VARDAGSFUNDROR

Jisses! Klockan fyra är det redan mörkt. Ska man hinna ut gäller det att inte ta för lång sovmorgon. Det har snöat, och det snöar fortfarande. Som ett enda stort kristyrtäcke lägger snön sig över trädgården och kolonilotterna nedanför oss. Ljudet av snöplogens skrapande hörs från gatan. Bara solen lyser så är det som ljusterapi där ute, man bara måste ta sig ut och lapa energi. Det räcker med en stros runt kvarteret så känns skillnaden från förra veckan grådaskiga dagar. Konstigt det där vad lite ljusare färger kan göra. En tystnad sprider sig i kvarteret, snö är så ljuddämpande. Och grannen har pyntat en julbock som de ställt ut i trädgården. Modigt modigt måste man säga med tanke på att vi bor i Gävle. Bockar brukar inte få vara i fred om man säger så, inte ens de som bara kommer fram på sommaren. Bockarna vandaliseras och slängs i ån.

I Göteborg har det varit kändisbröllop med 300 gäster. Och stolt moster vet att hennes systerson varit där som kändisfotograf. Själva har vi varit på vår egen kändisfest - "firmafest" - med ca 500 pers eller mer. Tre gånger fick bussen som skulle ta oss dit stanna för kisspaus. Någon hade inte tänkt till när de beställde buss utan toa. Tre eller fyra gånger försvann strömmen mitt i middag, uppträdande och dans. Till gästernas jubel ska sägas. Kan det vara Vattenfall som levererar? Första gången det hände trodde jag faktiskt att det var planerat för på borden låg ljusstavar att knäcka så att de lyste upp tillvaron. Men någon hävdade att så var det inte, de tillhörde showen. Aldrig förut har jag upplevt att det varit så svårt att hitta den man letar efter (det var väldigt mycket gäster), och aldrig förut har jag fått så mycket hjärtligt goa kramar. Från folk jag minst anat. Jag sitter fortfarande förundrad. Sånt värmer verkligen. Timmarna flög bort på nåt konstigt sätt och plötsligt var det dags för hemfärd. Denna gång kom vi hem med både heder och klackar i behåll så imorgon kan man åka till jobbet som vanligt :-)