Från X2000 till buss
0kommentarer
Ingen panik alla på en gång! När ersättningsbussen äntligen kommer, femton minuter efter utlovad tid och en halvtimme efter att vi skulle gått av på Arlanda. Problemet är väl bara att vi fortfarande är i Skutskär.
Vad är det som gör att framför allt "tanter" (fast jag kallar dem i det här läget för kärringar) får en sån panik och bara måste klämma sig fram, stå i vägen eller gnälla högt. Lokalbussen har oturen att komma först och genast är en "tant" framme och gastar om att hon ska till Arlanda, alla som står här ska till Arlanda, hävdar hon. Hon går på bussen och vägrar gå av, trots att bussföraren förklarar att det här är en lokalbuss som går till Gävle. Dessutom står hon i vägen för förarbyte. Suck. Till slut när lokalbussen ska gå får hon valet att åka med eller kliva av, då, gör hon det. Men så kommer "vår" buss och en av SJs personal försöker styra upp och prioriterar de som ska till Arlanda. Då står nästa "tant" vid ingången till bussen och hävdar sin plats eftersom de även kommer att släppa på folk till Stockholm om platser finns kvar. Men men ... alltså, hon står ju ivägen, och vi som faktiskt är prioriterade får kämpa för att komma på. Suck. Snacka om tidstjuvar och bromsklossar.
Väl på bussen, ska en annan "tant" välja plats, det tar tid innan hon bestämt sig och innan hon fått in arslet (ursäkta) på ett säte. I ögonvrån noterar jag att "tanten" som stått på lokalbussen och gastat hittat en plats men i ren panik över att inte komma med tagit med sig alla sina väskor och nu upptar två platser. Hon blir tvungen att flytta på dessa så småningom, någon måtta får det vara.
Nä, hörrni, "tant" det vill jag aldrig bli, det är verkligen inte nåt att sträva efter.
Nu är vi på väg i alla fall. Hoppas vi hinner äta nåt på innan boarding på planet.
Vad är det som gör att framför allt "tanter" (fast jag kallar dem i det här läget för kärringar) får en sån panik och bara måste klämma sig fram, stå i vägen eller gnälla högt. Lokalbussen har oturen att komma först och genast är en "tant" framme och gastar om att hon ska till Arlanda, alla som står här ska till Arlanda, hävdar hon. Hon går på bussen och vägrar gå av, trots att bussföraren förklarar att det här är en lokalbuss som går till Gävle. Dessutom står hon i vägen för förarbyte. Suck. Till slut när lokalbussen ska gå får hon valet att åka med eller kliva av, då, gör hon det. Men så kommer "vår" buss och en av SJs personal försöker styra upp och prioriterar de som ska till Arlanda. Då står nästa "tant" vid ingången till bussen och hävdar sin plats eftersom de även kommer att släppa på folk till Stockholm om platser finns kvar. Men men ... alltså, hon står ju ivägen, och vi som faktiskt är prioriterade får kämpa för att komma på. Suck. Snacka om tidstjuvar och bromsklossar.
Väl på bussen, ska en annan "tant" välja plats, det tar tid innan hon bestämt sig och innan hon fått in arslet (ursäkta) på ett säte. I ögonvrån noterar jag att "tanten" som stått på lokalbussen och gastat hittat en plats men i ren panik över att inte komma med tagit med sig alla sina väskor och nu upptar två platser. Hon blir tvungen att flytta på dessa så småningom, någon måtta får det vara.
Nä, hörrni, "tant" det vill jag aldrig bli, det är verkligen inte nåt att sträva efter.
Nu är vi på väg i alla fall. Hoppas vi hinner äta nåt på innan boarding på planet.
Kommentera