VARDAGSFUNDROR

I lördags tappade jag min röst. Ja alltså, den var med mig på dan när vi lyssnade på ett rockband och på kvällen när vi åt middag med vänner. Den följde till och med mig hem så vitt jag kommer ihåg men på söndag morgon var den borta. Någon yttrade lite sarkastisk att "hur kan man tappa rösten när man lyssnar på ett rockband?". Och det är klart, jag lyssnar ju inte med halsmandlarna, men bredvid mig stod två vänner jag inte sett på väldigt länge. Och självklart pratades det. Ännu mer pratades vid middan och med tanke på min förkylning så behövde jag ta det lugnt för jag vet sen tidigare vad följden kan bli. Men det är ju himla svårt att bara sitta tyst utan att det tas på fel sätt, så jag var väl så att säga artig antar jag *ler*.

Igår kom jag till jobbet och försökte få mina kära arbetkollegor att låta bli att prata med mig. Hur lätt är det? Inte. Inte nog med att jag försöker undvika prat, när jag pratar så är det ingen som hör vad jag säger med den påföljden att jag måste upprepa mig. Jag måste prata dubbelt så mycket alltså *suck*.

Igår kväll var vi på Whiskyprovning - Bunnahabhain. Låter som nåt Indiskt men är en Islay whisky. Inte så rökig som de vi brukar dricka men ganska så trevlig i alla fall. Och faktiskt.... tycker jag nog att rösten återhämtat dig en aning....

Förbaskade höstbaskilusker. Här försöker man stå på benen men icke, i måndags fick jag krypa ner till dator och skicka iväg ett mail till jobbet om att jag skulle stanna hemma. Men jag har inte tid! Låg i sängen hela dagen och tyckte väl att livet återvänder... tills natten då halsen började värka. Igår blev ännu värre. Och idag var jag faktiskt tvungen att gå till jobbet, det finns inte tid att stanna hemma. Så idag har jag inte bara varit på jobbet och kännt mig uschlig utan även jobbat över. ja ja... så är det ibland. Fast jag ska inte klaga för mycket för jag har börjat på ny avdelning med nya arbetsuppgifter och det är kanonkul. Vi har ett nytt datasystem som ska införas om bara tre veckor. Tills dess ska jag förhoppningsvis lyckats sätta mig in i det och ha blivit lite bättre än alla andra eftersom jag är en av två personer som ska vara support och superanvändare. Ja, det eller kicken antar jag *he he*

Det har alltså inte varit tomt på händelser här utan snarare tvärtom, mycket har hänt, kanske så mycket att jag inte kunnat formulera det här. Jag lovar inget men ska försöka uppdatera med några saker, snart.

Förresten, imorgon åker dottern med sambo på Caribienkryssning. Helt otroligt och så himla kul för dem att göra nåt så annorlunda. Jag är verligen glad för deras skull. Själv fanns det inte på kartan när jag var 22, då levde jag ett helt annat liv.....