VARDAGSFUNDROR

Det händer konstiga saker i kroppen när man drabbas av en sådan här influensa. Förutom febern alltså, som nog inte kan anses så konstig. Det första jag märkte var att vattnet smakade konstigt. Det fick liksom en sån där spritsig känsla och en bismak. Först trodde jag att det nog måste vara glaset som inte var ordentligt sköljt, att det fortfarande var diskmedel kvar. Så jag hällde ut vattnet och sköljde glaset. Men det fortsatte smaka lika illa. Kaffe la jag ner helt, det fanns ingen njutning över denna dryck. Och då är det illa, när inte kaffe smakar, då är jag verkligen sjuk. Flera gånger kom jag på mig själv med att undra om det är någon av katterna som ligger bredvid och andas tungt tills jag insåg att det var jag själv som lät. Det var ett väsande som kom upp från min hals och bröst.

 

Söndag morgon vaknade jag och trodde att febern gett med sig. Det visade sig att den gått ner till 38,2 men jag kände mig ändå ganska pigg. Jag såg hoppets låga tändas. För att brutalt släckas på måndag morgon. Efter en natt med hostattacker vaknade jag visserligen med lägre kroppstemp än tidigare, nu 37,8, men balansen var det inte så bra med. Det jag dessutom märkte denna dag var synen. Allt var suddigt och läsglasögonen måste användas till allt. I vanliga fall kan jag se och läsa någorlunda bra på telefonen men nu var det helt kört. Hela dagen satt detta i. Min hals och mitt bröst låter som en gnisslande och knakande gammal ladugårdsdörr. Något som även gör det svårt för mig att somna.

 

Tisdag, dag 5, var tempen nere i 37,6 och verkade gå leta sig neråt under dagen. Den här dagen fick jag konstiga känningar i benen. Det var som om något testade av musklerna och antingen högg till eller fick benen att vika sig under mig, plötsligt utan anledning. Var tvungen att ge mig ut till affären också. Alltid intressant test. Handlingen gick verkligen inte fort. Jag tog mig runt men orkade till slut inte lyfta fötterna så med en hasande gång tog jag mig mot kassan och bilen. Att köra bil gick dock bra. Så skönt att sitta ner. 

 

Nu, dag 6, tror jag "i princip" att febern har gett med sig. Balansen är betydligt bättre och jag tror mig orka med mycket mer än jag gör. Jo, jag märker det, eftersom jag upptäcker hur jag gjort saker alldeles för fort och måste lägga mig ner en stund för att få världen att sluta snurra. Det gnisslar fortfarande från bröstet och hostan har gått över i en hemsk torrhosta som ibland vägrar ge sig. Trots att det inte finns något att hosta. I natt drack jag ett glas mjölk vilket visade sig vara ett effektivt sätt att lugna halsen. För några timmar. Mjölk är ju slembildande och det är sådant jag behöver just nu. Skönt att få sova några timmar i alla fall. 

 

Hur som helst så har jag överlevt. Jag är så trött på att vänta ut den här sjukdomen men jag ser ett kommande slut. Att det här var en influensa med 5 dagars feber får mig att misstänka svininfluensan. Enligt uppgifter kan det stämma ganska bra. Sjuk har jag väl varit förut, men riktigt så här sjuk vet jag inte när jag sist var. Om jag någonsin varit det. Det man har att förvänta sig nu är en trötthet som kan sitta i 2 - 3 veckor efter tillfrisknande. Under den tiden får jag väl börja med lite stärkande promenader för att komma tillbaka till livet och satsa på tuffare träning när våren tittar fram.