VARDAGSFUNDROR

Visst är det konstigt det här med tiden. Man tycker att den går i lagom takt å så upptäcker man helt plötsligt att det bara är en illusion. I fredags bestämde jag mig för att kapitulera och ge mig in i Facebookrörelsen. Inte för att jag tycker att jag behöver spendera mer tid framför datorn. Eftersom mitt jobb innebär att sitta framför datorn hela dagarna så undviker jag det hemma. På jobbet är det inte okej att gå in på sin blogg eller liknande, vilket jag i alla fall inte har tid med, därför blir bloggen och även mailen eftersatt. Sånt får man ta. Men vad som hände på Facebook var att jag fick kontakt med en gammal kompis i Falun och just nu sitter jag alldeles stum och undrar var tiden tog vägen. För hon bor inte kvar i vår gamla lägenhet. Nej nej, hon är förlovad, bor i hus, har två stora döttrar, har en bebis, skaffat hund och vem vet inte mer.