VARDAGSFUNDROR

Till slut kom lådan med korrespondensen fram. Lite för sent egentligen eftersom jag snart åker hem men nu är den inne i huset (den stod i källaren) och påbörjad. Lådan innehåller diverse korrespondens från 1945 och framåt. Breven handlar om fastrar, mormor, resor, kärlek, skiljsmässa och mer ny kärlek. Otroligt mycket brev och man inser vad vi missar mycket idag, och vad lite som finns kvar, dokumenterat för våran eftervärld. Jag läser om mammas och pappas kärlek och jag letar efter mig själv i breven. Ibland finns jag, ibland nämns jag inte ens, fastän brevet är daterat 6 dagar efter min födsel. Mormor skriver "du verkade så trött" till min mor. Tacka sjutton för det hon har ju just fött barn och är mitt uppe i en skiljsmässa. Men det är 1963 så vi backar tiden lite och gör ett nedslag i högen för 1959.

Till slut hittar jag min favorit, det brevet som jag bara sett lite av tidigare men som funnits i mina tankar i ett år. Det börjar så här:

Och stora stygga vargen blåste och blåste....

Vaknade med "träningsvärk" i benen. Inte på grund av att jag tränat eller så, det är svårt när man sitter i bil. Nä, det blir så när sängarna är för hårda. Jag får ont i hela kroppen men mest i benen. En god natts sömn har det alltså tyvärr inte varit för min del, även om jag inte skulle vilja klaga på hotellet i sig, det är helt okej ... förutom hårda sängar då da...

Hotellfrukost! Me like. Den hade allt man behövde och det bästa - möjligheten att ta med sig en kaffe! Klart vi gjorde, jag hade ju termosmuggen med mig. För ett år sen var vi i Stockholm på 30 + 60-årsfest och bodde på Welcome hotell. Helt okej men vi upptäckte vid frukosten att det inte var så smart att äta sen frukost (9:30) som vi gärna gör för det var vi och ett gäng hockeykillar i 11-12-årsåldern. Vi kände igen deras pappor, de var de som satt i baren när vi kom på natten efter festen. Nu var de väl inte nyktra nog att köra till Malmö alltför tidigt därav den sena tiden. Grabbar i den åldern och i den mängden visar inte mycket hänsyn och den där lugna frukosten som vi sett fram emot höll sig borta. Igår kväll när vi skulle ner i baren och ta lite lätt att äta och dricka snubblade vi åter över ett nyanlänt hockeylag á la 12-åringar. Vis av erfarenheten satte vi klockan på tidig frukost. Ja, de vill säga, jag satte den på 7:30 och Kenneth på 8. Det blev det senare, jag orkade inte ta mig upp. Vi hade tur och frukosten blev precis så där lagom lugn och fridfull utan hockeykillar som vi ville - skönt.

Så iväg till bilen. Inget SMS betyder att bron är okej så vi drar iväg. Det blåser på bron men man får fortfarande köra i 110 så vi kommer smidigt över. En halvtimme senare kommer ett SMS med varning om kraftiga vindar och rekommendation att vindkänsliga bilar inte ska åka. Hastigheten är då sänkt till 70. Vår färd går vidare mot Köpenhamn. Att ha GPS i mobilen är ju helt fantastiskt bra och vi kör bara lite lite fel men som visar sig vara rätt för där hittar vi gratis parkering i 2 timmar. Butiken Juules lokaliseras och där står några representater för Mackmyra redo att ta emot oss. Många lådor med Mackmyra finns det men bara en som är från 02, den är Kenneths. Lånar pirra till bilen och när vi lämnar tillbaka den fastnar vi förstås i deras otroliga whiskysortiment (bild kommer). Jag kan bara inte låta bli att plocka ner en Ardbeg 11 år (!) och lova den att få följa med oss hem. I källaren finns ett mycket spännande sortiment av vin och provning. Ni får spotta här säger försäljaren och pekar på en spotthink. Hmmm... attans att man ska köra bil... Två spännande whiskysorter får vi också smutta på men tyvärr så fanns inte just den som jag hade kunnat tänka mig, inte i den årgången och sambon fastnade för några andra så det blev till att begränsa sig. Ja ja, vi kan hitta dit igen :)

