100 km på 28 dagar
2kommentarer
En del tror att jag fått träningsnoja. Men så är det inte. Däremot så har det varit härligt soliga dagar och då kan man ju bara inte sitta inne, man måste ut och få lite sol på näsan. Så jag har gått. Och jag har gått. Ja nu börjar jag nästan längta efter mina promenader, tror jag ligger precis på gränsen till att det ska bli ett måste. Ett hälsosamt beroende alltså. Och när man kommit till ett sådant läge då börjar också frustrationen visa sig när man inte kommer ut eller som idag när solen skiner men det är snorhalt. Desperat letar man efter lite barmark och inser att även om det ligger grus eller sand på isen så är det halt. Nä, fy, idag var det inte roligt och någon sol tror jag inte att jag såg för mina ögon var i backen hela tiden. Nu sitter jag inne och är frustrerad över att solen lyser där ute och jag kan inte ge mig ut.
I morgon får det allt vara en bättre dag för jag fick ett förslag från svärsonen om att ta oss 100km under februari och det hänger man ju på. I januari kom jag ungefär 70km så nu gäller det att traska på.
.
Nån mer än jag som längtar efter värmen? En liten bild att visualisera den kommande sommaren med är kanske inte fel.
Solnedgång i Småland.
2 kommentarer
Svärsonen
03 Feb 2011 15:37
Det är bara att trava på. Jag ska ut på min korta 5 km-promenad i kväll. På lördag blir det 10 km med frugan. :)
Anna
03 Feb 2011 15:42
Tja... frågan är väl om det kan kallas för trava. Tror nog mest att det liknar "en olycka i brallorna" där man stapplar fram. Om det varit halt förut så är det halt halt nu. Du kan inte ana. Skridskor och baddräkt är nog lämplig klädsel just nu.
Fasiken vad jag saknar mina broddar!
Kommentera