VARDAGSFUNDROR

Igår fick desperata husfruar stå tillbaka för en kväll på konserthuset. Vi, och i princip Gävles hela kulturskola, tog sig dit för att lyssna på Bobby McFarrin. Ni vet, han med "don worry, be happy". Det blev en konsert i världsklass, helt otroligt fantastiskt. Denne man, som enbart använder sin egen kropp som instrument underhöll oss i nästan två timmar. Förutom egna nummer fick han publiken att delta som en jättekör och ackompanjera honom. Han drog sin stol åt sidan och frågade om det fanns någon dansant i publiken som skulle vilja komma upp och dansa på scen till hans musik. Upp kom en ung brakedansare - wow! - helt inproviserat. Han tog fram en extra mikrofon och frågade om någon ville sitta på scenkanten och sjunga tillsammans med honom. Upp kom först en tjej och sen det bästa av allt en ung kille i 12-13 års ålder som hade tränat in sig på en av Bobbys egna låtar. Inte nog med det, han lyckades få ett helt gäng sångare att komma upp på scen och bilda kör till hans coaching. Ja, hela uppträdandet var enormt. Till skillnad från GDs reporter så tycker jag att han ska ha en eloge för att han valde att inte plocka fram sin slagdänga "don worry", det visar på hans styrka och säkerhet. För han är så mycket mer än den låten, den är bara en liten del i hans otroliga musikaliska karriär. Den behövs helt enkelt inte. Trist tycker jag också det var att GD valde att publicera en bild av Bobby när han sjunger tillsammans med Fredrik Swahn och inte 13-åringen. För inte behöver Swan den uppmärksamheten, han var inte på något sätt speciellt utmärkande och var som alla vi andra en helt vanlig konsertbesökare. 13-åringen däremot gjorde nåt stort när han vågade sig fram och framförde ett nummer utan att visa någon som helst nervositet tillsammans med en stjärna han säkert avgudar. HAN, gick hem med ett minne för livet. Och jag tror att Bobby McFarrins största behållning och minne av denna kvällen faktiskt var denna lilla grabb. Redan efter två låtar konstaterade vi att det var värt varenda öre som biljetten kostade. Och sen fick vi ännu mer.

Det var värt att missa desperata husfruar. Och förresten, de går i repris på söndag :-)

Till sist! Hörde en så härlig sak på bussen idag - "ha nu en riktigt härlig helg, pilla dig lite i naveln och vinkla tårna" - det önskar jag er också.