Vi har blivit rekommenderade ett shoppingcenter på vägen tillbaka där det ska finnas bra pris på bland annat Amarone. Och det gör det. Efter att ha ätit varsin biff ger vi oss in på Bilka, Danmarks motsvarighet till Citti, där allt allt finns. Attans vad svårt vi får att bestämma oss, det finns ju så mycket att välja på. Bara det där att kunna köpa 6-pack Ripassa.... Öl som sambon hade tänk blir det inte alls. Däremot blir det köp av öl men inte till oss utan till syster och hennes man. Men utbudet av öl var ju inte lika spännande som vinet ... *he he* .... och jag föredrar ju faktiskt vin så jag är glad. När klockan närmar sig 15 är vi klara för avfärd tillbaka till Sverige. Då kommer ett SMS om att bron är avstängd mot Danmark. Snabbt iväg för att komma över innan vår väg också stängs. Det blåser väldigt mycket men allt går smidigt över. Det visar sig att bron varit avstängd på grund av frigolit som hamnat på vägbanan så den sidan är också öppnad igen. Blåsten följer oss hela vägen upp mot Varberg där det äntligen är lite lugnare. Vi är liiiite trötta på blåsten nu faktiskt.

Ett kort stopp på vägen för att lämna en första whiskyflaska till en av Kenneths vänner. Han är tyvärr inte hemma men förhoppningsvis blir han glad när han väl är det. Snart är vi framme i Göteborg. Där väntar en räkkväll med svågern. Självklart måste vi nog smaka av nåt ur vår last. Syster och systerdotter kommer lite senare för de är på disko (mer räkor till oss!!). Imorgon ska vi hem och fira Jessica och Fredrik som fyllt respektive fyller år. Bord är bokat till 19:00 så det blir tidig avfärd från Götet.

Japp, nu är vi på resande fot igen. Eller fot förresten, vi åker bil den här gången så det blir inte så mycket fotarbete mer än på gasen. Den här gången har vi siktet iställt på Köpenhamn. Det är nämligen dags att hämta hem sambons lilla guldklimp, hans egen Mackmyrawhisky. Nu är det ju visserligen så att Mackmyra ligger ca 1 mil från vårt hem och Köpenhamn ligger 85 mil bort, då kan man nästan fråga sig varför denna resa? Ja, det är som det många gånger är, billigare att skicka iväg och få saker paketerade "utomlands" än på hemmaplan. Inte helt ovanligt tyvärr inom livsmedelsbranschen. Så, vi åker på en liten minisemester.

En annan fråga man kan ställa sig är varför vädrets makter bestämt sig för att blåsa extra hårt just idag. Redan från början när vi tar oss ut på E4 märker vi att diverse främmande föremål flyger i luften och på vägen. Allt från plastpåsar, plåtbitar, grenar, burkar till täckmatta. Lite obehagligt faktiskt. Ser en och annan motorcyklist och tycker faktiskt synd om dem, det kan inte vara någon trevlig upplevelse och man kan undra om de hade valt att åka ut om de vetat. Nu blåser det ju extremt mycket men jag har nog aldrig varit med om så mycket skräp på vägen. Ett och annat roadkill också, mest kaniner och nån räv. Hittills bara en grävling.
Men åter till blåsten. Vår plan är att ta oss över Öresundsbron imorgon bitti så i natt blir det hotell i Malmö, det hade bäst priser. Frågan är väl bara om bron är öppen för blåsten verkar ta samma väg som vi - från norrland ner mot skåne. Och när man är som mest undrande så tar man tekniken till hjälp och vad hittar jag då? Jo, en funktion där jag kan få ett SMS när och om bron stänger, öppnar eller vinden är väldigt kraftig. Helt otroligt! Sånt gillar jag. Så nu är det bara att sätta sig ner och invänta besked eller icke besked för att avgöra om vi kan använda oss av det nyinköpta bropasset. Det visade sig nämligen att på första resan gick det på ett ut så vill vi åka nåt mer i år börjar vi tjäna in på det :)

Nu har vi mellanlandat hos sonen i Linköping och fått lite lunch. Letat upp ett nyöppnat glutenfritt bageri och blivit besvikna för att man ändrat öppettiderna men inte skrivit ut det på hemsidan. Suck! Men nu vet vi i alla fall var det ligger.

Ut i blåsten och på vägen igen och till slut landar vi i Malmö på hotell Ibis. Inget värstinghotell men det är helt okej för en natts sömn. Förvånandsvärt att man kan bli så trött av att sitta i en bil en hel dag. Det blev hotellbaren, ett glas rött till mig, en öl till sambon å så en gulaschsoppa. Det satt bra. Nu ska här sovas, imorgon väntar äventyret med att hitta till rätt adress i Köpenhamn, få in alla flaskor i bilen och sen komma överens om hur resten av dagen ska se ut.

