Den här veckan har jag tragglat på bussen till och från jobbet. Vaknar av väckaklockans elaka "beepande" klockan 4.45, ställer mig i duschen och längtar efter att få sitta och sova på bussen. När man väl satt sig ner i bussen drar jag upp luvan och stänger ögonen. Oftast är ljuset i bussen dämpat, de här chaufförerna har kört den här sträckan ett tag och vet att folk vill sova. Ja, utom två av dagarna då det var en ny tjej som körde och som inte vet hur rutinerna är (fast hon körde väldigt bra).De flesta är trevliga, ja alla skulle jag nog vilja säga, utom den där riktiga fascisten, han som körde förbi busshållplatsen där jag jobbar för att ingen plingade, fastän han VET att minst halva bussen ska gå av. De fick gå från personalbostäderna för inte stannade han när folk hojtade till. Tur att han inte lät alla gå från bruket för dit är det 5 kilometer. Honom gillar jag inte. I torsdags var det han som körde på vägen hem. När vi kom till Älvkarleby och han stannade vid en hållplats kom han dundrandes ner för gången hojtandes "SITTER HELA J-VLA BUSSEN PÅ TUGGUMMI!!!". Jag fattade ingenting??? tills jag insåg att det var en man som försökte gå av med sin rullator. Jisses! Vi sitter väl inte på tuggummi, vi sitter ju och sover för att vi varit uppe sen 4.45, jobbat hela dan och nu är rejält trötta. Det är väl klart att man hjälper en medmänniska, med barnvagn, rullator eller tunga kassar, men har man åkt 1½ timme med buss på morgonen, jobbat sina 8 timmar och nu är på väg hem (1½ timme) så är det väl inte kostigt om man slumrar till. Tror att det här är en busschaufför som hatar folk som sover. Nä, den här mannen gillar jag inte att åka med. Dessutom kör han inte speciellt bra.
För om det är något man är ganska väl medveten om så är det hur chauffören kör. Jag blundar och somnar inte med en gång utan följer bussens rörelser. Jag har kört och åkt den där vägen så länge nu att jag kan varenda kurva, backe, rondeller och områden med olika hastighet. Trots att jag blundar så vet jag var vi är. Har man inte somnat innan skärplinge så gör man det efter det för där är det en lång rak sträcka i 90 och sällan några stopp. När vi kommer till bruket saktar bussen ner till 70, sen 50 och oftast vaknar jag där. Gör jag inte det då så gör jag det strax efter när vi svänger in mot mitt jobb, då är det ca 5 km kvar att vakna till på.
Väl på jobbet startar jag upp datorn, kollar mail och kalender tills en av mina kollegor kommer, hon som sitter i rummet bredvid. Då går vi och tar en kopp kaffe, morgonmackan och lyssnar lite på vad de andra har att berätta. Sen är det bara att köra på tills man får sätta sig på bussen och somna på vägen hem.
