VARDAGSFUNDROR

Efter att ha samlat mod länge länge för att grensla min lilla vän i garaget så tog jag mig ju till slut ut på en kort tur på Gävles gator. En tur för att inse att jag visst kommer ihåg hur man gör och en tur för att testa nya hjälmen.

Sen, förra fredan så åkte jag till besiktningen och vidare ner mot Björnhult, ca 50 mil. Det tog tid. Fast det visste jag ju att det skulle göra. På köpet så blev jag ståendes i kö för en otrevlig olycka som inträffat strax utanför Katrineholm. En lastbil och personbil som brakat ihop. I det läget vill man inte svischa förbi kön. Vem vill komma längst fram? Nä man väntar snällt till de börjar släppa fram bilarna igen och tar sig fram då. Anledningen till att jag åkte ner var för att hjälpa syster och bror med renoveringsarbete på landstället. En ny vägg har kommit upp, nytt rum blivit till och bl.a målning krävdes. Så efter dessa 50 mil då kroppen värkte en aning ställde jag mig och målade. Målade och målade hela lördan också, en stund på söndan och sen brände jag hem.

100 mil på en helg, det är bra jobbat. Förra året åkte jag ca 180 mil, jag tror, att jag kommer klå det i år.

Trots ont lite här och där (rumpan! framför allt) så var det mycket stärkande för självförtroendet. Yes! Nu har man gjort en sån tur....

P.S Sorry alla som jag inte hann hälsa på, det fanns helt enkelt inte tid.