Jag har kompletterat bloggen med bilder och några justeringar i texten från vår resa till Krakow/Berlin.

Gårdagen (20/2) avslutades med en kall promenad upp mot Potsdamer platz. Med isande vindar bitandes i kinderna kom vi halvvägs när vi hittade en fantastiskt fin grekisk restaurang och med skylten vinotek, perfekt för kvällmiddan. Med god mat och gott vin hade vi hopp om att överleva natten i vårt kalla rum. Det fanns inte så mycket annat att göra än att krypa ner under täcket. Uppfinningsrik sambo tog hårfönen och värme upp under täcket. 

Jodå, vi överlevde, men sängarna var inte speciellt sköna, vaknade man till under natten satt den inpyrda röklukten i näsan *urk*. In i duschen måste man ju gå även om det inte gör så stor skillnad, alla kläder har ju redan tagit åt sig av rumslukten. Men, frukosten var klart bättre än hotellet. Såg förresten att hotellet har en väldigt fin hemsidan som ger sken av ett helt annat hotell än det vi bott på. Undrar var de där rummen är? Innan vi går ner för att checka ut gör jag ett nytt försök att ringa hotellweb.se eller rättare sagt sunhotels som det tydligen är bokat genom (via hotellweb). Det är ju måndag morgon så chansen att någon svarar är väl lite bättre och jodå, den här gången får jag svar. Men blir inte speciellt väl bemött. Som jag skrivit tidigare, det var sista gången jag använde mig av hotellwebb.se. Det löste sig i alla fall så när vi checkar ut blir hotellet så billigt som det är och skulle vara. Bara tanken att det sämsta hotellet kunde ha blivit det dyraste hade ju verkligen inte känts okej. Men nu löste det sig och egentligen är det inte nåt som förstör vårt humör, det har vi inte tid med.

Eftersom klockan inte är mer än halv tio tar vi oss till tunnelbanan för att åka upp mot Alexanderplatz. Vid ingången till plattformen finns det biljettautomater, det är enda sättet att betala biljetten på. Det tar en liten stund men vi lyckas lista ut hur man gör. Innerstan är zon A men flygplatsen är zon B och biljetten gäller i 2 timmar så vi köper en zon B biljett redan nu. Den kostar 2,3 euro. Viktigt dock, man får inte glömma att stämpla biljetten i automaten vid ingången för det finns inget datum eller nåt klockslag på den man köper så det kan bli dyrt. Berlins tunnelbana består av ett antal fler linjer än Stockholms, alla i olika färger men ändå välidigt lika. Vi lärde oss redan i Tjeckien att se på ändhållplatserna och här är det inte bara ett namn på hållplatsen utan vi ser även att linjen har ett nr. Den vi börjar åka med heter U1 och vi ska sen byta mot U2.

Igår var det 93% luftfuktighet i Krakow. - 5 känns verkligen kallt. Idag har det återigen snöat och vi fnissar lite smått när vi ser att man plogar på parkvägen. Alltså, det ligger lite vitt på marken, knappt värt att kalla för snö.
Men innan vi checkat ut från hotellet tar vi oss upp till 7:e våningen där hotellets gäster bjuds på kaffe. Jag pekar på bilden och säger att jag vill ha en sån där vacker med ett hjärta och servitören flinar lite och lovar att försöka.

Efter hotellfrukosten går vi mot Wavel som vi ser från vårt hotell. Idag är det lördag och trots att det inte är turistsäsong så är det redan en del folk i farten, mycket polacker. I backen upp blir vi tillfrågade om vi vill ha en guide. Kvinnan som stoppar oss har en lapp runt halsen som visar att hon är guide och erbjuder att visa oss det mest viktigaste av den polska historien som finns här inne. Det kostar 60 zloty per person och efter en del dividerande säger vi okej. Hon köper biljetten åt oss (antagligen för att vi inte ska ändra oss när vi ser att inträdet bara är 10 -12 zloty) men ganska snart så inser vi att det inte alls är fel att ha en guide.

