VARDAGSFUNDROR

Jag mötte en kvinna på gångvägen. Hon var så lik en bekant. Blev så osäker. Är det hon? Nej, jo, nej det är det inte, eller? Hon ler mot mig och det gör mig osäker, det är nog hon. Så jag stannar till och påbörjar min mening "jag kände inte igen dig i mössa" men just som hon vänder sig mot mig ser jag att det inte alls är någon bekant. Så jag fortsätter min mening "men nu ser jag ju att du inte är den jag trodde du var." Vi skrattar till båda två. Så säger hon "Och jag log mot dig för du såg så trevlig ut." Skrattande vänder vi oss om och går åt varsitt håll. Jag, med känslan av lycka i magen.

 

Ett leende, en förveckling och ett gott skratt kan verkligen göra en dag. Tack du okända människa för så fina ord.