VARDAGSFUNDROR

Efter att ha samlat mod länge länge för att grensla min lilla vän i garaget så tog jag mig ju till slut ut på en kort tur på Gävles gator. En tur för att inse att jag visst kommer ihåg hur man gör och en tur för att testa nya hjälmen.

Sen, förra fredan så åkte jag till besiktningen och vidare ner mot Björnhult, ca 50 mil. Det tog tid. Fast det visste jag ju att det skulle göra. På köpet så blev jag ståendes i kö för en otrevlig olycka som inträffat strax utanför Katrineholm. En lastbil och personbil som brakat ihop. I det läget vill man inte svischa förbi kön. Vem vill komma längst fram? Nä man väntar snällt till de börjar släppa fram bilarna igen och tar sig fram då. Anledningen till att jag åkte ner var för att hjälpa syster och bror med renoveringsarbete på landstället. En ny vägg har kommit upp, nytt rum blivit till och bl.a målning krävdes. Så efter dessa 50 mil då kroppen värkte en aning ställde jag mig och målade. Målade och målade hela lördan också, en stund på söndan och sen brände jag hem.

100 mil på en helg, det är bra jobbat. Förra året åkte jag ca 180 mil, jag tror, att jag kommer klå det i år.

Trots ont lite här och där (rumpan! framför allt) så var det mycket stärkande för självförtroendet. Yes! Nu har man gjort en sån tur....

P.S Sorry alla som jag inte hann hälsa på, det fanns helt enkelt inte tid.

I januari fick en lillebror bäbis. I fredags en annan. Nu har jag bara en lillebror kvar som inte kläckt det här året, som inte är slut på lång tid än. Jag förväntar mig inget, vill bara säga att ingenting förvånar mig längre. Vi har ju en storebror kvar också *he he*. Hörde av sonen att han läst nåt om att storasysters första grabb skulle bli gudfar. Min tanke föll förstås på den första lillebrorsan. Och sen så dimper det ner en kusin till, på hans egen födelsedag. Jisses! Börjar vi bli så många att vi inte ens kan få ha egna födelsedagar? Min son fyller på samma dag som faster. Syrrans ena son fyller på samma dag som en av våra svägerskor, den andra sonen på samma dag som sin nya kusin. Dotterns pojkvän fyller på samma dag som hennes lillasyster.

Ja... vad ska man säga?

Ja så här ser den ut, sambons senaste tillskott. Den har inte varit ute på vägarna men väl ute på uppfarten för att putsas (pussas?!) på. Jisses, tänk om han putsade så på bilen också *ler*. Fast jag har en viss förståelse och det är underbart att han äntligen har en "åkbar" hoj som inte behöver två veckors skruvande innan den går att köra.

Själv har jag gjort en egen investering. Sambon skulle ha ett depåstöd och Oops! Så blev jag med ny hjälm.... Den sitter så hårt och klämmer ihop kinderna så jag ser ut som ett marsvin med pussmun. Men jag har blivit "lovad" att sånt rättar till sig när kuddarna blivit lite användna. Storlek XXS är det dessutom - trodde inte det fanns så små i vuxenstorlek. Testade den idag och den har ett bredare visir som gör att jag ser mer än i den andra. Den andra är fortfarande okej och kommer nog att använda ibland den också.



Annars har jag tagit premiärturen idag och insett att takterna sitter kvar, jag har inte glömt hur man svänger *he he*. Nu är säsongen igång för mig.

Förra söndagen dog sambon gamla hund. Den fick en ny familj i Sundsvall för fem år sedan som vi faktiskt har umgåtts en del med. Jättetrevligt. Nu visste vi att han varit dålig från och till så den senaste tiden när de ringt har vi trott att det skulle vara för att ge besked om att han lämnat för en bättre tillvaro i hundhimlen. Nu kom alltså beskedet.

I lördags ringde de och frågade om vi var hemma. De var nämligen på väg från Norrköping och ville visa oss nåt plus vila lite. Självklar bjöd vi på mat och titta vilken underbar lite krabat de hade med sig *ha ha*. Aston Martin heter han och är som en härlig liten go nallebjörn. Och vi som trodde att de skulle hålla sig till motorcykelåkande den här säsongen. Men vem förstår väl inte hur deras hjärtan smallt när de här ögonen tittade på dem och bad om att få följa med.



Inte nog med besök av Aston. I söndags fick Ofelia besök av en liten taggig kompis. Vi bjöd på lite kattmat som den knaprade i sig tills den var så mätt att jag tror den höll på att somna *he he*.



Av någon anledning visade inte Ofelia nåt jätteintresse för sitt besök. Kan det vara så kanske att de redan träffats? Jag misstänker det. Taggiga vänner ska man nog hålla sig en bit ifrån.

Denna häftiga bro finns i Danmark på vägen mellan Rödby och Sverige. För övrigt det enda roliga att titta på under denna enormt tråkiga transportsträcka. Tyvärr så fick jag inte någon bild av den på vägen ner. Då var det fullständigt becksvart och det enda som syntes var denna bro som lystes upp i ett fuktigt dis. Man fick en känsla av att den hängde fritt i luften, ingen väg, inga bilar syntes till. Bilden fastnade inte med kameran men den kommer att finnas kvar på näthinnan länge länge... Häftigt!

Autobahn i Tyskland. På vägen ner mötte vi våren!



Inte framme än. Nä några mil utanför Ulm, eller mitt emellan Ulm och München skulle man väl kunna säga, dit skulle vi.



Vilket härligt sätt att möte våren på - med en ny motorcykel. Men väl här nere så var vi väldigt trötta och då hade vi hela vägen hem kvar. Allt som allt blev det 379 mil med start fredag eftermiddag och hemkomst natten mot måndag 01.30. Då hade vi lyckats ta oss förbi Oskarshamn också och hämtat imperialsängen som väntat på att få komma hem i tre års tid. Nu när vi ändå hade en så stor buss så kändes det fel att åka förbi med bara några mil och inte ta den med oss. Inte blev det mycket sömn på vägen, inte heller mycket mat, det fanns helt enkelt inte rum för sånt i tidplanen. Väl hemma stupade vi i säng för att gå upp och ta bussen till jobbet 7.15. Himla tur att vi hade sagt till om sovmorgon veckan innan annars hade vi varit tvungna att ta bussen 5.20. Bra också att vi tog bussen för morgonen hade vi nog kunnat köra men vägen hem på eftermiddan hade inte varit vettig. En sån här resa kommer vi nog aldrig göra igen. Det lär ta en vecka för oss att återhämta oss *ha ha* men nu står hon i garaget och i rummet innanför köket står en vacker säng äntligen på plats. Nu återstår bara att registeringsbesikta hojen, måttbeställa en madrass, flytta och måla den sängen som stått där in i sonens rum.

Himla tur att man har några dagar ledigt....

Man kan ju tro att jag blev kvar i Kiel *he he* men nädå, jag kom hem igen. Med en enormt tung väska. Den var tung redan innan, alltså utan packning, och blev ännu tyngre efter att vi hade varit på Citti och shoppat loss. Kom hem med lite vin och whisky av div olika slag.

Väl hemma berättade sambon att han "råkat" vinna en auktion på nätet och skulle behöva åka ner till Tyskland för att hämta en motorcykel. Ja nätet ja.... det är alldeles för lätt att handla saker där. Kunde ju inte låta honom köra hela vägen ner själv, bara tanken kändes fel. Helst hade man ju velat slappa i trädgården och njutit av värmen som kom men men, vad gör man väl inte. Och jag som hade släpat den där tunga väskan *hrmm*. En veckas arbete och sen iväg till Tyskland igen...