VARDAGSFUNDROR

Det är lustigt hur fort en liten katta kan vänja sig vid nya rutiner. Ja, faktiskt mycket fortare än hennes matte. För de senaste tre veckorna så har ju ytterdörren öppnats vid sex på morgonen för utgång och sen har det inte funnits möjlighet att komma in igen förrän framåt fem halvsex på kvällen. Till vår förvåning så har vi sett den där lilla damen vaken så där okristligt tidigt OCH hon har gått ut. Visserligen så ylade hon när vi kom hem och demonstrativt visade sitt missnöje genom att utföra något som mest liknade ett försök att gräva sig in genom ytterdörren innan vi lyckats få fram nycklar och öppna. Men det beteendet avtog och förbyttes till att hon gick in, åt lite mat och sen gick ut igen. Men va...???... Alltså, vår förvåning beror ju på att denna lilla madam inte alls är någon inbiten utekatt. Hennes utevistelse brukar bestå i att ligga på taket på den gamla folkan alternativt i buskarna stirrandes på ytterdörren för att se om inte den öppnas snart. Hon är alltså ingen vidare aktiv katt. Ja... tills hon hittade det där musboet, för det är nog ett bo hon hittat. Hennes entusiasm kan mest liknas vid en ettårings glädje när man sätter fram en hel gräddtårta inom räckhåll. Efter min, i hennes uppfattning, otacksamma reaktion när hon tog in musen i huset så har hon nu valt att tugga i sig dessa.... äckliga.... småkryp ute på gräsmattan. Jag har öppnat ytterdörren för att ropa in henne och synen jag mötts av...*urk*... är en högt smaskande katta med små ben och svans stickandes ut ur munnen. Tålmodigt har jag stängt dörren igen och väntat tills denna ..... festmåltid avslutats och släppt in henne. Gos kan jag tillägga, är inget man känner sig sugen på just då även om damen i fråga inte förstår varför.

Så i onsdags upprepades denna prosedur. Hon smaskade högljutt och jag väntade... och väntade... och väntade...jösses, hur lång tid ska det egentligen behöva ta innan man fått i sig den där? När jag sista gången öppnar dörren så finns det ingen katt där *öh!?* Ropar, ropar igen, och igen lite senare, men ingen katt. Till slut måste jag ge upp, jag kan ju inte hålla mig vaken och vara helt slut morgonen efter på grund av en musjagande katta. Det är dessutom en av de varmare nätterna och hon har ju faktiskt hundkojan som hon kan gå in i. Går alltså och lägger mig med dåligt samvete.

Morgonen efter kommer hon farandes som ett pistolskott - svisch! Och sen dess så har hon i princip varit inne. På sin höjd gått ut på trappen, ett steg ner på gräsmattan och sen in igen. *ha ha* Ja det måste ha varit en traumatisk upplevelse den där natten, alldeles ensam, i kalla natten, i hundkojan och inte en enda gång så öppnades dörren, inte förrän sex morgonen efter.

Eller så är hon mätt nu......