Av någon konstig anledning så står det att boarding till vårt plan börjar redan 8:05 fastän planet inte går förrän 8:50. Ja nu är vi ju så tidigt på plats så för oss spelar det ju ingen roll. Terminalen är inte så stor och vi hittar gate 39 som är vår. Vid gate 38, som i princip behandlas från samma disk, står det att deras plan ska gå 8:55. Gate 40 och 41 som också ligger "vägg i vägg" har plan som ska gå 8:50 samt 8:55. Jag kan inte låta bli att undra varför man väljer att lägga fyra plan som ska gå nästan samtidigt bredvid varandra. Och mycket riktigt, mina farhågor för att det ska bli lite rörigt faller ju förstås in. Vi kommer knappt fram till vår gate eftersom det har bildats en kö till gate 40 och den går precis utanför vår gate. Någon i kön släpper fram folk och får ganska snart panik och blir rädd för att mista sin plats så han går fram ett steg och ställer sig ivägen. Gate 40 har inte ens börjat släppa på än så jag undrar hur han tänker. Vi kommer i alla fall igenom och utanför väntar en buss som sen tar oss på en rundtur runt flygplatsen. Eller en ganska lång rundtur och jag börjar förstå varför vi skulle ha så tidig boarding. Vi skrattar lite och undrar om det kommer att sluta med att de släpper av oss där vi började. Men efter en stund stannar vi framför ett väldigt litet propellerplan. Vi är en buss, inte ens full, och den fyller planet. Vi sitter på plats 18 som är näst sist i planet. Vi har platserna 18A och C men det visar sig att B inte finns och på andra sidan finns bara F och D. Mysko.

Upp och ner, så hamnade vi i Berlin och på flygplatsen Tegel. Hotellet ligger ju i närheten av flygplatsen och vi som gärna promenerar tänkte att det kan vi väl göra.

hmmm... det låg ju inte riktigt nästgårds, flygplatsen sträcker sig tydligen ganska långt, så det blev en rejäl promenad på ca 5-6 km. Men efter att ha rest och suttit still (förutom de raska stegen till terminal 2) så var det riktigt skönt. Sen att vi troligtvis gick liiiite längre sträcka än man hade behövt eftersom vi gick åt fel håll först, ja, det gör inte så mycket.

Checkade in på ett helt okej hotell. Beställde frukost eftersom det inte ingick. Frukosten var jättefin men så här i efterhand så har vi kommit fram till att vi lika gärna kunde tagit frukosten på flygplatsen. Mest för att vi inte hann njuta av den ordentligt. Men om man har Arlanda i bakhuvudet så är inte det första alternative, då tänker man dyrt och lite trist, men så var det inte. Bra att veta till en annan gång.

Naturligtvis gick det en buss till flygplatsen inte långt från hotellet så den bestämde vi oss för att ta när det skulle bli dags för det. Hittade ett stort Kopfland som vi intog och ganska raskt bestämde vi oss för att gå lös på nåt vin, nån öl och en massa goda tyska korvar plus ost istället för att ge oss ut på restaurant. Vi var ju faktiskt lite trötta. Vet ni att man kan köpa färdigkokta ägg i tyskkland?! Inte nog med det, de är vackert färgare i rött, orange, blått och grönt och dessutom kanongoda. Tänk om det hade funnits i sverige - vilken hit!

Efter en av de segaste bussresor jag varit med om på länge hamnade vi på Arlanda. Inte nog med att vi blivit försenade och hamnat på en buss, vi blir avsläppta vid terminal 5. Vårt flyg går från terminal 2. För den som inte vet så kan jag berätta att terminal 5 ligger i den ena änden av flygplatsen och terminal 2 i den andra. Att gå mellan dessa handlar snarare om kilometer än meter. Det ska finnas gratisbussar som tar dig mellan terminalerna men vi ser inga sådana och har helt enkelt inte tid att ta reda på om de finns utan sätter av i ganska så snabb takt mot vår terminal.

.

Till slut hamnar vi där vi ska vara och sällar oss till kön för incheckning. I vissa fall finns det egna incheckningsdiskar där du själv fixar allt men inte här med Air Berlin. Naturligtvis hamnar vi vid en disk med en tjej som är under upplärning. Men just nu spelar det ingen roll, vi är ju här, på plats. Den incheckning vi gjort hemma och utskrift av boardingcards är värdelös förutom att vi vet vilka platser vi ska sitta på. Utskrifterna kan vi slänga för vi får nya. Men som sagt, vi är på plats och vi hinner med planet.

.

