VARDAGSFUNDROR

En sak jag noterat, och som nog faktiskt fascinerar mig, är ett fenomen som verkar finnas lite här och där men framför allt i Gävle. Har till och med sett upprörda insändare i temat. Det är det här med vilken sida man ska gå på när man möter någon. Här är man nämligen övertygad om att man alltid ska möta någon på höger sida. Som om man var en bil. Och det är just därför jag måste ställa mig lite frågande till varför man anser att just höger sida är rätt. Jag menar, när man faktiskt ska gå på vänster sida när man går på en bilväg (om det inte finns trottoar). Man ska ju gå mot trafiken. Vilket innebär att man då passerar andra gående på vänster ("fel") sida. 

 

När jag först hörde talas om det här, ny i Gävle, trodde jag inte på det. Men ganska snart insåg jag att det verkligen är så här. Speciellt när man möter män, äldre män. De går med bestämda steg, som ångmaskiner, fram och ser demonstrativt till att du tvingas gå till höger. Blicken man får om man inte snabbt rättar sig i ledet säger allt. Om de nu inte också får ur sig ett mutter och irriterat grymtande. Så ibland, bara för att ställa till det för dem, tar jag ett ordentligt kliv åt sidan så att de blir tvungna att gå förbi mig till vänster. Jag gör det inte tidigt, på avstånd, utan kör ett chickenrace tills vi är ganska nära och strax innan vi passerar går jag till vänster. Deras förvirring blir total. Jag ser hur de för ett ögonblick överlägger med sig själva om det ändå inte ska gå till höger men inte hinner förrän jag är förbi. Troligtvis svär de över "kärringar" eller nåt men de ser inte hur jag ler och skrattar för mig själv där vi går med ryggen mot varandra. Åt motsatt håll.