar smälta.

 

Konstig känsla fick jag på tåget när det var så väldigt få passagerare. Så väldigt mycket senare var det ju inte, bara ett tåg senare. Fast det betydde att jag idag utsattes för lite färre människor med influensa eller vad de nu kan tänkas ha. Tackar för det.

 

Med uppkoppling på tåget har man alltid möjlighet att börja sin jobbdag även om skrivbordet ser annorlunda ut. Ändå inte ett helt fel att påbörja sin dag på. Trots alls är jag ganska nöjd. De yrvakna skakningarna och den bitande kölden har jag snart glömt. Tills jag åker hem igen i alla fall ....