Det här med resnerver. Nä jag är inte nervös. Lite förvånad är jag nog egentligen men när man inte kan göra nåt då är det ju bara att gilla läget. Sambon gillar inte riktigt läget på samma sätt, men han erkänner det inte. Det bara märks. Jag inser när vi sitter där på bussen hur han funderar på att klämma in alla kläder som ligger i resväskan i våra ryggsäckar och slänga väskan. Det går ju fortare om vi bara har handbagage. Men nej, det går jag inte med på. Och när vi väl är på plats så visar det sig ju att det inte gör så stor skillnad för vi måste i vilket fall som helst stå i kö till incheckningen, trots att vi checkat in hemma och har boardingkorten utskrivna. Vi fixar så att väskan skickas direkt till Krakow, utan att vi hämtar ut den i Berlin. I vårt inre ser vi syner med en blå väska som snurrar runt runt bagagebandet utan att någon hämtar ut den. I ryggsäckarna har vi lite ombyte och förstås det viktigaste, pengar, pass och utskrifterna på hotellbokningarna.

.

Vi tar oss genom säkerhetskontrollen och in i den otroligt tråkiga hallen där det inte finns så mycket mer än väntan på att flyget ska gå. Ja, lite lunch får vi i oss också. Dyrt men faktiskt riktigt gott så okej, helt fel var det inte, även om vi kunde ha väntat med att gå in och ätit utanför där det finns lite mer att välja på.

Till slut är det dags att gå på flyget och för första gången, tror jag, hör jag kaptenen tacka passagerarna för att vara i tid. Han skulle bara veta ....

Ingen panik alla på en gång! När ersättningsbussen äntligen kommer, femton minuter efter utlovad tid och en halvtimme efter att vi skulle gått av på Arlanda. Problemet är väl bara att vi fortfarande är i Skutskär.

Vad är det som gör att framför allt "tanter" (fast jag kallar dem i det här läget för kärringar) får en sån panik och bara måste klämma sig fram, stå i vägen eller gnälla högt. Lokalbussen har oturen att komma först och genast är en "tant" framme och gastar om att hon ska till Arlanda, alla som står här ska till Arlanda, hävdar hon. Hon går på bussen och vägrar gå av, trots att bussföraren förklarar att det här är en lokalbuss som går till Gävle. Dessutom står hon i vägen för förarbyte. Suck. Till slut när lokalbussen ska gå får hon valet att åka med eller kliva av, då, gör hon det. Men så kommer "vår" buss och en av SJs personal försöker styra upp och prioriterar de som ska till Arlanda. Då står nästa "tant" vid ingången till bussen och hävdar sin plats eftersom de även kommer att släppa på folk till Stockholm om platser finns kvar. Men men ... alltså, hon står ju ivägen, och vi som faktiskt är prioriterade får kämpa för att komma på. Suck. Snacka om tidstjuvar och bromsklossar.

Väl på bussen, ska en annan "tant" välja plats, det tar tid innan hon bestämt sig och innan hon fått in arslet (ursäkta) på ett säte. I ögonvrån noterar jag att "tanten" som stått på lokalbussen och gastat hittat en plats men i ren panik över att inte komma med tagit med sig alla sina väskor och nu upptar två platser. Hon blir tvungen att flytta på dessa så småningom, någon måtta får det vara.

Nä, hörrni, "tant" det vill jag aldrig bli, det är verkligen inte nåt att sträva efter.



Nu är vi på väg i alla fall. Hoppas vi hinner äta nåt på innan boarding på planet.

Jag är nog mer stressad över att dottern ska glömma bort att ge katterna mat eller byta deras låda.

Nu är vi på väg i alla fall mot Arlanda. Tåget har tagit oss till Skutskär och där står vi med lokfel. Tjohooo! Vi kom ca 2 mil. Beräknad ankomst Arlanda var 11:09 men ska vi hålla den tiden får nog lokföraren överskrida hastigheten ganska rejält. Som tur är så går inte vårt flyg förrän 15:00. Senaste information från tågpersonalen är: vi undersöker felet och återkommer om vi kan fortsätta med detta tåg eller annat alternativ. Nu är det ju så att vi reser lätt, dvs vi har inte så mycket packning så skulle vi bli satta på buss (dessa går ju i alla fall) så är det inte hela världen.



På tåg X2000 på väg mot Arlanda, än så länge. Få se om det blir buss eller vad de nu hittar på