Jaha, så ni har en saltindikator på er bil!

0kommentarer

Det var en dag på väg hem från jobbet som vi upptäckte det första gången. Jag körde och sambon satt bredvid. Vädret var uruselt, en sån där blandning mellan snö, regn och slaskande vägar så min koncentration på körandet var fullständig. Då hör jag ett litet tutande ljud från sätet bredvid mig. Tittar på sambon och tänker "men, måste han sitta och fisa i bilen". I vanliga fall skulle jag nog kommentera men den här gången väljer jag att vara tyst. Jamen, ni vet ju hur karlar är, ska fisa så där högljutt vid alla möjliga tillfällen (till sin egen förtjusning). Så jag är tyst. Och så händer det en gång till. "Men hallååå..." tänker jag. En liten stund går å så säger sambon "varför håller du på och tutar?".
-Jag???.............
-Jag, hittar ju knappt tutan på den är bilen, vad snackar du om?

Det blir tyst, ingen säger någonting.... och så... tutar det igen. Då kan jag ju inte låta bli att börja skratta, jag menar situationen är ju ganska komisk. Men sambon är fullständigt allvarlig och påpekar att det är väl inget att skratta åt, det innebär ju att någonting är fel på bilen. Så jag blir allvarlig och eftersom han frågat om jag känner nåt speciellt "i" bilen när den tutar känner jag efter och ... ja... är det inte så att den drar lite åt höger? Nu är det inte skoj längre, nu är det läskigt, och vädret är inte kul. Då tutar det igen och sambon brister ut i ett garv. Jag tycker inte alls att det är roligt. Morrar lite åt min passagerare som skrämt upp mig och som tydligt helt plötsligt ser det roliga i det hela.

Vad som skett är att längst ner på bilen under "läppen" (som saab tycks ha) eller kofångaren kanske man ska säga så sitter det två små lampor. Om det är dimljus eller nåt sånt kommer jag inte ihåg. Dessa har i alla fall en benägenhet att gå sönder, glaset alltså, eftersom de sitter som de gör och de är vråldyra. Nu fyller de ju inte någon viktigare funktion så har vi valt inte åtgärda dem och på höger sida är glaset i princip borta, lampan är alltså oskyddad. När man då åker på slaskiga och otroligt saltade (som 76:an) vägar är så blir det kontakt någonstans och bilen börjar tuta. Bara lite lätt å kort och bara när vi har helljuset på.

Det var när vår gode vän Niklas var här som vi fick ett namn på eländet. Vi berättade vad som hänt och, efter en del skrattande, sa han som om det var helt självklar "jaha, så ni har en saltindikator på er bil!". Undrar om man kan ta med det i annonsen om man ska sälja den - extra tillbehör: saltindikator.

Kommentera

Publiceras ej