Möss och människor

1kommentarer

Plötsligt så står hon där, utanför dörren, ivrig och förväntansfull, katt....j-keln!!! Nöjd med sig själv, så som bara en katt kan bli, lägger hon sitt byte på hallen i golvet framför sin matte. Jag gillar inte möss! Ännu mindre gillar jag att någon släpar in dem. Min stackars dotter som just är på väg för att jobba natt och som ringt sin mamma så att hon får lite sällskap på vägen och slipper känna hur läskigt det är att gå där själv, hon den stackarn får höra sin mor vråla rakt ut. Båda har vi hjärtat i halsgropen *ha ha* men av helt olika anledningar. Jag över en mus och hon för mörkret.

Ut åkte musen (som var död som tur var!) och katten har fått utegångsförbud. Hon hann inte med att se vad som hände så nu går hon runt där nere och jamar fundersamt.

Sambon är på sporthojspub men jag valde att inte gå. Jag är så trött att jag mår illa. Det ska erkännas att jag känner mig tråkig som bangar men ibland måste man få vara tråkig också. Två veckor gammal på nya jobbet så känner man sig ganska mör. Igår var det dessutom avslutningsmiddag för oss som hjälpt till på broms & kurvkurs (SMC) och det blev senare än det borde ha blivit. Man har väl kommit till den åldern antar jag, då kroppen har begränsningar, då veckans sista dag bör bestå av lättare aktiviteter och normal sänggång, då man får satsa på att parta på lördan istället *ler*. Men tydligen är man inte tillräcklite gammal för att ha lärt sig av misstag..... eller så är det minnet *flin*....

Hoppas sambon inte släpper ut katten när han kommer hem.....

1 kommentarer

Mia

10 Sep 2007 12:58

Hihihi hon är ju för söt lilla Ofelia-kissen! Ska nog lägga upp henne på bild på min blogg om det är ok med dig. Julle släpade in en LEVANDE mus tidigt i våras. Kl var halv 7 på morgonen och då tyckte han att mamma skulle få en present. Janne stod i duschen, Pontus sov, Sofi var på praktiken. Jag väkte Pontus med ett vrål för vi var ju tvungna att mota musen från var sitt håll. Julle han tog tillflykt UTANFÖR kattluckan och kikade in på oss. Efter mycket om o men sprang musen in på kontoret. Då stängde vi dörren och där fick den sedan vara medans jag jobbade och köpte fälla. Köpte två fällor, en drastik som liksom dödar musen och en fälla som fångar in den levande så att man sen kan flytta ut den igen. Familjen protesterade över dödandet för "den var ju så söt....!". Nåja, musen hade barkaderat sig i ett skåp så jag ställde in den där snälla mesiga fällan. Tre sek tog det sedan var den fast. Sen kunde jag stolt gå ut till familjen och kalla dem för djurplågare. För den lilla musen hade bara ett öga, det handra hade Julle liksom lagt beslag på. Men Sofi tog buren och gick över till skogen och släppte musjäkeln. HA, ger mig den på att Julle smaskade i sig den nästa dag.
Nu i sommar har grannen (som är jägare) sett Julle två gånger med döda kaninungar i munnen (det kan ha förklarat den dåliga aptiten då och då). Jag tyckte grannen kunde ta med sig Julle på jakt, han är ju lika bra som vilken vovve som helst ju!
Kram på dig nu gumman! Vi hörs igen! (ursäkta ev stavfel, orkar inte korrläsa)

Kommentera

Publiceras ej