VARDAGSFUNDROR

Det finns några sätt att hålla sig varm i det här huset. De bästa har med gäster att göra.

1. Bjud in gäster till fest t.ex nyårsafton
2. Spring runt en hel dag i huset och städa inför gästernas ankomst

Nu är det så att väldigt väldigt ofta när vi ska ha gäster så kommer de långväga ifrån vilket innebär att de kommer att sova över. Man kan alltså inte stänga av nåt rum eller två, nä det ska ligga folk och slagga överallt. Med andra ord så har vi aldrig fest bara en kväll. Nädå, här kan man snacka om att festa i flera dagar *ha ha*. Fast den här gången så tror jag att gästerna ger sig av på nyårsdagen. Tror. Vi vet inte heller när de kommer men vi "tror" att de dyker upp någon gång efter.... fem? Ja, fast en kommer redan idag. Han ringde från Norrland och sa att han var på väg så nu har här röjts och fejats på alla de sätt. Bäddat sängar har jag också gjort även om jag försökt att mer gå över till att låta gästerna bädda själva. Nu är det gjort i alla fall. Däremot så har vi infört nåt nytt detta nyår. Vi har nämligen skickat ut order om att alla ska ha med sig nåt ätbart och temat är Vilt - fri tolkning! Allt som kommer från skog, hav och prärien är väl vilt? Eller så får man väl vara lite extra vild när man lagar till det *he he*.

.. på många sätt. Frosten som låg över landskapet strax innan jul lyste upp så fint. Ja, i avsaknad av snö så var det en bra ersättare. Men frosten försvann och mörkret kom tillbaka.

Vår julafton spenderades i lugn och ro på hemmaplan. För första gången utan mina barn. Sambon skötte sig bra och umgicks med mig hela dagen *ha ha*. Till råga på allt så hade han köpt en present till mig (vi som inte ska ge några presenter). Han hade köpte ett pc-spel - desperata husfruar eller desprate housewifes som serien heter. För övrigt en av mina favoriter och ett måste på tisdagarna. Nu har serien uppehåll och sambon kanske vill ha sällskap där vid datorn så... *ler*.

Dottern och pojkvännen ringde på julafton, glada i hatten och nöjda med dagen. Inte lika glada blev de på juldagen då pojkvännens syster plötsligt föll ihop och fördes till sjukhus där hon senare avled. Tragiskt. Hon var alldeles för ung. Själv får man en påminnelse om sin egen dödlighet och att det inte finns garantier för någonting.

Ta till vara på dagen, den kommer inte igen.

Ska bli mycket!!! intressant och se hur lång tid det tar innan vallgraven fylls igen. Garanterat lär man nog vänta till snön kommer i alla fall.

För lite spännande skulle det ju ändå få vara *ha ha* Då kunde vi sitta här inne och bestämma vem som ska få komma in i vårt slott.

Självklart så står tomten och tittar utåt (mot nya grannen dessutom). Men jag tror inte att bilden hade blivit lika trevlig om vi bara sett ryggen av honom, därför var jag ju tvungen att vända honom om. Dessutom har han planer på att flytta ner en trappa och välkomna eventuella gäster vid ingången. Men först måste hyresvärden (och värdinnan) röja plats och sedan måste kontakten bytas ut för den är så omordern att den bara går in i antika uttag (och ett såndant hittades bara uppe i biblioteket).

Det tar tid och är omständigt att att flytta in. Inte bara för tomtar. Vår nya granne har upplevt en vecka med full förståelse för hur barnen på frostmofjället hade det. De flyttade in utan att ha någon riktig uppvärmning i huset. Och huset är stort. Fjärrvärmen skulle dras in men sånt går ju inte i den takt man själv kunde önska. Till råga på allt så valde de just de dagarna då termometern faktiskt visade på minus. Jag misstänker att det gått åt en hel del levande ljus för att desperat försöka värma lite när de traskar runt iklädda dunsockor och sovsäckar (eller hur de nu gjort).

För vår del så har det inneburit att vi förvånat insåg en torsdag att utanför vår infart hade man grävt en lång grop. Inte en chans att komma ut med bilen och ingen som helst förvarning. Turligt nog hade sambon semester och jag åkte buss och till dan efter hade de lyckats plocka fram nåt att lägga över så att det går (med en viss nervös känsla) att komma ut med bilen. Lustigt, man kan ju fråga sig om de inte såg att det stod ett hus där, med en utfart och med en bil (som dessutom stod hemma). Först vid 11-tiden ringde de på och frågade ursäktande om det var så att vi behövde komma ut. *hmmm* hur tänkte de då? Nu får vi leva med vallgraven, antagligen till efter nyår för inte tror jag att de kommer hit i mellandagarna och fyller igen.

Man kanske kunde bygga en sån där fällbro med kedjor, som på riktiga slott *fniss*

Den här fina tomten har fått flytta in hos oss. Se så nöjd han är. Jag tror att han kommer att trivas alldeles utmärkt. Konkurensen från andra tomtar är inte så stor. Det är inte det att vi inte orkar plocka fram (nja, okej lite då) utan snarare så att det kan ta upp till ett halvår innan vi fått undan det. Det har hänt att man stått där mitt i sommaren och strukit en tröja eller nåt och så upptäcker man en bortglömd tomte i hörnet av rummet. Så är det med ett stort hus. Fast, lite tomtar på loftet ska man väl ha *flin*. Så nu tar vi fram adventsljusstakar och ställer i fönstrena men i övrigt så har det inte blivit så mycket mer. De, adventsljusstakarna, tar vi bort när grannen ringer in och klagar *he he*. Jag och sambon är av den åsikten att man inte ska ha för bråttom, det blir ju så mörkt då. Å andra sidan så var det nog lite ork som saknades sist. Ork att plocka bort alltså. Men vi släckte dem i alla fall.

GOD JUL i stugan!

Att jag inte är så aktiv här beror inte på att jag ligger på sofflocket. Nä, snarare tvärtom, jag har svårt att få tiden att räcka till.

Idag är det riktigt kallt ute. Ja okej, tittar man på termometern så visar den -7 och det är väl inte så farligt, men det känns riktigt ruggigt. Sån där kyla, ni vet, som går rakt in i benmärgen. Så jag bad sambon att göra en chilli och den är just klar. Är övertygad om att den är riktigt "hot" (tror han var på det humöret idag) så det kommer lösa alla frusna leder innan läggdags *ha ha*.

Igår var vi på 50-årsfest i Stockholm. Är väl bara att inse, att det kommer fler inbjudningar till sådana fester än till 25-års *ler*. Födelsdagsbarnet sprang omkring och hävdade att hon "inte alls" kände sig som 50. Frågan är väl bara "hur" det ska kännas att vara 50, kan det vara så mycket annorlunda mot det hon är? För det är väl snarare den där föreställningen vi har innan vi kommer dit om hur vi tror att livet då ska vara. Som när man var 15 och tyckte en 30-åring närmast var en pensionär, ja inte sjutton stämde väl den föreställningen?

Fast det är klart, det finns ju 25-åringar som ser ut som gamla "kärringar" och det finns de som passerat 50 och även 60 som du inte kan gissa rätt ålder på för de ser så unga ut. Å andra sidan, hur man ser ut har ju inte med att göra hur man känner sig eller beter sig. Som någon sa - "jag tror det handlar om den egna inställningen". Och så är det nog. Var ålder har sin charm och är nog den allra bästa.

Stolt var jag ändå för att jag tog mig i kragen och höll ett litet oförberett tal. Det måste man väl nästan göra när man kännt henne halva hennes liv - i hela 25 år - jösses! hur gick det till?