VARDAGSFUNDROR

Inte bara bloggen har legat nere utan även min aktiva del. Så kan det gå.

Jag har funderat på det där, alltså med aktivitet och social samvaro. Har kännt mig så osocial sen jag började jobba och nog mest skyllt på trötthet. Ja, trött har jag varit (och är till viss del), det märks en klar skillnad från när man var yngre och började på nytt jobb och nu. Eller så är det arbetsplatsen... Förra veckan var jag på konferens i Högbo. Kanontrevligt och mycket givande. För min del fick jag med mig två viktiga saker därifrån. Det ena att jag måste sätta gränser och skapa min egen tid. Som det är nu så försöker jag vara alla tillags och tar på mig mer än jag behöver. Sätta gränser betyder ju inte att säga nej utan för min del att börja ställa frågan - "när behöver du ha det klart?". Då kan det nämligen komma fram att det där som jag trodde var bråttom inte alls behövde vara klart idag utan kunde vänta till imorgon. Och en annan fördel med att ställa den frågan är att göra dem uppmärksamma på att jag kan ha annat att göra och detta måste de lägga in i sin planering. Det andra jag fick med mig var att jag faktiskt inte alls är osocial, snarare tvärtom, för jag har folk runt mig hela dagarna och ett himla surrande som gör att när jag kommer hem så är behovet att tystnad verkligen berättigat.

Vad skönt det är, att upptäcka sånt.

Att man nog är helt normal.... eller som min kollega säger (om mig) "Fullständigt förvirrad men ändå ganska så normal".